Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Ångpannorna vid Västerås kraftverk, av Uno Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
149
Tabell 5. Material till ångpannorna P 13—P 14 och
tillhörande ångledningar
Dimension
diameter gods-
Material
mm tjocklek mm
Överhettare..... . 44,5 4 0,10 C, 13,5 Cr
Ekonomiser..... . 51 5 0,10 C
Eldstadstuber . . . , . 102 6 0,10 C
Ångledningar .. . . 368 11 0,85 Cr, 0,45 Mo, 0,5 Mn
Ångventiler ..... Mo-legering
Turbinventiler . . ca 1 Cr, 0,5 Mo
[-Matarvattenled-ningar-]
{+Matarvattenled- ningar+} ........ . . 267 12 0,15 C
Ekonomisern gjordes ångbildande och
utformades som en vattenrörpanna med ångdomar.
Härigenom hade man säkerställt sig mot stillastående
ångkuddar i ekonomisern under
uppeldningsperioden, då någon matarvatteninmatning
normalt icke äger rum. Överhettaren utfördes i ett
steg med reglering av överhettningstemperaturen
i drift 1932. Den konstruerades för eldning enbart
med olja, för snabbstart och med hänsyn till
minsta möjliga anläggningskostnader. För att man
skulle ernå hög verkningsgrad på pannan,
uppdelades luftförvärmaren i två steg, placerade efter
en icke ångbildande ekonomiser respektive före
första stegets överhettare. Ångtrycket höjdes till
24 at ö och ångtemperaturen till 425° C.
Lufttemperaturen är 500°C vid full belastning. Med tanke
på kommande utbyggnader och det begränsade
utrymme, som stod till förfogande byggdes
pannan med minsta möjliga grundarea, vilket gav
den vertikala gasföringen. Men även andra skäl
talade för detta utförande: man erhöll en icke
obetydlig vinst i fläktarbete, samtidigt som man
eliminerade risken för kvarstående explosiva
gasanhopningar i gaskanalen, vilket är av stort värde
för ångpannor, som skall snabbstartas och över
huvud taget ha intermittent körning.
Eldstadsrummet utfördes åttkantigt med
brän-naröppningar i samtliga hörn och med väggarna
helt täckta av fentuber, vilka emellertid senare
täcktes med sidrör. För att minska eldstadens
strålningsdjup anbringades en invändig
tub-palissad, vilken samtidigt utgjorde skydd för de
centralt placerade fyra fallrören, vilka mynnade
ut i en nedre fördelningsdom. Pannan försågs
sedermera med utrustning för kolpulvereldning,
varvid även cykloner för askseparering insattes.
Allmänna data för pannan anges i tabell 4.
Pannan P 12 byggdes år 1936—1937 efter
erfarenheter från Pil men konstruerades redan från
början för eldning med både kolpulver och olja.
Ångproduktionen sattes till 250 t ånga/h vid
eldning med kol och 300 t/h vid eldning med olja
nr 2.
Eldstaden erhöll ett något ändrat utförande,
exempelvis är fallrören flyttade till utsidan av
pannan och eldstadstuberna är släta och förlagda
tätt intill varandra. För att minska eldstadens
strålningsdjup försågs denna med en inre
tub-palissad av glesa tuber genom vilken flammorna
passerar, och på så sätt bidrager de även till en
god gasblandning. Av fig. 4 framgår pannans
uppbyggnad och de olika värmeytornas placering
och i tabell 4 anges allmänna data.
Fig. 5.
Sammanställningsritning
över
ångpannan P IS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
