Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 25 mars 1952 - Specialfotogrammetri, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1952
269
Specialfotogrammetri
Professor Bertil Hallert, Stockhohn
Fotogrammetrins (bildmätningens) för
närvarande kvantitativt största användningsområde
är flygfotogrammetri, dvs. kartframställning
från luften. Vårt lands kartläggning är numera i
stor omfattning baserad på flygfotogrammetriska
metoder, icke endast för framställning av kartor
i små skalor utan även för lantmäterikartor, då
speciella och höga krav måste uppfyllas.
Tekniken att göra kartor med hjälp av
fotogram-metriska metoder har fört utvecklingen på
kartläggningsområdet ett väsentligt stycke framåt.
Terrängstudier med hjälp av flygbilder
(bildläsning) är vidare av betydelse för militära och
civila uppgifter.
Fotogrammetrin användes dock icke endast
för de nu nämnda uppgifterna, utan har fått
betydelse inom en rad specialområden. Metodiken
är i stora drag densamma som vid kartläggning
av terräng. Det är strängt taget endast
dimensionerna som ändras.
Stereofotogrammetrins grunddrag
Vid fotografisk avbildning av ett
tredimensionellt föremål på bildplanet, fig. 1, måste hänsyn
tas till skillnaden mellan ortogonal- och
centralprojektion. Ortogonalprojektionen är den
önskvärda avbildningsformen och innebär att
föremålets punkter skall avbildas vinkelrätt
projicerade i ett bestämt plan och i en viss skala. Så
Bearbetning av föredrag i avd. Lantmäteri den 30 november 1951.
526.918.9 : 778.38
snart föremålet är ett plan parallellt med
bildplanet blir centralprojektionen identisk med
ortogonalprojektionen, men endast under denna
förutsättning. Centralprojektionens (bildens)
skala blir förhållandet mellan de båda planens
avstånd från projektionscentrum 0. Då
emellertid föremålet sällan är ett plan, blir
bearbetningen av mätningsdata ur en enkelbild ofta onödigt
komplicerad och förutsätter bland annat
kännedom om höjdskillnaderna.
Fotogrammetrins huvuduppgift definieras
därför vanligen såsom problemet att ur två eller
flera centralprojektioner av ett föremål
framställa en ortogonalprojektion av detta.
Föremålet fotograferas stereoskopiskt, dvs. med
bilder som till viss del täcker över varandra.
Bilderna fotograferas från olika stationsorter.
Vid fotograferingen sker ju avbildningen genom
att ljusstrålar utgår från föremålets punkter,
passerar genom kamerans objektiv och avbildar
punkterna på det ljuskänsliga materialet.
Genom rekonstruktion av strålkärvarna från
fotograferingen och deras inpassning i perspektiviskt
läge erhålles en optisk rymdmodell, som ur
mätningsteknisk synpunkt kan behandlas som
föremålet självt, fig. 2.
Modellen skalbestämmes med hjälp av från
fotograferingen kända dimensioner och karteras
på i figuren visat sätt genom ortogonal
projektion i ett lämpligt plan (fig. 3). I förhållande till
detta plan kan även föremålets höjdförhållan-
Fig. i. Snitt genom en
fotogrammetrisk
strål-kärve.
Fig. 2.
Stereobildsprincipen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
