Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 22 april 1952 - Andras erfarenheter - Djupdränering med sanddräner, av E H Orvarson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Gradering för dränsand vid - Island Freeway,
Los Angeles,–-rikshuvudväg nr 1, Ålberga.
Lerupptagning med höj- och sänkbar lucka
Denna metod gick ut på att ersätta det inre röret med
en lucka, som fungerade på samma sätt som förut
angivits men dessutom var höj- och sänkbar i rörets
längdriktning. Leran skulle således lyftas ur röret med hjälp av
luckan. Sedan röret sålunda tömts, skulle det fyllas med
sand och därefter dras upp.
För försökets utförande gjordes vissa ändringar på det
befintliga ytterröret och dessutom konstruerades och
utfördes en särskild lucka. På nedre änden och på utsidan
av det befintliga ytterröret (34 cm utvändig diameter med
8 mm godstjocklek) fastsvetsades två diametralt placerade
trissor. Längs utsidan av röret löpte två 12 mm stållinor
från rörets överkant ned till trissorna, vidare över dessa
och in i röret och upp till rörets överkant. Inuti röret var
stållinorna fästade vid en lucka av i stort sett samma
typ som tidigare använts. Luckan kunde med hjälp av
stållinorna hissas upp och ned i röret.
När röret slogs ned var de yttre stållinorna fästa vid
röret, så att luckan var fixerad i sitt nedersta läge intill
rörets nedre ände. Vid nedslagningen var luckan öppen,
så att röret fylldes med lera. Sedan röret blivit fullt
nedslaget, lossades de yttre stållinorna från sina fästen,
varefter luckan drogs upp med hjälp av de inre stållinorna.
Så fort luckan fördes uppåt slog luckhalvorna ut och
pressade ut leran ur röret, varefter detta kulide fyllas
med sand och dras upp. I princip fungerade även denna
metod tillfredsställande.
Som slutomdöme om dessa försök att åstadkomma
djup-dränering genom att uppta lerkärnor och därefter
åter-fylla hålen med sand bör framhållas att den sist relaterade
metoden får anses såväl ur geoteknisk som ekonomisk
synpunkt såsom den fördelaktigaste. Kostnaden för en
Fig. 2. Djupdräneringsaggregat.
efter den sistnämnda metoden utförd dränering
beräknades under nämnda förhållanden uppgå till ca 1,50 kr/m3
dränerad mark. Denna kostnad bedömdes vara så hög,
att djupdränering icke är ekonomiskt motiverad vid alla
de tillfällen då den i övrigt kunde vara önskvärd.
Pålningsmetod
När försöken närmade sig sitt slut publicerades en i USA
använd metod för djupdränering med sandfyllda hål4.
Vid dessa nedslogs i marken ett rör, som i nedre änden
försetts med lös betongpropp. När röret var nedslaget till
fast botten fylldes det med vattenmättad sand, varefter
röret drogs upp och betongproppen fick kvarstanna i marken.
Metoden visade, att de amerikanska geoteknikerna icke
lade fullt samma vikt vid kompressionsförhållandet som
deras svenska kolleger. Denna pålningsmetod hade
nämligen tidigare diskuterats men ej kommit till utförande
huvudsakligen därför alt den medförde väl hög kompression.
Detta förhållande ansågs dock slutligen ej få vara av
utslagsgivande betydelse, varför undersökningen efter
samråd med Byggnadsdelegationen för Storflygplatsen vid
Halmsjö avslutades med djupdränering av tvenne ytor
om vardera ca 3 700 m2.
Den ena ytan dränerades enligt lerupptagningsmetoden
med enkelt rör och den andra enligt pålningsmetoden med
rör enligt fig. 4. Någon större skillnad i sättningsförloppet
mellan de båda provytorna har icke kunnat konstaterats.
Med ledning av de härvid vunna erfarenheterna bedömdes
kostnaderna för djupdräneringen uppgå till ca 1 kr/m3
dränerad markvolym — ett förhållandevis gynnsamt värde.
Sandfyllning
Sandfyllningen är av väsentlig betydelse för dräneringens
effekt. Sanden skall vara så beskaffad, att tryckförlusten
vid vattnets genomströmning blir minsta möjliga samtidigt
som den förhindrar lerpartiklarna att täppa till dränen. I
fig. 1 har angivits sandens gradering vid amerikanska
arbeten och vid de dräneringar, som utförts här i landet.
Problemet vid själva sandpåfyllningen bestod i att utan
alltför stora kostnader få sandpelaren så väl packad som
möjligt. Billigaste sättet att nå detta mål var att
vatten-mätta sanden på ett eller annat sätt. Vid början av
försöken infördes sand och vatten omväxlande vid rörets
övre ände, varvid uppehåll fick göras i sandpåfyllningen
tills den ifyllda sandkvantiteten var mättad. Detta
förfaringssätt var tidsödande, säkerligen mest beroende på
att det tog ganska lång tid för den i sanden befintliga
luften att tränga upp.
Förfaringssättet ändrades då så, att vattnet med hjälp av
det yttre 1" röret insläpptes vid det stora rörets nedre
ände. Vattnet kom således att möta sandfyllningen.
Tidsvinsten med detta förfaringssätt var avsevärd och den enda
nackdelen, som kunde observeras härvid var, att sandens
Fig. 3. Pålningsaggregat med sandfyllningslåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
