- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
263

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1952 - Nybyggen - Reaktionsvindtunnel, av sah - Amerikanska experimentbilar, av EBr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 mars 1952

263

kan tippas kring excentriska axlar. För att få den
önskvärda noggrannheten av 0,1 mm på munstyckenas ytor
är de gjutna i stenmassa enligt en ny metod.

I mätsträckan fastsättes modellen i ett horisontellt ben,
utformat så att det ur motståndssynpunkt motsvarar det
provade flygplanets avgasstråle. Vågbenet är ställbart till
olika anfallsvinklar, och upphänges i en tre- eller
sexkomponentvåg. För upptagning av slirbilder finns en av
Optiknämnden vid KTH konstruerad utrustning, som även
medger upptagningar med faskontrast. För ändamålet finns
i mätsträckans sidor öppningar, vilka är täckta av 40 mm
tjocka glasskivor, slipade med en noggrannhet av
storleksordningen en ljusvåglängd.

Efter mätsträckan följer ejektorsektionen, med fyra
symmetriskt monterade reaktionsmotorer, vilka regleras från
mäthallen med en utrustning motsvarande den som ingår"
i motorinstallationen på ett fyrmotorigt reaktionsflygplan.
Avgaserna blandar sig med den insugna luften till en
mängd av maximalt 310 kg/s vid en hastighet av upp till
420 m/s (M = 1,4).

Utloppssträckan sträcker sig på andra sidan
mätbygg-naden. Genom ett snedställt galler vid mynningen kastas
den ca 400°G varma gasblandningen ut i 45° vinkel uppåt.
Genom en returledning, innehållande en 136 hk
elmotordriven fläkt, återförs emellertid ca 7 °/o av avgaserna vid
50 m/s till inloppet för förvärmning av den insugna luften,
så att kondensering undvikes vid hög luftfuktighet och
höga mäthastigheter.

I samband med planeringen av tunneln har även byggts
en tryckluftsdriven modell i omkring 1 : 15 skala, vilken
även i fortsättningen skall användas för provning av
ving-profiler och andra smådetaljer, vilka icke kräver den
större tunnelns kapacitet. sah

Amerikanska experimentbilar. Det torde i och för sig

vara en nyhet, att amerikanska bilfabriker släpper fram
icke utexperimenterade nyheter i marknaden. Under
benämningarna "experimentbil", "rullande laboratorium",
"drömbil", etc. har först General Motors och sedan, "som
svar härpå", Chrysler och Ford demonstrerat tvåsitsiga
sportmodeller för personbilar med motorer på över 300 hk
och toppfart på bortåt 250 km/h (med reservation för
Fords typ, där effektuppgift saknas).

Det är klart, att dessa teknisk-romantiska benämningar
är i hög grad missvisande, och i själva verket av samma
art som andra reklamslagord. Det torde icke finnas en
detalj på dessa bilar eller bilmonster, som icke noggrant
utexperimenterats hos fabrikerna, motorerna sannolikt
under många år. Att bilarna ändå icke lämpar sig för
experiment i händerna på den bilkörande allmänheten torde
vara givet. Med hänsyn till de tilltagande trafikolyckorna
är de i själva verket en utmaning mot allt sunt förnuft.
Man hade nog väntat sig helt andra praktiska resultat av
de långvariga försöken med högkomprimerade men mot
knackning mera okänsliga motorer. Man hade i stället
välkomnat anordningar för förhöjd trafiksäkerhet, bättre

driftsäkerhet och bättre ekonomi, förenklade
karosseri-utföranden med bibehållande av lågt luftmotstånd, etc.

GM:s "Le Sabre", fig. 1, är en tvåsitsig sportvagn med
Buicks åttacylindriga 3,5 1 V-motor av toppventiltyp,
halv-sfäriska förbränningsrum och ett
kompressionsförhållande av 10 : 1. Motorn ger ca 300 hk vid 5 000 r/m (toppvarv
över 6 000 r/m). Den har två insprutningsförgasare av
flygmotortyp och kompressormatning. Roots-kompressorn
drives från vevaxeln och ökar insugningstrycket 50 °/o,
vilket förklarar den höga specifika toppeffekten på 85,2 hk/1.

Förgasarna är alternativa, den ena för högoktanbensin,
den andra för alkoholbränsle, som genom sitt höga
ångbildningsvärme ytterligare ökar den volymetriska
verkningsgraden. Det senare bränslet utnyttjas endast vid
"behov" av toppeffekt. I bilens bakskärmar finnes två 76 1
bränslebehållare av syntetiskt gummi, den ena för bensin,
den andra för alkoholbränsle. Gummi användes även som
stötfångare och förekommer även i någon mån vid
instrumentbrädet och ovanför dörrarna för att minska
riskerna för passagerarna vid kollisioner o.d.

Motorn är anbringad framtill i bilen och kraften överförs
till en vid bakaxeln belägen hydraulisk växellåda
(Dyna-flow), ansluten till differentialen, från vilken tvärgående
kardanaxlar går till de individuellt avfjädrade drivhjulen.
Deras bromsar är belägna omedelbart utanför
differentialhuset, varigenom bakhjulen befrias från motsvarande vikt.
vilket förbättrar spårhållningen. Ringarna är av
dimensionen 8,00" X 13", och har sålunda ovanligt stor bredd i
förhållande till rullningsradien.

Chryslers utställningsbil kallas "K-310". Huruvida den
skall sättas i produktion eller icke lär ej vara bestämt.
Karosseriet har tillverkats i Italien, men man tror, att
den "i massproduktion skall bli billigare att tillverka i
USA". (Observera massproduktion av en personbil med
310 hk motor, sålunda förbrukande bortåt 100 1 bensin i
timmen!) Motorn skall emellertid kunna utbytas mot
Chryslers kända V-8 180 hk motor. Det är den senare,
som genom vissa förändringar har bringats upp till en
toppeffekt på 310 hk, bl.a. har förändringar i
utblåsnings-systemet ökat effekten 25 hk. övriga förändringar är
större ventiler, ökat kompressionsförhållande, ändrad
kamaxel m.m.

Liksom i "Le Sabre" är motorn kombinerad med en
automatisk växellåda, här av treväxlad planettyp med
elektromagnetisk manövrering. Den medger
motorbroms-ning under alla förhållanden. Den nya motorn har fyra
förgasare av zink, som är betydligt mindre än de två förut
använda.

Ford, som i regel brukar ställa sig något avvaktande till
dyrare nyheter, har också varit sist med sitt "svar" på de
båda ovannämnda typerna. Dess benämning är
"Continental Nineteen Fifty X". Den väcker först uppmärksamhet
genom överbyggnaden, som med undantag av en mindre
del (en nedfällbar sufflett) utgöres av "bländfritt" glas,
som möjliggör en utmärkt sikt åt alla håll, även bakåt.
Om motorns storlek nämndes intet vid den första vis-

Fig. 1. General Motors
experimentbil "Le Sabre".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free