Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1952 - Förslag till lag för metriska enheter, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Förslag till lag
för metriska enheter
389.1 : 53.081
Diskussionen här i landet om enheter och måttsystem har
ju varit mycket livlig, sedan det påtalats att den inom
tekniken använda kraftenheten 1 kg stod i strid med svensk
lag, som stadfäste att 1 kg var en massenhet (Tekn. T.
1945 s. 921 och 1156, 1948 s. 41). Av många deltagare i
diskussionen har hävdats, att en övergång till
MKS-svste-met så snart som möjligt skulle vara det enda fullt
rationella, men invändningar och farhågor har framförts mot
en sådan övergång. Som argument framhölls särskilt, att
så länge som MKS-svstemet icke var internationellt
fastställt, var det för osäkert att börja tillämpa systemet i ett
litet land som Sverige.
Trots denna på vissa håll uttalade räddhåga att använda
ett nytf, om än så lovande system, förrän man även på
andra håll kommit underfund med dess förtjänster, har
MKS-svstemet fått en alltmer ökad tillämpning. Det råder
inte heller något tvivel om, att de som övergått till att
använda detta svstem aldrig kommer att återgå till det gamla
"tekniska måttsystemet" eller cgs-systemet.
Frågan om måttsystem har emellertid nu även tagits upp
på internationell grund. Internationella Kommittén för
Mått och Vikt i Paris har enligt beslut av Allmänna
Konferensen för Mått och Vikt i Paris 1948 genom svenska
utrikesdepartementet hemställt, att K.M:t måtte föranstalta
en utredning inom vetenskapliga, tekniska och pedagogiska
kretsar i Sverige för fastställande av definitioner på olika
metriska enheter m.m. och i sammanhang därmed från
Sveriges sida avge rekommendationer till upprättande av
ett sådant likformigt tillämpningssystem för måttenheter,
som skulle kunna antas i Meterkonventionens samtliga
signatärstater.
I maj 1950 tillkallades sakkunniga för denna utredning,
vilka konstituerade sig som Kommittén för metriska
enheter. Kommitténs ordförande blev M Siegbahn och övriga
ledamöter G Borelius, B Edlén, J H Granholm, E Hallén,
E Hulthén. E Rudberg, T Swensson, J Tandberg, I Waller
och T V Wetterblad. Internationella Kommittén för Mått
och Vikt hade som underlag översänt ett av den franska
nationalkommittén för mått och vikt utarbetat förslag till
lag och kungörelse beträffande måttenheter. Den svenska
kommittén avgav sitt utlåtande den 8 november 1951 och
i enlighet med Meterkonventionens bestämmelser har
detta överbringats till Internationella Kommittén för Mått
och Vikt på diplomatisk väg via de svenska och franska
utrikesdepartementen.
Utlåtande av Kommittén för metriska enheter
Kommittén tillstyrker i princip införandet av ett på
grundenheterna meter, kilogram, sekund, ampere, grad
Celsius och candela baserat enhetssystem, kallat
MKSA-systemet.
För Sveriges del föreslås, i nära anslutning till det franska
förslaget, att de sex grundenheterna fastställes genom en
lag och att härledda enheter i erforderlig utsträckning
stadfästes genom en kungörelse.
I vissa punkter avviker emellertid kommitténs utkast till
bestämmelser för metriska enheter från det franska
förslaget. Sålunda har från svensk sida föreslagits, att i
definitionerna även införs varje enhets förkortade beteckning.
Vidare har föreslagits att enheter för täthet, hastighet,
acceleration, kraftmoment samt ett antal
elektromagnetiska enheter medtas. Vissa i det franska förslaget intagna
enheter, såsom liter, grad (vinkel), metrisk karat, minut
och timma har av kommittén överförts från grundenheter
och härledda enheter till en grupp enheter som icke
tillhör MKSA-systemet men som tillsvidare bör vara tillåtna.
