Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1952 - Nya metoder - Syreanalysator, av Wll - Bestämning av silverskikts tjocklek, av SHl - Glyoxal, av SHl - Andras erfarenheter - Lågeffektreaktorers användning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
TEKNISK TIDSKRIFT
strömmar ut genom röret förbi den andra spolen. Man får
härigenom en skillnad i temperatur mellan de båda
spolarna resulterande i en motståndsändring, som mätes med
en mätbrygga. Instrumentet som anslutes till apparaten
kan graderas direkt i °/o 02.
Gasmängden som tillföres analysatorn bör vara ca 15 1/h
och gastemperaturen högst 75°C. En ändring av syrehalten
ger sig till känna efter 5 s och efter 45 s har 95 %> av
ändringen indikerats. Instrumentet är
temperaturkompen-serat för 0—50°C.
Instrumentets givare kan placeras på högst 350 m
avstånd från avläsningsinstrumentet. Detta senare graderas
för 5, 10 eller 15 °/o 02 vid maximalt utslag för mätning av
syre i kväve och för maximalt 2 02 för mätning av syre
1 väte eller kolgas (enligt uppgifter från Kent Ltd). Wll
Bestämning av silverskikts tjocklek. Vid tillverkning
av speglar och vid några analysmetoder, t.ex. Tollens prov
på aldehyder, utfäller man silverskikt på glas. Det är då
ofta av intresse att bestämma dessas tjocklek. En enkel
metod är att lägga en liten jodkristall på silverytan eller
ännu bättre hänga upp den tätt intill ytan och skydda
den mot drag genom att stjälpa en bägare över.
Jodångan angriper silvret under bildning av genomskinlig
silverjodid. Runt omkring den transparenta punkt, som
uppstår närmast jodkristallen, har silvret endast delvis övergått
till jodid. Om man betraktar ytan i påfallande ljus, ser
man därför koncentriska, färgade ringar, och dessas
antal är en funktion av silverskiktets tjocklek. Med
kännedom om tätheterna för silver och silverjodid och den
senares brytningsindex kan följande samband beräknas:
Antal ringar Skikttjocklek
m fi
2 31
3 61
4 92
5 123
6 154
7 215
När man känner skikttjockleken, kan man ganska
noggrant beräkna mängden utfällt silver. Genom jämförelse
av denna siffra med tillgänglig silvermängd får man ett
mått på effektiviteten hos en försilvringsprocess (L S
Nelson i Journal of Chemical Education febr. 1951). SHl
Glyoxal. För några år sedan var glyoxal en
laboratorieprodukt och kostade 30 $/lb. Nu är den ett råmaterial för
kemisk industri och utnyttjas vid ett 50-tal olika
tillverkningar från bindning av korkspån i skivor till malsäkring
av mattor. Orsaken härtill är, att man i USA vid mitten av
1930-talet utarbetade en industriell metod för framställning
av glyoxal ur etylenglykol, som man trodde skulle möta
avsättningssvårigheter. Ehuru dessa farhågor ingalunda
besannats, tillverkas glyoxal nu industriellt.
Glyoxal är den enklaste existerande, tvåvärda aldehyden.
Den har formeln OHC ■ CHO och liknar formaldehyd
HCHO i många avseenden. Till skillnad från denna har
den emellertid mild lukt, relativt låg flyktighet i
vattenlösning och verkar inte irriterande på hud och slemhinnor.
Dessa egenskaper gör den lämpligare än formaldehyd för
många ändamål. Den har dock framför allt visat sig ha
stora möjligheter inom helt nya områden.
Ett exempel härpå är en process för
dimensionsstabilisering av rajon. Reaktionsprodukten av 1 mol glyoxal med
2 mol karbamid förefaller mycket lovande vid
framställning av skrynkelfria tyger, då den tillsammans med
formaldehyd och mera glyoxal ger en permanent appretur på
cellulosafibrer. Vidare kan glyoxal användas för att öka
pappers våtstyrka, och ett derivat av den och
stearinsyra-amid för att ge textilier större vattenrepellerande förmåga.
