Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1952 - En rationaliseringsavdelnings organisation och arbetsuppgifter, av K H Fraenkel - Nya metoder - Lyftning av 320 t betongbro, av Sten Elfman - Torkning av trä, av SHl - Propeller-reaktionsmotor, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
183
utöva sin verksamhet på effektivt sätt utan att ha direkt
tillgång till alla kostnader, så att den ur kostnadsanalyser
kan få impulser till rationaliseringsåtgärder och snabbt
utföra ekonomiska utredningar.
Den största svårigheten i hela rationaliseringsarbetet här
i landet är att få lämplig personal för dessa kvalificerade
arbetsuppgifter och att få tillräcklig återväxt för dylik
personal, sedan rationaliseringstanken nu allt mer och
mer slagit igenom på de mest skilda arbetsgebit. Detta
beror givetvis delvis på knappheten på personal
överhuvudtaget, men man kan ändå icke undgå tanken att en hel del
av svårigheterna måste tillskrivas den mindre goda start
detta yrke erhöll, då det infördes i Sverige, och
företagsledarnas inställning till yrket allt sedan dess.
Med de erfarenheter man i dag har, måste man nog säga
att man i början icke tillräckligt klart insåg, vilken insats
denna nya funktion skulle kunna göra inom företagen,
nota bene om den användes rätt. Man inskränkte från
början rationaliseringsavdelningarnas arbete till ett för trångt
arbetsområde och nöjde sig med att genom
jämförelsevis korta kurser massutbilda personal till enklare
arbetsuppgifter. Saken har heller icke gjorts bättre med åren,
eftersom man fortfarande på de flesta håll icke har låtit
avdelningarna utvecklas utan kvarhåller dem vid alltför
små arbetsuppgifter, i allmänhet huvudsakligen om icke
så gott som enbart ackordsättning.
Företagsledarna har också ofta den inställningen, att de
personligen kan klara alla rationaliserings- och
organisationsproblem av betydelse, även om de saknar utbildning
på området, vilket är så mycket mer förvånansvärt som
säkerligen ingen tror sig om att bli en god konstruktör
eller arbetsledare inom något yrke utan grundlig
utbildning eller många års praktik.
Nya metoder
Lyftning av 320 t betongbro. Vid Vattenfallsstyrelsens
anläggning av Kilforsens kraftstation vid Fjällsjöälven
kommer älvens vattenyta att höjas några meter. En
tämligen nybyggd betongbro i gott skick på det blivande
uppdämningsområdet skulle då komma att ligga för lågt.
Bron är utformad som en balkrambro, ledad i rambenens
nederända, har en spännvidd av 15 m och väger 320 t
utan körbanebeläggning. Man beslöt att göra ett försök
att höja bron med domkrafter i stället för att bygga en
ny bro.
Arbetet för höjningen, fig. 1, utfördes av
Vattenfallsstyrelsens byggnadsavdelning i Kilforsen. De fyra
domkrafterna var hydrauliska och hade vardera en
lyftförmåga av 100 t och en slaglängd av ca 15 cm. Emedan
bron skulle lyftas totalt 1,65 m, måste domkrafterna
av-växlas. Lyftningen gick jämnt och bra. De nya
bottenplattorna göts ovanpå de gamla.
Arbetet är nu avslutat, utan att några synliga
sprickbildningar upptäckts. Vid provbelastning hösten 1951
iakttogs inga för ögat skönjbara deformationer eller andra
nackdelar av höjningen. Sten Elfman
Fig. 1. Torkning av trä i organisk ånga.
Torkning av trä. I USA har man utarbetat en
torkningsmetod för trä, enligt vilken vattnet drivs ut ur det med
ånga av ett relativt högkokande organiskt ämne.
Processen uppges vara tidsbesparande — den tar 14—16 h —
och ge en bättre produkt än gängse metoder. Kostnaden lär
bli ungefär densamma som vid ugnstorkning. Den används
vid två amerikanska träkonserveringsanläggningar och vid
en på Nya Zeeland.
Trät placeras i ett cylindriskt tryckkärl (fig. 1), i vilket
en organisk ånga införs från en kokare. Härvid värms det
upp, och vattenånga avgår tillsammans med den organiska
ångan. Blandningen kondenseras, varvid två vätskeskikt
bildas, det ena bestående av vatten, det andra av organiskt
ämne. Skikten separeras, varefter det förra släpps ut,
medan det senare återförs till kokaren tillsammans med färskt
organiskt ämne från en förrådsbehållare. I tryckkärlet
erhållet kondensat pumpas också till kokaren. Efter torkning
i 12—14 h sätts trät under vakuum i 2 h för att avlägsna
det organiska torkmedlet.
Det organiska ämnet skall ha en kokpunkt på 100—205°C
och så hög smältpunkt, att det inte blir fast i kondensorn.
Det får inte orsaka korrosion av apparaturen och får inte
ge korroderande sönderdelningsprodukter vid upprepad
förångning. Man beräknar, att förbrukningen av torkmedel
vid behandling av järnvägssyllar blir ca 0,8 kg per styck.
Vilket eller vilka ämnen, som används i praktiken, uppges
icke.
Metodens fördelar lär vara, att träts yta inte hårdnar som
vid ugnstorkning, att den sönderdelning eller oxidation av
trät, som sker vid torkning med het luft, undviks och att
angrepp av svampar inte riskeras som vid lufttorkning.
Vidare kan det organiska torkmedlet extrahera harts i
träts yta, varigenom denna blir lättare att måla. Det
uppges också, att konserveringsmedel tränger djupare in i
trä, som torkats med organisk ånga (J A LEE i Chemical
Engineering juni 1951). SHl
Propeller-reaktionsmotor. En kombinerad
propeller-reaktionsmotor för effekter mellan 200 och 1 100 ahk har
konstruerats i Frankrike och tillverkas nu i USA. Den kan
användas i mindre flygplan, helikoptrar och även som
luftkompressor. Exempelvis kan man med en modell komma
upp till hastigheten 480 km/h för ett fyrsitsigt civilplan
mot endast 275 km/h med kolvmotor.
Fig. 1. Lyftning av betongbro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
