Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1952 - Det franska högspänningsnätet — aktuella tekniska problem, av Roger Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
TEKNISK TIDSKRIFT
byggnadsprogrammet använda största möjliga
antal lika eller nära lika enheter. Detta ger
samtidigt kortaste byggnadstid och smidigaste drift
(genom utbytbarhet hos anläggningsobjekt).
Förundersökningar
Undersökningarna för val av sträckning av
nya ledningar och placering av nya
transformatorstationer saint för hopkoppling eller
sektionering av högspänningsnätet utförs
systematiskt under hänsynstagande till planerna för
nya ång- och vattenkraftstationer,
regleringsmöjligheterna vid de senare och
belastnings-prognoserna för olika distrikt.
Det är svårare att finna den ekonomiskt
gynnsammaste lösningen vid ett förmaskal nät än
vid ett klassiskt överföringsnät, som består av
en eller flera parallellarbetande stamledningar
för kraftöverföring mellan två punkter. Vid ett
slingnät medför idrifttagningen av en ny
ledning, att övriga ledningars belastning och
därmed även förluster ändras. Dessa ändringar
påverkas mycket mindre av den nya ledningens
resistans, dvs. dess ledararea, än av reaktansen,
dvs. dess längd, och av anslutningspunkterna
till nätet.
Det är väsentligt att bland möjliga lösningar
den skall väljas, som med hänsyn till alla
tänkbara driftfall i framtiden ger bästa utnyttjning
av gamla och nya delar av nätet.
I ett homogent nät, dvs. ett sådant där man har
en enda driftspänning och där alla ledningar
har samma impedansvinkel och alla
belastningar samma fasvinkel, ger en fullständig
hopkoppling minsta förluster. Så idealiska
förhållanden har man dock sällan i praktiken, och
det kan ibland synas ekonomiskt gynnsammare
att sektionera nätet. Det må dock anmärkas att
en eventuell förlustökning genom hopkoppling
i allmänhet är mycket liten och att
samkörningen ger en starkt förbättrad driftsäkerhet, vilket
innebär en betydande fördel, som är svår att
värdera i pengar.
Fig. 7.
Kraftproduktion den 24 maj
1950 (jfr fig. 6);
A hela Frankrike,
B södra delen,
C norra delen;
1 strömkraftverk,
2 ångkraftstationer,
3 reglerade
vatten-kraftstationer, 4 importerad resp. exporterad effekt;
skuggade partier: utväxlad effekt mellan Nord- och Sydfrankrike.
Planeringsfrågor efter rationaliseringen
Den franska kraftförsörjningen led relativt
starkt under krigets sista skede.
Högspänningsnätet hade just satts i stånd vid
nationalisering-en 1946. Utbyggnaden skilde sig dock föga från
den av år 1938, sålunda utgjorde belastningen
24,3 miljarder kWh 1946 och 21,6 miljarder
kWh 1938. Två tekniska huvudproblem förelåg,
nämligen:
en snabb ökning av produktionsförmågan för
kompensering av underutbyggnaden under
kriget. Utbyggnadstakten är avsedd att vara 3 à 4
miljarder kWh per år. Därför fordras dels nya
vattenkraft- och ångkraftstationer om ca 800
MVA per år, dels en utvidgning av
kraftledningsnätet, vars utformning i samband därmed
måste noga studeras. På grund av att
belastningen även i framtiden torde fortsätta att växa
snabbt, måste man kontinuerligt arbeta på dessa
utbyggnadsproblem;
specificering och standardisering av
utrustning. Det system, som nu drives av Électricité
de France, har bildats genom hopfogande av ett
antal privata företag. Vart och ett av dessa hade
sina egna bestämmelser rörande drift och
utrustning. Det var då viktigt att utnyttja
koncentrationen till enhetlig ledning för en
standardisering av bestämmelserna och att vid upp-
22 24 h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
