Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Ångpannorna vid Västerås kraftverk, av Uno Blomquist - Uruguays vattenkraft, av Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
TEKNISK TIDSKRIFT v
förda värmet får man 29 % som elenergi och
efter avdrag av 2 % för drift av hjälpmaskineri
till panna och turbin utgör den utgående nyttiga
effekten 27 % av det tillförda bränslevärmet.
En schematiserad bild av utvecklingen vid
Västerås Kraftverk under de gångna åren visas på
fig. 10. Det var ett betydelsefullt beslut när
Vattenfallsstyrelsen för 25 år sedan kom att ta
utvecklingen i egna händer och utföra
pannanläggningen i egen regi. Härigenom skapades
förutsättningen för att utveckla en för verkets
driftförhållanden lämplig panntyp. Detta förfarande har
medfört en stor ekonomisk vinst, vilket kanske
bäst återspeglas av det faktum, att kostnaden för
verkets sista utbyggnad utgör 270 kr/kW,
komplett med all utrustning inklusive ny
hamnanläggning med koltransportanordningar, vilka är
avsedda att användas även för de äldre
tornpannorna. Byggnadsvolymen för den sista
utbyggnaden är 0,5 m3/k\V, medan denna siffra för
utbyggnadsstadiet fram till slutet av 1920-talet
uppgår till mer än det dubbla eller 1,2 m3/kW. Detta
ger på sitt sätt en bild av utvecklingen under de
gångna åren.
Uruguays vattenkraft. Energitillgångarna för Uruguays
188 000 km- med 2,3 milj. invånare är 225 MW, varav 200
MW tillhör Montevideo-området. Före 1946 kom all energi
från värmekraftverk, men redan 1937 började man
anlägga ett vattenkraftverk vid Rincon del Bonete.
Världskriget försenade materialleveranserna, så att det första
aggregatet blev driftklart först 1945.
Drygt en tredjedel av landet avbördar sitt vatten mot
sydväst genom Rio Negro, som vid gränsen till Argentina
förenas med Rio Uruguay. Söderut finns några mindre
vattendrag, Rio Cebollati och Rio Santa Lucia. Norrut
utgör Rio Queguay, Rio Bavman och Rio Arapev biflöden
till Rio Uruguay. Alla dessa floder är medtagna i en plan
för tillvaratagande av landets vattenkraftresurser.
Kraftstationen Rincon del Bonete projekterades och
kon-trakterades av tyska firmor, som drev arbetena tills
Uruguay 1942 bröt förbindelserna med Tyskland; leveransen
av bl.a. maskinaggregatens rörliga delar återstod då. En
USA-firma fick fullborda leveranserna och
anläggningsarbetena fullföljdes genom Uruguays egen försorg.
Vid Rincon del Bonete har Rio Negro 38 000 km2
nederbördsområde med årsnederbörden 1 150 mm. vilket
motsvarar Q med = 515, Q min = 10 och Qmax = 5 500 m8/h. Ma-
Fig. 1. Kraftstationen Rincon del Bonete i Uruguay; typiska
dammsektioner.
gasinets innehåll är 6 400 milj. mö på 8,5 m regleringshöjd.
Härav reserveras 700 milj. ms för särskilt kritiska tillfällen.
Dammen är till större delen konstruerad som en
lamelldamm (fig. 1). Maximihöjden är 40,8 m med möjlighet att
öka den med 2,6 m. Pelarna är armerade endast vid
anslutningen till basplattan och till det runda pelarhuvudet.
Utskovspartiet kan avbörda 4 900 m8 och har tolv 10,5 X 5
m vertikala planluckor. Grundpåkänningen uppgår till
mindre än 4 kp/cm2. För att minska läckningen och öka
undergrundens bärighet verkställdes omfattande
injektioner genom 25—30 m djupa hål. med 1,80 m intervall.
Både cement och natronvattenglas med kalciumklorid
in-jekterades. Läckningen minskades härigenom från 22 till
3 1/sm.
Intagsluckorna stängs på 60 s med plana luckor, vilka —
liksom grindrensarna — drivs av en portalkran (fig. 2).
De fyra sexbladiga kaplanturbinerna avger 30 MW vid
21,1 m fallhöjd; omloppstal är 125 r/m.
För att båtar på upp till 110 t vikt skall kunna passera
dammen, har man byggt ett spår över vattendelaren;
maximistigningen är 6 %>.
Den elektriska energin överföres genom två 161 kV
trefasledningar 232 km till Montevideo.
Planläggandet av nya kraftverk i Uruguay handhas av
en statlig myndighet. I Rio Negro har planerats
anläggningar vid Baigorria, Paso del Puerto och Yapeyu samt
vid Tacuarembo i en biflod. Av många fackmän har under
årens lopp föreslagits ett kraftverk vid Saltö Grande.
Utbyggandet skulle ske i samarbete mellan Argentina och
Uruguay. Stationen skulle utbyggas i två etapper för 250
resp. 500 MW, motsvarande 1 780 resp. 2 850 MkWh.
Ut-skoven skulle avbörda 27 000 m8/s. Andra föreslagna
stationer är i Rio Queguay (15 MW), Rio Cebollati (11 MW)
och Arroyo Cunapiru (10 MW). Ett pumpmagasin är
föreslaget intill La Plata vid Montevideo. Det skulle få 127 m
fallhöjd, 800 000 m8 magasin och kunna ge 50 MW (K E
Sörensen i Water Power nov. 1951). Lbg
Fig. 2. Kraftstationen Rincon
del Bonete i Uruguay;
sektion genom intaget och
maskinstationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
