Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Statistisk planering av utmattningsförsök, av Waloddi Weibull - Andras erfarenheter - Vad de anställda tänker, av sah - Olycksfåglar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
161
Fig. i. Samband mellan
medelavvikelsen öjj]/n
och belastning Si vid
konstanta S], Si och S3.
S*
S4. Motsvarande förändring av s erhålles ur ekv. (34). Som
fig. 3 visar, synes dtnna ekvation vara väl användbar i
föreliggande fall. Värden på oE] n har beräknats enligt
ekv. (31) och återges grafiskt i fig. 4. Om S4 = 36 men
övriga belastningar hålles oförändrade, ökas koefficienter
k och derivator rätt avsevärt, vilket framgår av tabell 3, 4
och 5. Det framgår även av fig. 4, att en ändring av S4
från 35 till 36,4 ungefär dubblar värdet o^|/n. Detta
betyder, att man måste köra fvra gånger så många prov för
att uppnå samma precision i E.
Troligen skulle det vara möjligt att uppnå icke föraktliga
besparingar i körtid och kostnader även genom att välja
de övriga belastningarna på lämpligare sätt. En
fullständig undersökning av detta problem är mycket omständlig
och skulle säkerligen i hög grad underlättas genom
användning av moderna matematikmaskiner.
Litteratur
1. Craméb, H: Mathematical methods of statistics, Stockholm 1945
s. 180.
2. Snideoor, G \V: Statistical methods applied to experiments in
agriculture and biology, 4:e uppl., Ames, Iowa 1950 s. 90.
Andras erfarenheter
Vad de anställda tänker. I alla tider har informationen
inom industriföretagen spritts uppifrån och nedåt.
Företagsledningen har haft alla medel i sin hand för att få
fram sina synpunkter till de anställda, från ordervägen,
firmatidskrifterna och anslagstavlorna fram till möten
med de anställda. Det har heller aldrig uppstått några
svårigheter för ledningen att omsätta sina åsikter i handling
genom beröm eller utskällning, befordran eller
bestraffning.
På senare tiden har man visserligen börjat tänka på att
information även skulle behöva spridas nedifrån och uppåt,
från de anställda till företagsledningen. Därför har man
infört förslagsverksamhet, organiserat rapportväsende,
ordnat gruppkonferenser m.m. Ändå kan man knappast
säga att företagsledningen har kommit de anställda
mycket närmare, eller att den har mer än hittills kunnat dra
fördel av deras erfarenheter.
Den amerikanska firman Johnson & Johnson har utfört
en omfattande undersökning av problemet, i samarbete
med den brittiska Staff College i Henley-on-Thames. Man
har därvid funnit att svårigheten inte bara ligger i att få
goda uppslag att tränga fram uppåt genom organisationen,
utan även att få företagsledningen att inse att det verkligen
föreligger ett problem.
Skulden till den bristande kommunikationen läggs också
i största utsträckning på företagsledarna. Dessa har inte
insett, att god personalledning kräver att man lyssnar till
de anställda och handlar efter vad de tycker och tänker,
och inte efter vad företagsledningen tycker, eller vad den
önskar att de anställda borde tänka. Alla åtgärder för att
få fram de anställdas reaktioner är värdelösa, så länge som
företagsledningen icke restlöst lyckas skingra varje skymt
av otålighet eller brist på intresse för de anställdas
synpunkter.
Många företagsledare tror att inga nyheter är goda
nyheter. I verkligheten betyder ofta brist på klagomål eller
kritik inte så mycket att de anställda är nöjda, som att
det brister i informationsmöjligheterna uppåt. Det är i
sådana fall som problemen får möjlighet att ackumuleras,
och plötsligt utlösa sig i en kris.
Företagsledare är benägna att ogilla kommentarer, som
kunde innebära att deras egna handlingar icke vore
fullkomliga. I ett sådant läge blir det just de anställda som
är lojala mot företagsledningen (eller som önskar behålla
sina anställningar), som håller inne med informationen.
Den kritik som man får kommer antingen från
kverulanter, eller från sådana som ändå inte tänker stanna i
företaget.
Om företagsledningen underlåter att handla sedan den
har fått kännedom om ett missförhållande, kan detta
innebära ett definitivt slut på all förbindelse med de anställda.
De flesta anser, och med rätta, att det inte är värt mödan
(eller risken) att låta fel komma till ledningens kännedom.
Företagsledningen är ofta benägen — och gör till och med
till en princip — att icke vilja ta hänsyn till de anställdas
privata förhållanden och personliga problem. När man
har att göra med människor, kan man emellertid inte
skilja deras arbete från deras privatliv. Om
företagsledningen ändå försöker göra detta, kan den aldrig räkna med
någon förståelse från de anställda.
Undersökningen har givetvis funnit en hel del att erinra
mot de anställdas beteende, men deras skuld anses vara
obetydlig i förhållande till företagsledningens. Man måste
också komma ihåg, att tradition, auktoritet och prestige
står alla på företagsledningens sida, medan några liknande
faktorer icke finns, som kan påverka informationen att
flyta uppåt. Det enda som kan vända strömmen är därför
en uppriktig önskan hos företagsledningen att söka
förstå de anställda, och människor i allmänhet (Business
Week 22 dec. 1951). sah
Olycksfåglar. Det torde numera vara allmänt bekant
att vissa människor oftare råkar ut för olyckshändelser
än andra. Detta upptäcktes redan 1919 i Storbritannien,
och sedan dess har man både där och i USA försökt
komma underfund med orsakerna till detta förhållande.
Vid brittiska undersökningar har man bl.a. försökt finna
ett samband mellan olika personers olycksfallsfrekvens
och deras reaktionssnabbhet, men resultatet har i stort
sett blivit negativt. Man anser sig emellertid hos chaufförer
ha funnit ett samband mellan olycksfallsfrekvens och
oförmåga att utföra vissa psykologiska prov. Bussförare som
haft ett stort antal olycksfall under första året av sin
anställning fortsätter att råka ut för sådana i onormalt hög
grad. Härav drar man slutsatsen att benägenheten för
olycksfall inte beror på bristande rutin utan att den är ett
bestående karaktärsdrag.
I USA har konstaterats att de som ofta har olycksfall
är personer av vissa bestämda typer. Man skulle kanske
vänta att de är slöa eller klumpiga, men så är inte fallet.
Tvärtom är de tankesnabba och handlingskraftiga, men de
har svårt att uttrycka sina känslor. Den vanligaste typen
är personer som litar på sin tur. som är impulsiva och
ombytliga och som "lätt skiljer sig och gifter om sig". Ur
psykologisk synpunkt är de auktoritetsfientliga, men
undviker denna känsla. De motsätter sig sålunda inte öppet
föräldrar eller arbetsledning, men intar en fatalistiskt
likgiltig attityd gentemot andra människor.
Även om det är klart ådagalagt att det finns olycksfåglar,
dvs. personer som på grund av sina karaktärsdrag har en
utpräglad benägenhet att råka ut för olycksfall, är detta
givetvis inte den enda orsaken till olyckshändelser. Farliga
maskiner måste naturligtvis alltid förses med effektiva
skydd, man måste alltjämt sträva efter att förbättra
trafiksäkerheten på gator och vägar, man måste hjälpa barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
