Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1952 - Nya metoder - Tryckluft genom våtkompression, av Wll - Andras erfarenheter - Göteborgsleran ur försvarssynpunkt, av G Lbg - Kol som råmaterial, av Wll - Stål för högtryckshydrering, av SHl - Inverkan av överhettad ånga på rostfria stål, av U T—h - Hur ges råtobak rätt kvalitet?, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
185
Tryckluft genom våtkompression. Isotermisk
kompression av luft, som kräver den teoretiskt lägsta
effektförbrukningen, skall man söka förverkliga genom
våtkoni-pression. Luften, som skall komprimeras, införes genom
munstycken i vatten, som flyter fram med stor hastighet
och strömmar in i ett tryckkärl, där luften skiljes från
vattnet. För pumpning av vattnet skall användas
centrifugalpump och vattnet från tryckkärlet återföres efter
trycksänkning till pumpens sugsida. Luftmunstyckena
placeras i pumpens tryckstos. Flera dylika system kopplas
sedan i serie för att man skall få önskat tryck på luften
(Engineers’ Digest juli 1951). Wll
Andras erfarenheter
Göteborgsleran ur försvarssynpunkt. Västkustens
lerslätter har en några meter tjock, jämförelsevis torr skorpa
med viss bärighet. Därunder finns lerslam, som icke bär
ens att gå på. Tillståndet är jämförbart med is på vatten.
Sprängning med t.ex. medelstora bomber åstadkommer
vakar i torrskorpan. Vakarna kan, liksom isvakar, icke fyllas
igen utan måste plomberas med särskilda metoder. Vid
försökssprängningar i lera har man funnit tryckvågor med
låga svängningstal och relativt stora amplituder.
I västkustsamhällena, bl.a. * Göteborgs stad, är många
byggnader grundlagda på torrskorpan; deras stabilitet vid
sprängning i närheten blir diskutabel. Skyddsrum som
flyter på leran är icke säkra (M WHEHLAND i
Järnvägsteknik 1951 h. 5—6, 7—8). G Lbg
Kol som råmaterial. Efter långvariga omfattande
förarbeten har Pittsburg Consolidation Coal Co anslagit 1 M$
till en försöksanläggning för lågtemperaturkoksning av
kol. Man syftar att få ner kostnaderna för koksning och
öka kolets användbarhet som ångpannebränsle, att
avsevärt öka utbytet och värdet av kemikalier samt att
underlätta produktionen av flytande bränslen ur kol. De
biprodukter man får från lågtemperaturkoksningen vid ca
500°C är ju mycket värdefullare än dem man får från den
vanliga högtemperaturkoksningen i gasverken vid 1 000—
1 100°C.
Vid processen användes pulvriserat kol, som genomblåses
med gas, så att man får en fluidiserad bädd, och man har
vid de förberedande försöken lyckats undgå att kolet
bakar ihop. Av 1 t kol får man ca 140 1 tjära, vilket är
ungefär tre gånger så mycket som från en vanlig koksugn med
biproduktutvinning, dessutom omkring 0,25 milj. kcal i gas
och ca 0,7 t koks ("char") med 4,8 milj. kcal. Koksen
brinner rrökfritt. Förädlingen av tjäran ger ytterligare
möjligheter att få anläggningen ekonomisk, och man räknar med
att man ur 1 t kol, som kostar 4,75 $>, kommer att få
produkter värda 8—9 $ (Business Week 15 dec. 1951). Wll
Stål för högtryckshydrering. Väte under högt tryck
angriper stål vid förhöjd temperatur. Reaktionen består i
absorption av väte, varvid stålet blir sprött, avkolning av
ytan genom bildning av metan och sprickbildning på grund
av samma reaktion i det inre av metallen. Man kan höja
stålets resistens genom legering med ämnen, som bildar
stabila karbider. Sådana är mangan, molybden, krom,
volfram, vanadin, titan och niob ordnade efter stigande
verkan. Nickel och kisel har ingen effekt och fosfor och
svavel gör stålet känsligare för vätgasangrepp.
