Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1952 - Fartygsgeometri och matematisk formbestämning, av Nils Lidbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1.
Koordinatsystem med
mot axlarna
vinkelräta plan.
x„, y», z„, kommer det enklaste matematiska
uttrycket för ett plan att anta några av följande
tre former
xn — a y„ = b zn = c (1)
Som fig. 1 visar, betyder dessa ekvationer i tur
och ordning plan som är vinkelräta mot x, y och
z-axlarna.
I motsats till ett fartyg består ett flygplan ur
geometrisk synpunkt av flera fristående enheter,
såsom kropp, vingar, motorgondoler osv. I
enlighet med fig. 2 väljer man därför ett huvudsystem
för var och en av dessa enheter. För att särskilja
dessa koordinatsystem förser man dem med
olika indextal. Man kan t.ex. som i fig. 2
reservera talen 1 t.o.m. 19 för kroppen, talen t.o.m.
59 för vingen osv.
Bortsett från axelbärarna vid
flerpropellerfar-tyg, vilka har sin motsvarighet i
motorgondolerna på flermotoriga flygplan, kan fartygsskrovet
geometriskt sett betraktas som en enhet, och
därför har man endast behov av ett
huvudkoordinatsystem, i fig. 3 betecknat {xu yu z±).
Alla plana konstruktionselement, såsom spant
och däcksbalkar m.m., som ligger vinkelrätt
mot någon av dessa koordinataxlar, kan
således enkelt och entydigt lägesbestämmas med
ledning av ekv. (1).
Av bl.a. konstruktiva skäl är det inte alltid
möjligt att orientera samtliga konstruktionselement
på detta enkla sätt. Ofta måste vissa element
inpassas i olika sneda lägen, fig. 3. Det kan därför
vara bekvämt att komplettera huvudsystemet
(xi, iju Zt) i fig. 3 med sekundära
koordinatsystem, som "fångar upp" dylika sneda
konstruktionselement.
I det givna koordinatsystemet (xi, y±, z±) har
ekvationen för det godtyckligt valda sneda
spantplanet i fig. 3 följande form
ax i + byx -f cz! = p (2)
Genom att införa ett nytt koordinatsystem (x2,
y2, z3), vars ena axel är normal till spantplanet,
kan emellertid samma plan lägesbestämmas med
hjälp av ekv. (1); alltså i detta fall med
ekvationen
x2 = p (3)
När det gäller att lägesbestämma det sneda
spantet i fig. 3 har man alltså följande två
möjligheter att välja på: man anger läget i det givna
huvudkoordinatsystemet med hjälp av ekv. (2),
eller man inför ett nytt koordinatsystem (x2, y2,
z2) och bestämmer läget med ekv. (3).
Den första metoden kan utdömas av flera
orsaker; bl.a. lämnar den endast spantets
projektion på de olika koordinatplanen och icke dess
plana utbredning. Ekv. (3) har ingen av dessa
nackdelar och är den enda som bör ifrågakomma
vid lägesbestämningen av sneda plan.
I stället för att ge dylika konstruktionselement
mer eller mindre invecklade benämningar jämte
en många gånger oklar måttsättning kan alltså
läget matematiskt exakt anges genom införandet
av ett kompletterande koordinatsystem. Någon
speciell benämning på det i fig. 3 inritade
snedspantet är inte nödvändigt, om man i stället för
den gängse spantnumreringen skriver x2 — p,
varvid p, som anger spantplanets avstånd från
origo, samtidigt kan betraktas som spantets nr.
Fig. 2. 1 ett flygplan erhåller varje geometrisk enhet sitt
eget koordinatsystem.
Fig. 3. I ett fartyg kan man i regel nöja sig med ett
huvudkoordinatsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
