Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1952 - Andras erfarenheter - Eltändsystem i flygmotorer, av EBr - Magnetisk hysteresslinga med nästan rektanguljär form, av J Murkes - Zirkoniums korrosionsmotstånd, av SHl - Kisel i niobhaltiga stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
TEKNISK TIDSKRIFT
det minskas och koppar smälter i centralelektroden, vilket
ger upphov till ytterligare termisk förstöring genom
värmespänningar. För att få fram termiskt motståndskraftigare
keramiskt material pågår forskning på olika håll.
Nya tändstiftskonstruktioner med venturiformade
förlängningar av inneränden kring elektroderna
("förkammare"), i stället för de vanliga venturihylsorna, har
framkommit. Vidare har goda resultat vunnits genom att
centralelektroden har fått speciell glasisolering, så att inre
sprickbildning i isolatorn motverkas. Man arbetar även på
att få fram bättre elektrodmetall. Någon nämnvärd
förbättring vid användning av platinatråd med klen diameter
i stället för grövre tråd av billigare metallegeringar
(volfram, magnesium, barium, koppar etc.), lär icke ha
konstaterats, vare sig vid ordinära eller kallstartförhållanden.
Uppgifterna härom är dock motsägande.
Avsevärda mängder material säges ha sparats genom att
man vid tillverkning av tändstiftspackningar har utgått
från tunnare kopparplåt, som vikes i S-form och pressas;
det lär gälla icke mindre än ca 7 t koppar per miljon
packningar.
De hylsinneslutna, vinkelböjda tändkabelanslutningarna är
fördelaktiga icke blott mot koronabildning på högre höjder,
utan även vid ordinär drift därför att de ger skydd mot
fuktig smuts- eller dammbeläggning, och därigenom väsentligt
minskar den elektriska läckningen (Tekn. T. 1952 s. 61).
Som mått för tändstiftens högtemperaturegenskaper
användes "imep" (indikerat medeltryck, vid vilket provstiftet
ger förtändning i en specialmotor). Stift från 300 till 430
imep användes inom amerikanskt flyg. De normala
elektrodgapen har ökats från 0.28—0.35 till 0.33—0,46 mm.
Goda resultat har nåtts med Scintilla—Bendix’ nya
låg-spänningständsystem. (Detta system bör ej förväxlas med
det på laboratoriestadiet stående kapacitiva
lågspännings-systemet, Tekn. T. 1951 s. 859. Gnistspänningen är vid
Scintilla—Bendix-systemet 15—20 kV, men den erhålles
med en lågspänningsmagnetapparat försedd med
avbry-tare och fördelare för lågspänd ström och först genom en
spole vid varje tändstift får man den högre spänningen.
Spolen och de korta högspänningssladdarna till stiften är
inneslutna i tryckkammare.) Vissa olägenheter i form av
elektrisk erosion av kollektormetallen håller man på att
korrigera.
Analysatorer eller registrerande kontrollinstrument för
tändsystemen i flygplan under drift har börjat användas
i viss utsträckning. De registrerar synkronisering, tändgap,
tändstiftsbeläggningar, tändförställning etc. Däremot
anses de knappast kunna ge säkra upplysningar om
förtänd-ningar, eftersom tändstiften ofta ger gnistor även efter
förtändning. De längsta driftavbrotten för flygtrafiken säges
bero på tändjusteringar o.d., och den preventiva servicen
genom de flygburna analysatorerna medför betydande
förkortning av dessa avbrott. Det uppges, att de dyrbara
instrumenten betalar sig på några månader.
Bland nya servicehjälpmedel märkes en
termoelektro-meter, med vilken temperaturen i tändstiftsände och
centralelektrod kan förutsägas för följande variabla
driftförhållanden: bränsleluftblandning, cylindertemperatur,
temperatur hos insugningsluft, tändförställning, varvtal,
tryck i inloppsrör samt mottryck i utloppsrör (G L
Christian i Aviation Week 29 okt., 5 nov. 1951). EBr
Magnetisk hysteresisslinga med nästan rektangulär
form. Om vissa legeringar behandlas på ett speciellt sätt
kan deras hysteresisslinga uppvisa ett egenartat
rektangulärt utseende (fig. 1), så att mättningsmagnetiseringen är
ungefär lika med remanensen (Br 1).
Försök har utförts med en 0,5 mm järn-nickeltråd. Denna
belastas i rumstemperatur med 57 kp/mm2, ett värde
liggande nära elasticitetsgränsen vid 600°C. Den värms sedan
upp till 600°C och hålls vid denna temperatur 15 min,
varefter belastningen tas bort och tråden kyls till
rumstemperatur.
B
Fig. 1. Hysteresisslingor
för järn-nickeltråd
behandlad på olika sätt.
Denna behandling medför rekristallisation av
trådmaterialet under belastningen. Kurva 1 (fig. 1) gäller
utgångsmaterial, 2 ett prov behandlat på ovan angivet sätt och
3 ett prov behandlat som ovan men avkylt under
belastningen, remanensen blir då mycket lägre än
mättningsmagnetiseringen (Br/Bs = 0,57). Kurva 4 gäller ett prov
värmebehandlat på samma sätt men utan belastning,
varvid Br/Bs = 0,66. Kurva 5 gäller ett prov behandlat som 2
men avkylt med större hastighet (40°C/s i stället för
0,5°C/s).
Den fallande grenen av slingan blir tydligen brantare med
växande avkylningshastighet. Ökning av temperaturen vid
värmebehandlingen eller avkylning av provet i närvaro av
ett magnetiskt fält ger hysteresisförlopp som avviker
betydligt mera från rektangulär form än kurva 2. Liknande
resultat har man tidigare erhållit för järn-kollegering med
0,65 "Vo kol (M V & L M Deechtiar i Doklady Akademii
Nauk SSSR 1951 h. 4). J Murkes
Zirkoniums korrosionsmotstånd. I allmänhet växer
zirkoniums korrosionsmotstånd med dess renhet. Den
vanliga kvaliteten som innehåller 2—3 "Vo hafnium angrips
sålunda betydligt lättare av de flesta aggressiva vätskor
än legeringar med låg hafniumhalt. Tillsats av en liten
mängd syre, kväve eller kol medför bara en mindre
sänkning av metallens korrosionsmotstånd; kväve har större
verkan än syre och kol. Zirkoniums korrosionsegenskaper
ändras inte vid vakuumsmältning eller svetsning i argon.
Zirkonium har något bättre resistens än titan gentemot de
flesta korroderande vätskor och är mycket överlägset titan
gentemot utspädd svavelsyra och såväl utspädd som
koncentrerad saltsyra. Varken nästan rent zirkonium eller
zirko-niumlegeringar angrips av rykande salpetersyra (R J
Birum-baugh i Industrial & Engineering Chemistry dec. 1951). SHl
Kisel i niobhaltiga stål. En ternär järnniobsilicid med
ungefärlig sammansättning Fe4NbBSia har iakttagits vid
röntgenundersökning av extrakt från niobhaltigt
austeni-tiskt stål och kiselhaltig ferroniob. Av dessa och andra
undersökningar har man slutit, att niob har tendens att
bilda både karbider och silicider, varvid de senare tycks
vara något stabilare än de förra. Det är mycket troligt, att
niob inte är ensam om denna egenskap utan att element
tillhörande periodiska systemets fjärde och femte grupper,
t.ex. V, Ta, Ti, Zr och Hf, förhåller sig på liknande sätt.
En molybdensilicid är även tänkbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
