Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Film vid utbildning i prestationsbedömning, av Paul F Fornallaz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
493
Film vid utbildning i prestationsbedömning
Diplomingenjör Paul F Fornallaz, Zürich
De metoder, soin tidigare användes för
utbildning i prestationsbedömningen, föreföll på sin
tid att tillfredsställa alla anspråk. Jämförelser,
som då och då gjordes mellan samtidiga
bedömningar av flera tidtagare, visade endast
obetydliga avvikelser, varför det felslutet låg nära till
hands, att metodernas tillförlitlighet var höjd
över allt tvivel. En uppmärksam
arbetsstudie-man kunde emellertid lägga märke till flera
företeelser, som var svåra att förklara.
Det var först amatörfilmningens frammarsch
som förde utvecklingen ett steg framåt i det att
den gjorde det möjligt för vilket företag som
helst att slå in på den av Gilbreth anvisade vägen
till rörelsestudier.
Det verkar kanske i första hand överraskande,
att det var undersökningar inom områdena
rörelsestudier och arbetsförenkling som riktade
uppmärksamheten på bristerna hos de metoder
som användes vid bedömning av
prestationsgraden. Rörelsestudier och prestationsbedömning
hålls ju alltid strängt åtskilda! Det var i alla fall
först och främst undersökningen av rörelserna
hos arbetare med olika prestationsgrader som
uppenbarade bristerna hos många vanliga
begrepp om det mänskliga arbetet.
Grundläggande erfarenheter
från försöksstudier av enkla arbeten
Följande exempel skall visa några erfarenheter,
gjorda vid utbildning av arbetsstudiemän.
Den metod enligt vilken man, vid träning i
prestationsbedömning, som första övning
använder det allra enklaste arbetet — gåendet — är
371.672.6 : 658.54
numera allmänt bekant. Redan i den första
övningen, som ju är så enkel att den verkar
problemlös, kan man göra fel, såsom följande
undersökningar visar.
Man iakttar först en enda försöksperson, som
passerar förbi gående ined olika hastighet. I detta
fall är hastigheten lika med prestationsgraden,
vilken bedömes av olika iakttagare. De värden
som erhålles införes i ett diagram, fig. 1, där den
uppskattade prestationsgraden är ordinata och
den verkliga prestationsgraden är abskissa. Om
inga bedömningsfel förekom, skulle alla
punkterna ligga på en rät linje genom origo med 45°
lutning; punkternas avstånd från denna linje,
vilka här är mycket små, visar alltså
bedömningsfelens storlek. Uppskattningar efter
verkligheten representeras av den heldragna kurvan
och uppskattningar, gjorda efter film, av den
streckade. Ett antal dylika undersökningar
visade, att överensstämmelsen mellan direkta
bedömningar (efter verkligheten) och indirekta
bedömningar (efter film) var tillräcklig för att
rättfärdiga en användning av det senare
förfaringssättet.
Gör man samma försök med olika
försökspersoner i stället för med en och samma person, blir
bilden en annan, fig. 2. Bedömningsfelen blir
betydligt större än i föregående fall. Det är alltså
utan tvivel svårare att uppskatta skillnaderna i
prestationsgrad hos flera personer än hos en
person, och detta är påfallande redan vid ett så
elementärt arbete som gång.
Man kan här ytterligare konstatera en annan
sak: de tre kurvorna, som representerar tre olika
Fig. 1. Resultat av bedömning av
gång. En bedömargrupp på 23—
25 personer bedömer,-direkt
(efter verkligheten) och ■■■
indirekt (efter film), samma
försöksperson vid tio förbimarscher.
Fig. 2. Samma bedömargrupp
som i fig. 1 bedömer åtta olika
försökspersoner vid två
förbimarscher; - direkt;–-,
indirekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