Alla austenitiska stål med hög kromhalt är säkra, om de
är stabiliserade och därför ej har tendens till
karbidutfäll-ning vid korngränserna. Ofta kan man emellertid använda
billigare låglegerade stål (fig. 1). Under kritiska betingelser
kan blott en liten temperaturändring vara avgörande för
materialets varaktighet. Vid de brant fallande delarna av
kurvorna är hållbarheten mycket osäker.
Av andra gaser, som kan vara närvarande vid hydrering,
angriper svavelväte stål med låg kromhalt vid temperaturer
Vätets partia I tryck
Fig. 1. Användningsgränser för olika stål i kontakt med
väte;–-avkolning, - sprickbildning; a 6 °/o Cr, 0,5 °/o
M; b 3 °/o Cr, 0,5 °/o Mo; c 2 °/o Cr, 0,5 °/o Mo; d 1 °/o Cr,
0,5 °/n Mo; e 0,5 °/o Mo; f kolstål.
över 350°C. En gas innehållande 5 "°/o koloxid och 50 ’%>
väte med tryck på 250—700 at har visat sig angripa stål
mycket häftigt vid 260°C, men stålets känslighet föll
hastigt både vid stigande och fallande temperatur. För sådana
gasblandningar måste specialstål användas, och man har
funnit, att ett sådant med 13 °/o krom har stor
motståndskraft (Engineer 30 mars 1951). SHl
Inverkan av överhettad ånga på rostfria stål. Med en
specialkonstruerad bockningsapparat liar C A Zapffe
studerat olika faktorers inverkan på duktiliteten hos rostfria
stål i samband med värmebehandling. Han fann att i
ugnsatmosfären närvarande vattenånga framkallar mycket hög
sprödhet hos vissa stål medan andra är relativt okänsliga.
Vid reaktionen mellan vattenånga och stålytan bildas
atomärt väte som kan intränga i stålet och förorsaka
vätesprödhet. På stålytan bildas samtidigt en
oxidbeläggning, som kan skydda metallen mot ytterligare reaktion.
Problemet blir alltså primärt av kinetisk art. Den
experimentella undersökningen utfördes på vissa rostfria stål,
särskilt sådana som används i ångturbiner, varvid de
utsattes för hög temperatur (ca 1 000°C) dels i absolut torr
luft, dels i luft innehållande ånga. Avkylningen skedde
snabbt i olja och lika vid alla försök. Proven bockades
därefter i bockningsapparaten och bristningsvinkeln
bestämdes.
Martensitiska stål av typen AISI 403 och 410
innehållande under 0,15 °/o C och 11,5—13,5 %> Cr, är mycket
känsliga för vätesprödhet trots att de rekommenderas som
konstruktionsmaterial i ångturbiner. Särskilt hög
vätesprödhet uppstår emellertid i stålet AISI 440-C
(marten-sitiskt) innehållande ca 1 «/o C, 16—18 °/o Cr, vilket
sammanhänger med den höga kolhalten. Dess duktilitet är i
härdat tillstånd mycket låg men blir ytterligare kraftigt
nedsatt genom väteupptagningen.
Zapffe undersökte även hur en efterföljande
värmebehandling under 2 h i glycerinbad vid 170°C inverkade
på stålen och fann att sprödheten fullständigt försvann.
Vid lagring i rumstemperatur 40—50 dygn avgick vätet
och duktiliteten återställdes (C A Zapffe & F E Landgraf
i Steel 30 apr. 1951). U T—h
Hur ges råtobak rätt kvalitet? Tobak är en av de mest
tillmötesgående kulturväxterna. Den tar upp nästan vilket
ämne som helst, när det sätts till jorden. Därför kan
tobaksodlaren reglera sin produkts halt av oorganiska ämnen
nästan lika bra som tillverkare av syntetiska organiska
ämnen. Visserligen består tobaksbladet av 80 °/o organisk
substans, och av stor betydelse är växtens typ,
växt-förhållandena och jäsningsförfarandet, vilka odlaren har
mindre möjligheter att reglera, men inom det givna
organiska grundmaterialet kan han i hög grad ändra sin
produkts kvalitet genom ändring av bladens halt av
oorganiska ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
