- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
341

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1952 - Fartygsgeometri och matematisk formbestämning, av Nils Lidbro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 april 1952

341

Fartygsgeometri

och matematisk formbestämning

Ingenjör Nils Liclbro, Linköping

Den teknik som tillämpas vid formbestämning
av ett båtskrov och en flygplanskropp har många
beröringspunkter. Skeppsbyggeriet har i själva
verket visat vägen i den meningen att de
grafiska metoderna för formbestämning av ett
båtskrov direkt kom att tillämpas inom
flygplansindustrin. Terminologin avslöjar vidare att
flygindustrin dessutom lånat många av båtbyggarnas
klassiska benämningar. För en
flygplanskonstruktör är termerna spantruta, spant, utslag
osv. välkända begrepp, även om han kanske inte
alltid är medveten om att dessa beteckningar är
hämtade från skeppsbyggeriet.

Under senare år har man emellertid, åtminstone
inom den svenska flygplansindustrin, i samband
med utvecklandet av en speciell
flygplansgeometri mer och mer övergått till matematisk
formbestämning (Tekn. T. 1950 s. 481). Detta har i
viss mån framtvingats av ett under årens lopp
allt starkare krav på snabbare flygplanstyper.
Med reaktionsdriftens införande når man
nämligen så höga hastigheter att en oproportionerligt
stor del av motoreffekten skulle få offras på att
övervinna den motståndsökning som en dålig
yt-och formnoggrannhet ger upphov till.

Förutom den stora formnoggrannhet som den
matematiska formbestämningen möjliggör, har
det dessutom ur alla synpunkter visat sig vara
synnerligen värdefullt att kunna erhålla
flygplanets sektionskurvor direkt ur
koordinattabel-ler.

Det är därför min förhoppning, att dessa
metoder skall visa sig vara av värde även inom
skeppsbyggeriet, och då kanske i allmänhet inte
så mycket därför att de medger stor form- och
ytnoggrannhet som på att de är
arbetsbesparande och effektiva inom såväl konstruktionsarbetet
soin tillverkningen.

Innan man kan angripa problemet att
matematiskt bestämma formen på en kropp, måste man
först bestämma ett geometriskt referenssystem.
Vi skall därför först diskutera de grunder efter
vilka dessa system kan väljas och göra några
jämförelser mellan flygplans- resp.
fartygskonstruktörens behov och möjligheter.

516.3 : 629.12.011.1

Fartygsgeometri

Den under mer än ett århundrade utbildade
praxisen för måttangivelser och dimensionering
har huvudsakligen gällt maskin- och
byggnadsritningar eller därmed besläktade konstruktioner.
För en vanlig maskinkonstruktion, t.ex. en svarv,
gäller att detaljernas lägen i förhållande till
varandra kan anges med mått till existerande plana
basytor och centrumlinjer. I ett flygplan eller ett
båtskrov däremot saknas sådana basytor och
centrumlinjer, och man måste vid
konstruktionselementens orientering utgå från vissa tänkta
basplan, som man kallar grundplan, mittplan,
vingplan osv. när det gäller ett flygplan, och
vattenlinjer, vertikaler, symmetriplan,
spantsektioner osv. vid en fartygskonstruktion.

Man kan alltså säga att det inom dessa
verksamhetsgrenar tidigt förelåg ett behov av en
komplettering och utvidgning av den gamla, för
maskinindustrin anpassade
måttsättningstekni-ken. Införandet av de ovannämnda mer eller
mindre hypotetiska planen innebar visserligen ett
framsteg, men detta tillvägagångssätt lider
emellertid av den påtagliga nackdelen att
ifrågavarande plan icke är orienterade i något
rationellt valt och definierat referenssystem.

Denna brist kan lätt avhjälpas genom
användandet av en speciellt för flygplansindustrin
anpassad geometri, som huvudsakligen bygger på
införandet av indexbetecknade koordinatsystem.
Detta är just vad som med utomordentlig
framgång gjorts inom den svenska flygplansindustrin.
Därigenom har man i själva verket
revolutionerat hela måttsättningstekniken.

Med införandet av olika koordinatsystem har
förutsättningar skapats för en exakt och entydig
lägesbestämning, något som speciellt inom
flyg-plansindustrin med dess tiotusentals detaljer är
av utomordentligt stor betydelse. Härigenom har
en mängd felkällor eliminerats, som hade sitt
ursprung i en oklar eller felaktig måttsättning.

Val av koordinatsystem och beteckningar

Om man generellt, i enlighet med fig. 1,
betecknar axlarna i ett dylikt koordinatsystem med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free