- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
270

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 25 mars 1952 - Specialfotogrammetri, av Bertil Hallert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

TEKNISK TIDSKRIFT v

den anges, exempelvis genom nivåkurvor. Vid
sådan höjdmätning såväl som vid varje form av
mätning i modellen är stereoseendet av den allra
största betydelse. Vartdera ögat skall betrakta
endast en bild.

På denna princip grundas även speciella
förfaranden som används för avbildning av andra
föremål än terräng. Man kan fotografera ut mot
världsrymden från två motsatta punkter i
jordbanan, t.ex. på hösten och på våren. Om man nu
behandlar dessa bilder såsom ett stereopar, kan
skarpa mätmetoder användas, som tillåter
bestämningar av även mycket små parallaktiska
olikheter i bilderna. Från jordbanans diameter
(ca 300 milj. km) kan man på detta sätt
bestämma avstånd intill omkring 300 ljusår. Därutöver
måste andra mätmetoder tillämpas.

Å andra sidan kan man med elektronmikroskop
stereofotografera föremål i stark förstoring och
med baser på bråkdelar av millimeter. Det
fotograferade föremålet kan betraktas stereoskopiskt
och lovande försök har gjorts att utföra egentliga
mätningar.

För bearbetning av mätbildpar tagna antingen
från luften eller från marken med godtyckliga
mätkameror användes ett stereoinstrument, fig.
4. Då bilderna är inlagda på rätt sätt i
instrumentet ser observatören genom de båda okularen en
stereomodell av det fotograferade föremålet. I
denna modell uppfattar han vidare ett mätmärke
(rymdmärke) i form av en punkt. Denna punkt
kan förflyttas i modellens alla tre dimensioner
med två handrattar och en fotskiva, och utgör
det egentliga mätredskapet.

Märkets rörelser i ett plan (exempelvis
horisontalplanet) kan överföras till ritstiftet på
ritbordet, där en ortogonalprojektion erhålles av
sådana konturer (även nivåkurvor) som
mät-märket beskrivit. Höjderna (dvs. den tredje
dimensionen) erhålles på ett räkneverk. Även
plan-koordinaterna kan avläsas på räkneverk och
genom koordinattransformation överföras till ett
koordinatsystem i det fotograferade föremålet.

Noggrannheten är mycket god. Medelfelet i
koordinatbestämning ur flygbilder är av
storleksordningen 1/5 000 av flyghöjden.

Svenska erfarenheter

Mellan de ovan nämnda ytterligheterna,
astronomi och mikroskopi, finns ett stort antal
tilI-lämpningsområden för specialfotogrammetrin.
Många mätningar kan vara besvärliga att
genomföra med vanliga metoder, eftersom föremålen
ofta är komplicerade och ibland icke ligger stilla
så länge att noggranna mått kan tas i önskad
omfattning.

Som exempel kan nämnas mätningsuppgifter
inom medicinsk forskning. I fig. 5 har en skalles
undersida kartlagts efter fotografering med
stereokamera; på detta sätt kan olika skallars
karakteristiska topografi lätt jämföras. För
tagning av stereoskopiska röntgenbilder av tänder,
fig. 6, har N Berghagen i samarbete med KTH:s

Fig. 4. Stereoautograf Wild A 7.

Fig. 3. Kartering ur
stereomodell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free