Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Polyvinylkloridpastor, av Harald Olsson - Ett fördröjningsrelä - Slipmassa från majskolvskärnor - Priamquine - 200 000 hk under 0,007 s - Vattengenomsläpplig asfaltbeläggning runt träd - Nya metoder - Dödsstrålar mot bakterier, av SHl - Polyvinylpyrrolidon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
229
delat ämne, som sönderdelas under
gasutveckling under gelatineringen, sätts till pastan.
Härtill har man använt ammoniumkarbonat och
natriumbikarbonat. Av dessa måste ganska stora
kvantiteter (10—15 %) tillsättas och dessutom
kommer den färdiga produkten att innehålla
celler av ganska ojämn storlek, varför man sökt
efter ett annat och bättre "jäsmedel".
Ett sådant har man funnit i diazoaminobensen,
Vulcacel BN, vilket vid en tillsats av ca 3 % till
en ordinärt mjukgjord polyvinylkloridpasta ger
en täthet hos den färdiga produkten av 0,25 g/cm3.
Vid tillverkningen dispergeras Vulcacel i
mjukningsmedel på ett trevalsverk, innan den sätts
till pastan. Man fyller endast formen till hälften
eller till en fjärdedel, för att pastan under
gelatineringen skall kunna expandera. Något större
tryck behövs inte för att hålla formen sluten.
Gelatineringstiden måste vara betydligt längre än
normalt för att Vulcacelen skall hinna
sönderdelas och det är ganska vanligt, att man
efter-expanderar genom att upphetta artikeln till 110
—120°C under 20—30 min, sedan den uttagits ur
form en.
Tillverkningen av vinylcellplast har tidigare
icke kunnat konkurrera med gummivaror
innehållande porer eller slutna celler.
Polyvinylklo-ridcellplasten har emellertid vissa fördelar,
nämligen att den icke åldras, är relativt luktfri samt
kan framställas i icke brännbar form, vilket gör
den överlägsen för vissa ändamål. Under hösten
1950 hade i England ganska stor produktion
igångsatts, och cellplasten skulle användas på
vissa ställen i flygplan och fartyg, där man
önskade en oljeresistent och icke brännbar
svampbeläggning.
Ett fördröjningsrelä med en järnkärna som rör sig i
silikonolja som tidelement tillverkas i USA.
Fördröjningar upp till 4 min har åstadkommits och noggrannheten
säges vara mycket god.
Slipmassa från majskolvskärnor har börjat få
användning för rengöring av speciellt elutrustningar från
damm och smörja. Massan har genom sin mjukhet och
sina absorberande egenskaper visat sig överlägsen de
flytande, i regel brand- och hälsofarliga rengöringsmedel,
som hittills har använts för ändamålet.
Primaquine är ett malariamedel som amerikanska armén
har funnit ge bestående bot. De tidigare använda kinin,
atabrin och klorokvin förstör malariaparasiten då den
förekommer i blodet, men inte då den under sin viloperiod
lägger sig i kroppsvävnaderna.
300 OOO hk under 0,007 s utvecklar ett amerikanskt
57 mm pansarvärnsgevär. Trots detta är rekylen endast
Vi6 av den hos ett vanligt gevär, genom utnyttjning av
reaktionskraften hos en del av krutgaserna.
Yattengenomsläpplig asfaltbeläggning runt träd har
provats i USA. Genom att minska asfalthalten i
beläggningen har denna blivit så porös, att 40 mm nederbörd
kan passera igenom på 8,5 s.
Nya metoder
Dödsstrålar mot bakterier. År 1921 upptäcktes, att
mikroorganismer i födoämnen och läkemedel kunde dödas
med elektronstrålar av hög intensitet. Sedan dess har
utnyttjandet av denna upptäckt måst invänta konstruktionen
av maskiner, som kan ge elektroner i önskad mängd.
