Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1952 - Skum och skumvätska, av Valter Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TEKNISK TIDSKRIFT
genitet hos ytskiktet. Enligt hans teori går
alltså i denna försöksserie ytskiktet mot
homogenisering, så snart 20 % mättningsgrad
överskridits.
För att om möjligt få en renare bild av
relationen mellan skumbildning och ytaktivitet har
Bartsch studerat skumbildningen i lösningar av
homologa fettsyror med en viss koncentration,
som ungefär motsvarar tröskelvärdet för
skumbildning. Det är alltså här fråga om låga
koncentrationer. Logaritmen för ytaktiviteten visar sig
då vara en rätlinig funktion av antalet kolatomer
i molekylen. Skumbildningen stiger också med
antalet kolatomer, men kurvan får en liten krök
vid fyra kolatomer, vilket bör sammanställas
med en liknande krök för den relativa
ytaktiviteten. Det är tydligt, att aktiveringsämnets
reaktion även i utspädda lösningar röner inflytande
av lösligheten. Vid koncentrationer, som
motsvarar största skumbildning är löslighetens
inverkan ännu mera markant.
Dessa försök talar utan tvivel mycket starkt för
teorin, att skumbildningen beror på
förefintligheten av ett heterogent ytskikt. Även olika yt-
aktiva ämnens giftverkan på skumbildningen
kan förklaras som en försämring av ytskiktets
heterogenitet, t.ex. genom en sänkning av
aktiveringsämnets löslighet eller en bortdrivning av
detta från ytskiktet.
Mot Ostwalds och Steiners4 påstående, att det
är felaktigt att sammankoppla
ytspänningsned-sättning och skumbildning, framhåller Bartsch,
att det givetvis kan finnas fall, där ett heterogent
ytskikt ej kan påvisas genom
ytspänningsmätningar. Han påpekar också, att
skumbildnings-förmåga och skumstabilitet ej är jämförbara
storheter.
Lyofoba och lyofila skum
På liknande sätt som för solerna kan man
uppdela skummen i lyofoba och lyofila skum. De
förras stabilitet beror av elektriska laddningar.
De är i regel negativt laddade och förstörs alltså
— man kan kanske säga, koagulerar — vid
kontakt med positiva joner. De lyofila skummen
däremot är i obetydlig grad känsliga för
elektrolyter. Det bör i detta sammanhang påpekas, att
vätskeskiktet i ett lyofilt skum mycket väl kan
innehålla kolloider av lyofob karaktär.
Bartsch1 har gjort intressanta undersökningar
av elektrolyten inverkan på lyofoba skums
stabilitet. Han bestämde härvid
"elektrolyttrös-keln", dvs. den mängd elektrolyt i millimol per
liter, som fordras för en påvisbar försämring av
stabiliteten. Jämförs elektrolyttröskeln för ett
isoamylalkoholskum med koaguleringen i en
arseniktrisulfidsol6 vid den
elektronkoncentration som fordras för att framkalla en bestämd,
för samtliga fall lika, koaguleringsgrad, får man
följande resultat:
Elektrolyt
Elektrolytkoncentration mmol/1
i skum i sol
Fig. 2. Apparat för mätning av ytviskositet: A skruv för
nollinställning av visare, B styrning, C arm för
fininställning av nolläge, D stöd, E roterande bord, F motor, G, H,
J kraftöverföring, K skruv för höjning eller sänkning av
bordet, L stålkulor, M axiallager för bordets axel.
NaCl ..............1,0
KC1 ..................50
BaCla ..............0,05
CaCla ..............0,65
A1C13 ................0,0005 0,095
Man finner en påtaglig parallellitet mellan de
båda systemen. Både tröskel- och
koagulerings-effekten stiger ofantligt snabbt med valensen.
Stabilitetsminskningen i skumsystemet ger sig
till känna genom en påfallande förstoring av
blåsorna, alltså genom en dispersitetsförstoring.
Man kan därför anse det berättigat att betrakta
denna stabilitetsminskning som en mot
koagu-lering av en sol svarande företeelse.
På samma sätt som koaguleringen i en sol kan
motverkas av peptisatorer, kan man genom
tillförandet av negativa joner till lyofobt skum öka
dettas stabilitet. Hydroxyljoner har sålunda
visat sig ha en starkt stabiliserande inverkan på
labila skum. Andra peptisatorer är t.ex.
karbonat joner och citratjoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
