Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Förändringar i grundvattenstånd och brunnsvattenskvalitet vid sjöregleringar, av Rune Gandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Grundvattenståndets beroende av sjövattenståndets
sänkning; överst vid ö; därunder vid vattendrag som år
parallellt med stranden; därunder vid genomsläpplig
avlagring vid sjö; underst vid sjö, där såväl genomsläppliga
jordlager som tätt underlag har överensstämmande lutning.
brunnsvattenytans höjd över sjövattenytan och geologisk
beskaffenhet hos jord- och berglager. Det har sålunda visat
sig för ifrågavarande reglering att brunnar som ligger i
finmo eller finare material ej är beroende av sjön. Reinius
har (Tekn. T. 1947 s. 83) för ett idealfall gällande
dygnsreglering beräknat inverkan med hjälp av
potentialström-ningsberäkning. Emellertid måste man ta hänsyn till även
andra grundvattenprofiltyper. För Flåsjön kunde följande
fyra typer urskiljas, fig. 2:
ö, ej stationär strömningstyp. En varaktig sänkning av
recipienten kan få verkan på grundvattenståndet in till
centralområdet; *
vattendrag parallellt med stranden, stationär
strömningstyp. En varaktig sänkning av recipienten åtföljes av en
sänkning av grundvattenytan, som blir allt mindre i
riktning mot vattendraget;
genomsläpplig avlagring av mäktigare slag vid sjö,
vanligen stationär strömningstyp. Verkan av en varaktig
sänkning av recipienten blir mindre in mot land och är
svag endast i "vecket" av grundvattenprofilen;
sjöstrand, där såväl genomsläppliga lager som tätt
underlag har överensstämmande lutning, vanligen stationär
strömningstyp. En varaktig sänkning får stor effekt hos
grundvattenytan endast i grannskapet närmast stranden.
Mätning av enbart nederbördsberoende grundvattenstånd
Några ord bör även sägas om de brister, som vidlåder
själva mätningsuppgifterna till brunnsvattenstånden. Man
förutsätter, att man kan sätta likhetstecken mellan
brunnsvattennivån och grundvattennivån. Detta är sällan fullt
korrekt. Avtappningen i hushållsbrunnarna kan vara
ojämn, och i de flesta fall bildas en sänkningstratt kring
brunnen, som kan uppgå i en del fall till åtminstone 1 m
djup. En jämförelse mellan olika vattenstånd kan därför
ofta bli vansklig.
Det är tydligen så, att nederbörden som
inverkningsfaktor — det gäller ju att klargöra skillnader i
brunnsvattenstånd av storleksordningen 1 dm — är tämligen
osäker att bestämma, och dessutom tillkommer svagheter
i brunnsobservationerna. Denna osäkerhet gör en enklare
och riktigare metod önskvärd.
En sådan är också möjlig — den består i att man även
följer grundvattenståndets fluktuationer i speciella
grund-vattenståndsrör, utplacerade runt sjön på speciellt utvalda
lägen, där de ger riktiga värden på grundvattenståndet med
avseende på nederbörden och andra klimatologiska
faktorer, men ej så att de påverkas av sjön. Detta uppfylles
om man placerar röret på tillräckligt stort avstånd från
sjön eller annan möjlig recipient eller fri dagvattenyta.
En del rör bör vara representativa för djupa brunnar
(över 6 m), dvs. sådana lokaler, där grundvattenståndets
höjning på grund av nederbördstillskott sker med
eftersläpning (en jämn kurva, fig. 1 c), alltså lång
vattenhushållningsperiod. Andra rör återigen bör avspegla
nederbördens omedelbara verkan på grundvattenståndet vid
grunda brunnar (fig. Ib).
För lämpliga lokaler i övrigt kan inga detaljerade regler
ges, varför de får bestämmas från fall till fall. Vid
Flåsjön skulle ett tiotal rör räcka. På så sätt skulle en mängd
av ovan angivna felkällor elimineras och nederbördens
betydelse kunde direkt avläsas. Då därmed den ena
huvudfaktorn är bestämd, är den andra, dvs. recipienten,
lättare att få fram.
Brunnsvattenkvalitetens förändring
Den ökade genomströmningsarean i grunden vid höjning
av recipientens vattenstånd medför att åtföljande
grund-vattenståndshöjning sker hastigare och med större belopp
än för en lika stor sänkning. På grund av infiltrationen
av dagvatten, som möter grundvattenytan under dess
uppåtgående rörelse, skärpes stigningshastigheten. A andra
sidan bromsas sänkningen då grundvattenytan sjunker.
Vid högt grundvattenstånd försämras brunnsvattnet på
grund av sämre filtrering genom att infiltrationsvägen för
dagvattnet förkortas. En försämring kan också äga rum
av den orsaken att grundvattenytan kommer i nivå med
jordlager, som innehåller utlösbara beståndsdelar. Den
stora vattenkvantiteten i brunnen är under hösten en
nackdel även ur den synpunkten att tillförseln av väl filtrerat
grundvatten blir relativt liten och vattnet blir unket, å
andra sidan en fördel med tanke på den normala
vattenbristen under senvintern och våren.
För att avgöra huruvida brunnsvattnets kvalitet
försämrats, finns endast ett tillvägagångssätt, och detta är att
vattnet undersökes såväl före som under regleringen.
Då brunnskurva och sjökurva är konforma, är lösningen
enkel, likaså om den förra är helt plan. Ett stort antal
brunnar tillhör emellertid alltid det för såväl sjö som
nederbörd inverkningsbara slaget, och det är för just dem
den ovan föreslagna metoden äger sin tillämpning.
överhuvud taget skulle många av de besvärligheter med
klagomål från brunnsägarna, som duggar in under en
påbörjad reglering, avklaras tämligen enkelt under
förutsättning att redan före regleringen hade utförts observationer,
som var representativa för normala förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