För definitionen av längdenheten har kommittén
rekommenderat övergång till lämplig spektral våglängd såsom
primär längdnormal längre fram. Temperaturen har i det
franska förslaget definierats med hjälp av två fixpunkter,
men i överensstämmelse med vad som rekommenderas av
Internationella Unionen för Fysik och Internationella
Unionen för Kemi anser kommittén det lämpligare att
basera temperaturen på en fixpunkt och tryckökningen hos
en ideal gas genom uppvärmning vid konstant volym.
Om resistans och induktans framhålles, att
MKSA-syste-mets, liksom övriga "absoluta" systems enheter också kan
definieras ur tomrummets elektromagnetiska vågmotstånd
och våginduktans. De magnetiska enheterna föreslås i den
svenska sammanställningen definierade med utgångspunkt
från ett statiskt försök för definition av flödesenheten, i
stället för från ett dynamiskt flödesförsök, som i det
franska förslaget. (Vid definition med hjälp av en lång
strömspole kommer //-fältets enhet fram på ett naturligare
sätt än om definitionen anknytes till de förhållanden som
råder i centrum av en plan, cirkulär strömslinga.)
Fysikaliskt mest betydelsefull är den magnetiska fältstorheten
B, och namnet på denna storhet bör väljas med hänsyn
härtill.
Kommittén har vidare förutsatt, att magnetiskt moment,
magnetisering och magnetisk polstyrka definieras som
storheter av strömkaraktär och ges enheter i
överensstämmelse härmed. Om det emellertid vid den internationella
behandlingen bedömes nödvändigt att i några av dessa fall
använda storheter av flödeskaraktär, anser kommittén att
införandet av dessa endast bör förekomma som en
parallell till det här upptagna förslaget. De parallellställda
storheternas enheter bör i så fall basera sig på 1 weber
(1 Wb) såsom enhet för den polmängdsstorhet av
flödeskaraktär, som parallellställes polmängdsstorheten av
strömkaraktär med enheten 1 amperemeter.
För den till tyngdaccelerationen anknutna kraftenheten
föreslås namnet kilopond, som infördes i Sverige 1945, i
stället för poinsot och fortin, som inte har vunnit någon
större användning. För den äldre enheten kalori, som nu
ersättes av enheten joule har föreslagits definitionen
1 cal = 3 600/860 joule.
Över- och underenheter av olika måttenheter har i regel
bildats med hjälp av prefix placerat framför huvudenhetens
namn. De föreslagna prefixen Tera, Giga, dimi, nano och
pico anser kommittén icke bör införas, varemot
exempelvis mega (M) för faktorn 10°, myria (ma) för 104 och deka
(da) för 10 rekommenderas.
Grundenheter
I det följande ges ett sammandrag över kommitténs
förslag till grundenheter och härledda enheter samt deras
definitioner.
Längd: 1 meter (1 m) representeras i enlighet med
definitioner, fastställda av Allmänna Konferenser för Mått och
Vikt, av den internationella meterprototypen, vilken
sanktionerats av Allmänna Konferensen för Mått och Vikt i
Paris år 1889.
Massa: 1 kilogram (1 kg) representeras i enlighet med
definitioner, fastställda av Allmänna Konferenser för Mått
och Vikt, av den internationella kilogramprototypen, vilken
sanktionerats av Allmänna Konferensen för Mått och Vikt
1 Paris år 1889.
Tid: 1 sekund (1 s) är 1/86400 av medelsoldygnet,
definierat i enlighet med Internationella Astronomiska
Unionens beslut.
Elektrisk ström: 1 ampere (1 A) representeras av den
konstanta ström, som, då den flyter genom två oändligt
långa, parallella, raka ledare med tvärsnitt av försumbar
utsträckning, placerade på 1 m inbördes avstånd i vakuum,
förorsakar en ömsesidig kraftverkan mellan ledarna av
2 X 10~7 MKSA-kraftenheter per meter av vardera ledarens
längd.
Temperatur: 1 grad Celsius (1°G) representeras av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
