Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1952 - Operationsanalytisk metodik vid eldistribution, av Sten Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Belastningsdata för områden av mycket skiftande
storlek och karaktär; + 19A9, o 1950.
som gav ett värde på kx som var rent imaginärt
(dvs. låg under 0,114, motsvarande den maximalt
tänkbara utnyttningstiden 8 760 h) eller t.o.m.
blev negativt. Här spelar tydligen andra
faktorer in.
Efter en hel del forskningar befanns det att det
dominerande inflytandet på belastningstypen
hade de använda tarifferna och icke
sammansättningen av områdets näringsliv o.d. Detta
gäller borgerlig belastning; för industri ställer sig
saken annorlunda med dess variationer mellan
dagdrift och dygnsdrift. Vad som skett under
åren från 1920 och framåt har varit en ständigt
fortgående sänkning av tarifferna dels direkt och
dels indirekt genom prisstegringen på alla andra
varor. Med tariffernas ändring blir
belastningstypen en annan. De olika punkterna hör därför
ej till en enda belastningstyp, utan ligger på
belastningslinjer som ungefär parallellförflyttas
nedåt allt efter som tariffändringar uppmuntrar
och tillför belastning med lång utnyttjningstid
— kokbelastning, vattenvärmning o.d.
Analysmetoden blev då att ta tillsammans alla
de olika områdenas värden för närliggande år,
dvs. med ungefär samma tariffer. Resultatet för
1949 och 1950 anges i fig. 4. Materialet omfattar
som nämnt de mest skiftande förhållanden för
vad som kallas borgerlig belastning — städer,
rena jordbruksområden, skogsbygd,
småindustriområden osv. Det enda som utelämnats är
områden där större industri finnes. För att gälla ett
så heterogent material är lagbundenheten
anmärkningsvärd. De största avvikelserna har
t.o.m. visat sig härröra av mätarfel, så att värdet
för 1950 efter mätarbyte flyttade sig rätt nära
medellinjen P = 0,25 Q + 0,072 V Q. För tidigare
år, då tarifferna var väsentligt olika i olika
områden, är spridningen större. Den framräknade
medellinjen ligger då högre med kL = 0,34 och
Av= 0,08 för slutet av 1920-talet.
Ehuru belastningsförhållandena är betydligt
jämnare än man kunde förmoda, är det i alla
fall riktigt att icke räkna med en enda
belastningstyp utan med två gränser inom vilka
verkligheten ligger. Alla undersökningar för att få
fram det optimala utförandet sker sedan för
bägge gränserna, och man får därigenom veta
hur en ändring av belastningstypen påverkar
resultaten, vilket är en mycket viktig sak.
Hittills har man ofta nöjt sig med att endast beakta
genomsnittsförhållandena och blir då hänvisad
till rena fantiserandet, när man efteråt börjar
spekulera över hur en ändring i förutsättningar kan
påverka resultatet.
Grundprincipen för en riktig analys är på alla
områden att förutsättningarna fastställes efter
verkligheten och beräkningarna utföres för de
gränsvärden för förutsättningar som i
verkligheten föreligger. Förfar man så, har man en fast
grund att stå på och blir ej vilseledd av
fantasier, vantro och vidskepelse.
Den här relaterade analysmetoden för
samspelet av de faktorer som bestämmer
belastningsförhållandena är bara en av de många analyser av
verkligheten som företagits för att få fakta i
stället för fantasier som grund för beräkningarna
i fortsättningen. Den är emellertid en av de
intressantaste och svåraste. Det är över 30 år sedan
impulsen från den matematiska statistiken
gjorde det sannolikt att belastningsekvationen borde
ha den angivna formen, men det har tagit flera
årtionden att få bukt på olika störningskällor,
lära sig förstå problemet och fixera verkligheten
i talvärden.
Beräkning av
förlusternas storlek och kostnad
Sedan man fått sambandet mellan energimängd
per år och maximieffekten, förefinnes de
principiella förutsättningarna för att beräkna
förlusterna. I ett verkligt såväl som ett schematiserat
nät känner man med tillräcklig noggrannhet den
energimängd som tas ut, resp. i framtiden
förut-sättes bli uttagen i varje servis. Belastningen i
varje ledningssträcka erhålles då som summan
av de energiuttag som matas genom ledningen.
Ur energin kan uträknas maximieffekten och
därur effektförlusten (spänningsfall m.m.), samt
med ledning av den nyttiga effektens
utnyttjningstid även förlusternas utnyttjningstid, och
med kännedom om kraftens kostnad förlusternas
kostnad för varje kabelsträcka. Beräkningen är
således i princip möjlig, men i praktiken blir den
efter denna metod så tidsödande, även med
anlitande av matematikmaskiner, att den blir
oanvändbar. Man har därför sedan länge sökt sig
fram med approximativa metoder, analogislut
m.m., varvid man dock saknat möjlighet att
bedöma hur felaktiga metoderna var. Det var
därför nödvändigt att finna helt nya vägar.
Det lyckades med utnyttjande av den nämnda
belastningsekvationen P = ktQ -f- k^Q att skapa
en mycket kort och nästan direkt väg från
energimängden i ledningen till förlusternas kostnad.
Man bygger således på den additiva storheten
energimängd per år och undviker helt att
beräkna effekt och utnyttjningstid, förluster i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