Glyoxal är ett reduktionsmedel och minskar därför järns
korrosion vid närvaro av saltsyra. Man utnyttjar vidare
denna egenskap vid renframställning av aluminiumoxid,
som skall användas som katalysator vid krackning av
petroleum. Glyoxal reducerar nämligen trevärt järn till
två-värt, som är lättare att tvätta bort ur oxiden. Man väntar
också, att den skall få användning inom plastindustrin, i
första hand tillsammans med ketoner, varvid man kan få
hartsartade produkter, som bör kunna användas till
läcker, antingen ensamma eller i blandning med alkyder.
Man får glyoxal genom oxidation av etylenglykol i gasfas
med kopparoxid som katalysator. Reaktionen måste
regleras genom tillsats av en inhibitor, därför att följande
reaktioner kan ske
CHO
2 H0CH2CH„0H + 20b—► 2 | + 2 H„0 (1)
CHO
glykol glyoxal
2 HOCHaCHßOH + 02
->4 HCHO + 2 HaO
formaldehyd
•4 COo + 6 HoO
2 HOCHaCHjOH + 50.
CH,O
4 HOCHXHaOH + O.
CHaO
2-hydroximetyldioxolan
(2)
(3)
V
2 | ^ CHCH20H + 4 HeO (4)
Reaktionerna (2) och (3) undertrycks av vissa
halogenföreningar på katalysatörytan, varigenom högt utbyte av
glyoxal uppnås. Reaktion (4) sker vid frånvaro av eller
brist på syre. Normalt fås ingen hydroximetyldioxolan.
Vid utvinnandet av glyoxal ur reaktionsprodukterna
hyd-ratiseras den enligt följande formler.
(CHO)e + 2 H20—>(H0)SCHCH(0H)2 (5)
tetrahydroxietan
(HO)2CHCH(OH)2 + n(CHO)i (HO^C^OaCaHa)*(OH)2 (6)
hydratiserad glyoxal
(CHO)a + HeO—>H0CH2C00H (7)
glykolsyra
Reaktion (5) och (6) går mycket snabbt och ger en
vattenlösning av hydratiserad glyoxalpolymer. Reaktion (7) går
däremot ganska långsamt. Man renframställer inte
gly-oxalen tekniskt utan saluför en vattenlösning innehållande
30 «/o glyoxal, 3—7 °/o formaldehyd, 1—3 ■% myrsyra och
glykolsyra, 6—15 % etylenglykol och 0,5 fl/o acetaler (J F
Bohmfalk, Jr m.fl. i Industrial & Engineering Chemistry
apr. 1951). SHl
Andras erfarenheter
Lågeffektreaktorers användning. Med
lågeffektreak-torer menas atomreaktorer med effekter understigande
ca 100 kW. Anläggningar av denna art är t.ex. de
amerikanska homogena reaktorerna i Los Alamos och
North Carolina State College (Tekn. T. 1951 s. 108), den
brittiska "Gleep" (Tekn. T. 1951 s. 46), den franska "Zoe"
(Tekn. T. 1951 s. 801) och den norska reaktorn (Tekn. T.
1951 s. 643); den svenska (Tekn. T. 1952 s. 73) blir också
en lågeffektreaktor. De båda amerikanska reaktorerna
består i princip av kärl innehållande en lösning av ett
uranyl-salt anrikat på den lätt klyvbara isotopen ^U; i de övriga
reaktorerna består det klyvbara materialet eller "bränslet"
av stavar av naturligt uran eller dess oxid.
Reaktorer av dessa typer kan användas för flera olika
vetenskapliga undersökningar genom att de ger neutroner
och annan strålning, som utnyttjas i kemisk, biologisk
och fysikalisk forskning, klyvningsprodukter och
radio-isotoper. Även studiet av själva reaktorn och dess
beteende är av stort intresse.
Inom kemisk forskning har reaktorstrålning hittills
använts i ganska liten utsträckning att döma av publicerade
resultat. Orsaken härtill torde vara att inte mer än
omkring ett dussin reaktorer står till förfogande. Dessa skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