Genom att man nu har fått sådana i van de Graafs generator
(Tekn. T. 1950 s. 1109) och kapacitronen, har sterilisering
med elektronslrålar blivit aktuell.
B E Proctor vid MIT har gjort försök att sterilisera
födoämnen med röntgen- eller elektronstrålar (katodstrålar).
Båda har visat sig användbara men de senare är
effektivast. Försöken utfördes med en gammal van de
Graaf-generator, och man fann, att strålarna förstör bakterier
fullständigt i alla födoämnen vid en spänning på 3 MV.
Bestrålningen kan härvid ske genom väggar av metall, glas,
plast eller fiber bara den totala materialtjockleken inte
överstiger 12 mm. Vid högre spänning kan man sterilisera
tjockare skikt.
Elektronbestrålning i rimliga doser skadar inte vitaminer,
och steriliseringen går mycket snabbt. Några få sekunder
räcker till, med röntgenstrålar behövs 8—12 min för att nå
samma resultat. En nackdel hos strålningssterilisering i
jämförelse med värmesterilisering är svårigheten att
inaktivera enzym, som kan inverka på födoämnenas smak
och hållbarhet. För fullständig inaktivering fordras 20
gånger den dos, som är tillräcklig för att förstöra alla
bakterier. Det är dock kanske möjligt att kombinera
strålningssterilisering med någon annan metod att inaktivera
enzym.
Många av de moderna läkemedlen är svåra att sterilisera.
Antibiotika, såsom penicillin och streptomycin, tål inte
värme och i sådana fall är strålningssterilisering
synnerligen lämplig, då den kan utföras, sedan preparaten
inneslutits i sina förvaringskärl. Som kunde väntas, är
steriliseringsdosen olika stor för olika bakterier; 2,2 milj. rep
räcker till för att förstöra alla organismer, som i allmänhet
förekommer i farmaceutiska preparat. Omkring 0,25 milj.
rep inaktiverar vegetativa bakterieceller. Steriliseringsdosen
för virus, som är störst för de minsta virus, är t.ex. 1,5
milj. rep. för Lansings ras av barnförlamningsvirus.
Strålningsdoser av denna storleksordning påverkar inte
nämnvärt läkemedlens farmakologiska verkan. Vitaminer
förändras i allmänhet inte av doser på upp till 3 milj. rep.
Vitamin C och B visar någon känslighet, men
aktivitetsförlusten är liten vid strålningsdoser på upp till 1,5 milj.
rep vid rumstemperatur.
Kostnaden för sterilisering med elektronstrålar är ännu
hög. Läkemedel har givetvis större förmåga än konserver
att bära dem, och man kan därför vänta, att metoden först
kommer att tillämpas inom farmakologin. En amerikansk
firma kan bygga en van de Graaf generator för 12 kW,
som kan sterilisera 1 200 kg/h konserver, till ett pris av
ca 400 000 $. Steriliseringskostnaden beräknas då bli 3 ct/lb
(Chemical Engineering News 5 mars 1951, Industrial &
Engineering Chemistry mars 1951, Business Week 7 apr.
1951). SHI
Polyvinylpyrrolidon används i USA som ersättning för
blodplasma. Det är vidare ett starkt desoxidationsmedel
tillsammans med jod. Det erhålles ur acetylen enligt en
ganska omständlig process.
Först kondenseras acetylen med formaldehyd, varvid dess
tredubbelbindning förblir intakt. Reaktionen utförs bakom
barrikader och stålplåtsskydd vid ett tryck på 10 kp/cm2
eller mer och med kopparacetylid som katalysator.
Därefter hydrogeneras vid 350 kp/cm2 med Cu—Ni—Mn som
katalysator, varvid butandiol fås.
Efter destillation i högvakuum dehydrogeneras butandiolen
vid en kopparkatalysator och hög temperatur till
butyro-lakton, som är en cyklisk förening. Denna överförs vid hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
