Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Andras erfarenheter - Olycksfåglar, av SHl - Värmevallen, av sah - Silverlod, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TEKNISK TIDSKRIFT v
att lära sig aktsamhet, men kan kännedomen om
olycksfåglarnas existens ge något uppslag till andra vägar att
minska olycksfallsfrekvensen?
En brittisk transportfirma har gjort ett försök. Den har
överfört de av sina chaufförer som råkat ut för de flesta
olycksfallen till andra arbeten. Härigenom kunde
trafikolyckorna minskas till en femtedel av vad de varit
tidigare. Olycksfåglarna skadar sig visserligen även i sina nya
jobb, men de drar åtminstone inte in andra människor i
sina olycksfall (Nature 15 dec. 1951). SHl
Värmevallen. Då ett flygplan eller en projektil rör sig
med en hastighet som ligger nära ljudets, uppkommer
stöt-vågor och andra störningar, vilka upphör då
ljudhastigheten väl är överskriden. Detta hinder har kallats
ljudvallen, och ligger vid ljudhastigheten, dvs. vid Mach-talet 1.
Värmevallen har man nu kallat ett annat hinder, som
lurar bakom ljudvallen och som börjar bli aktuellt, sedan
man nu med flygplan har kommit upp till nära dubbla
ljudhastigheten, och med flygrobotar en bra bit däröver.
Eftersom temperaturen, vid lika aerodynamisk utformning,
ökar med kvadraten på hastigheten, ligger temperaturer på
100°C nu i riskzonen, i varje fall vid nu påtänkta
flyghöjder av högst 20 km. Vid höjder på 60—100 km minskar
uppvärmningen ganska snabbt på grund av luftens
förtunning.
Redan nu har det visat sig att temperaturen i moderna
jaktplan börjar bli obekvämt hög, 25-—30°C. Många av
dessa har därför försetts med små kylaggregat, som
komprimerar varmluft från reaktionsmotorn, och genom snabb
expansion bibringar den en temperatur under fryspunkten.
Kylaren, som endast väger 4 kg, lämnar kall luft till
förar-rummet till en mängd av ca 5 kg kall luft per minut.
Även en rätt måttlig uppvärmning kan komma att bli
alltför stor för delar som redan arbetar vid höga
temperaturer, t.ex. motorn, eller för delar av gummi eller plast.
Troligt är att man för reaktionsmotorer med kompressor
har en gräns vid Mach-tal av 2—3, medan rammotorn får
sin gräns först vid Mach-tal av 4—5.
Vid hastigheter över denna storleksordning närmar man
sig snabbt gränserna för även metallernas hållfasthet. Vid
Mach-talet 5,5 får en gevärskula en temperatur av 1 500°C,
och då har stålet inte längre några mekaniska egenskaper
av värde. Detta är en av anledningarna till att man ägnar
så stor uppmärksamhet åt nva material, t.ex. kerametaller
och titan, vilka kan tänkas stå ut med dessa höga
temperaturen (AV F Hilton i Royal Aeronautical Society).
s ah
Silverlod. Hårdlödning med silverlod är kanske den mest
mångsidiga av alla lödningsprocesser, då den tillåter
användning av olika upphettningsmetoder och duger till
hopfogning av alla metaller utom aluminium och magnesium.
Som lod använder man silverlegeringar, som smälter
mellan 610 och 890°C; ett tjugutal anses nu vara standard,
men de flesta är avsedda för specialändamål eller är äldre
typer, som numera knappast används. Man behöver sällan
mer än två eller tre olika legeringar för att kunna utföra
alla slag av lödarbeten.
Smältpunkten hos silverlod beror på dess
sammansättning. En legering av 72 %> silver och 28 % koppar är en
eutektisk blandning, som smälter vid 779°C. Detta är den
lägsta smältpunkt, som kan uppnås för
silver-kopparlegeringar. Om man ersätter en del av silvret med zink, får
man emellertid legeringar, som smälter vid temperaturer
ned till ca 700°C, och tillsättes dessutom kadmium kan
man komma ändå lägre.
