Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1952 - Nya metoder - Stål ur slagg från skärstenstillverkning, av SHl - Ljuddämpare för provning av ramm-motorer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Fig. 1. Ljuddämpare till vind/unnel för provning av
ramm-motorer vid överljudshastigheter.
mängder luft längs tunnelns väggar, och härtill kom
förbränningsbullret från rammotorn i tunnelns provsektion.
Oljudet var inte outhärdligt, men det uppstod tryckvågor
med hög intensitet och mycket låg frekvens. Dessa
uppfattades icke av örat, men husen skakade inom ca 3 km
omkrets, vilket medförde energiska protester från
allmänheten. Man måste därför försöka dämpa störningarna.
Sedan de stora luftvölymerna i en vindtunnel för
överljudshastigheter passerat genom provkammaren, gäller det
att bli av med dem med bibehållande av stort tryckfall
för att förhindra överbelastning av kompressorn.
Ursprungligen hade delta problem lösts genom konstruktion
även 70 m lång trumpetformad trumma (fig. 1). Dess ena
ända med en diameter på 2,4 m är ansluten till
vindtunneln och dess andra ända med en diameter på 8 m
utmynnar i en akustisk kammare 15 m hög och 9 m i
fyrkant (fig. 2).
Denna anordning var fullt tillfredsställande, tills man
satte igång en rammotor i vindtunneln. För att kunna
behärska störningarna även i detta fall måste man dels göra
nya skott i den betongtrumma, som omger trumpeten,
dels bygga till en ny akustisk kammare med rektangulärt
tvärsnitt. Denna utgår från den gamla i rät vinkel mot
trumpeten och är 15 m hög, 10 m bred och 57 m lång
(fig- I)-
Den nya akustiska kammaren är delad i sex kanaler
Fig. 2. Den gamla akustiska
kammaren; t.v. trumpetens
mynning, t.h. den nya
akustiska kammaren.
Stål ur slags; från skä»’stenstillverkning. I Finland, där
man inte har nämnvärda tillgångar på järnmalm, har
Outokumpu Oy utarbetat en metod för framställning av
stål ur slaggen från kopparverkets skärstensugn (Tekn. T.
1952 s. 163). Denna slagg innehåller 40—43 °/o järn som
silikat och behandlas i en elugn sedan den i huvudsak
befriats från koppar, kobolt och nickel.
Ugnen beskickas med flytande slagg på vilken läggs ett
relativt tjockt lager reduktionscharge, bestående av bränd
kalk och kol i bestämda proportioner. Dessa ämnen
reagerar med varandra till kalciumkarbid vid ugnens elektroder,
vilka inte får nå ned till slaggskiktet. Kalciumkarbiden tas
genast upp av detta och verkar som ett synnerligen starkt
reduktionsmedel. Vid den använda temperaturen reduceras
järnet ut praktiskt taget momentant.
I praktiken har det visat sig att reduktionen vid denna
metod sker förvånande snabbt och lugnt.
Reduktionshastigheten är direkt proportionell mot den tillförda elenergin.
I ugnen bildas tre väl skilda skikt: underst stål, därovan
ett slaggskikt, som under processen övergår från järnsilikat
till basiskt kalciumsilikat, och överst den fasla
reduktions-chargen, vars sammansättning förblir konstant. Järnet
kommer därför icke i beröring med glödande kol,
varigenom man lätt kan erhålla råstål direkt. Detta överförs i
flytande tillstånd till en elugn där färdigt stål framställs.
Reduktionen anses slutförd när slaggen är praktiskt taget
fri från järn. Det är lämpligt att reducera så länge, att
slaggen blir något karbidhaltig, ty den kan då med fördel
användas för att utvinna koppar, kobolt och nickel ur
skärstensslagg.
För framställning av 1 t råstål fordras ca 2 200 kWh
elenergi, 1 200 kg bränd kalk och 300—350 kg kol. Utom
stål får man som biprodukter 2 000—2 300 kg
kalciumsilikat och koloxidhaltig gas med högt värmevärde. Den
senare räcker till för bränning av erforderlig kalksten
(P Bryk i Zeitschrift für Erzbergbau und
Metallhütten-wesen dec. 1951). SHl
Ljuddämpare för provning av ranini-motorer. Under
1951 provades en rammotor vid en lufthastighet av två
gånger ljudets (machtal 2) i en vindtunnel. Provet, som
utfördes i Cleveland, Ohio, gick bra, men det åstadkom
mycket starka störningar i omgivningen. Vindtunnelns
kompressor på 87 000 hk sände ut stötvågor och kolossala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