Silverlod innehåller i regel utom silver någon eller några
av de tre nämnda metallerna koppar, zink och kadmium,
men man har också gjort lod innehållande relativt små
mängder tenn, nickel, fosfor eller mangan. Medan den
eutektiska silver-kopparblandningen har skarp smältpunkt
liar alla andra legeringar ett smältintervall, i det de vid
stigande temperatur först mjuknar och blir halvflytande
för att sedan bli lättflytande, t.ex.
Silvaloy Sammansättning, Smältintervall
nr Ag Cu Zn Cd andra °C
45 45 15 16 24 _ 610—620
355 56 22 17 — Sn 5 620—650
15 15 80 — — P 5 640—695
A33 60 25 15 — — 685—720
250 40 30 28 — Ni 2 660—770
20 20 45 30 5 — 615—810
A4 10 52 38 — — 820—870
Dessa lod är amerikanska. En svensk firma tillverkar fyra
olika silverlod med följande beteckningar och
smältintervall:
Smältintervall
°C
Silverlod 630 .................................... 620—630
Silverlod 720 .................................... 680—720
Paljelod 810 .................................... 680—810
Silverlod 890 .................................... 855—890
Flussmedel används vid lödningen för att hindra
oxidation av grundmetallens ytor, för att ta bort, reducera eller
lösa upp oxider och för att minska den smälta legeringens
ytspänning. Vanligen använder man pastor innehållande
fluorider och borat. Flussmedlet smälter före lodet och ger
ett lufttätt saltlager över skarven. Denna smälta måste vara
stabil, medan lödningen sker.
Grundmetallerna måste behandlas på något olika sätt för
att goda skarvar skall fås. Fogytorna måste givetvis först
rengöras noga. Härvid kan man använda trikloretylen för
att ta bort olja och fett. Används syra för att avlägsna oxid
eller glödskal, måste den noga sköljas bort efter
rengöringen. Ofta är det tillräckligt att torka av bitarna och gnida
dem med smärgelduk; en finhuggen fil kan också
användas, men bästa resultatet torde fås med en fin slipskiva.
Koppars goda värmeledningsförmåga och höga specifika
värme kan ibland vålla vissa svårigheter. Alla silverlod
väter koppar, och Silvaloy 15, som innehåller koppar och
fosfor, kan t.o.m. användas utan flussmedel. Detta är av
betydelse vid skarvning av elektriska kablar, vilkas ledare
består av flera parter. De kan nämligen inte fullständigt
befrias från flussmedlet efter lödningen. Koppar
innehållande syre får inte värmas i vätgasatmosfär, då den
härvid blir spröd.
Kolstål och legerade stål kan lätt hårdlödas, fastän de inte
väts av silverlod. Dessa bör ha en betydande halt av zink,
kadmium, tenn eller nickel, för att de skall legeras med
stålet. Lod med 60 %> silver eller mer är olämpliga.
Fosforhaltigt lod ger spröda skarvar. Lödtemperaturen är så låg,
att värmebehandlat stål kan lödas utan att löpa ur.
Gjutjärn kan inte lödas i massproduktion utan särskild
förbehandling. Elektrolytisk rengöring är det bästa sättet att
avlägsna kol, som verkar störande vid lödningen. Samma
lod som för stål är lämpliga. Dessa används också för
rostfritt stål, men man lär få något bättre resultat med
silver-rikare legeringar. Man måste vara försiktig vid
upphettningen, för att stålets korrosionsmotstånd inte skall minskas.
Mässing legeras lätt med alla silverlod och lödning med
sådana är därför ett av de få sätt, på vilka mässing kan
hopfogas med mässing eller andra metaller. Då zink lätt
avdestillerar, skall man använda lod med låg smältpunkt
och upphetta så kort tid som möjligt. Bronser och monel
kan också silverlödas, ehuru aluminiumbrons fordrar ett
särskilt flussmedel. Man bör använda låg lödtemperatur och
undvika spänningar i arbetsstycket, då skarvarna annars
lätt blir spröda.
De svenska loden kan enligt uppgift användas för stål,
rostfritt stål, koppar och kopparlegeringar, nickel och
nickellegeringar och monel.
Vid skarvkonstruktionen måste man ta hänsyn till att de
starkaste skarvarna fås vid mycket små spelrum mellan de
stycken, som skall hopfogas. Idealiskt anses vara 0,025—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
