Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Nya metoder - Trefasöverföring med undervattenskabel, av Je - Konstgjord singel, av sah - Förkromning av aluminium, av U T—h - Precisionsmetod för syrgasskärning av pansarplåt, av SHl - Radarindikator med stor bildyta, av S F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 maj 1952’
505
Nya metoder
Trefasöverföring med undervattenskabel. British
Columbia Electric Company använder för trefas
kraftöverföring till en ö 5 km ute i Stilla havet två enfaskablar. Den
tredje ledaren utgöres av jord, huvudsakligen kablarnas
aluminiumarmering, som för 85 "°/o av belastningsströmmen.
Systemet drives med deltakoppling. I jämförelse med det
konventionella utförandet med trefaskabel erhålles minskad
anskaffningskostnad, förenklad utläggning och förbättrad
driftsäkerhet.
Vid liten begynnelselast kan man börja med en
enfas-kabel och använda jord som återledare. När belastningen
kräver trefasöverföring, installeras en andra enfaskabel
och systemet drives deltakopplat med en jordad fas. En
tredje enfaskabel ökar driftsäkerheten men ej
överföringsförmågan. Man kan dock fortsätta med en fjärde kabel
och får då två överföringsledningar.
Vid utläggning kan man åstadkomma ca tre gånger större
längd utan skarv med enfaskabel än med trefaskabel.
En-faskabeln blir givetvis även i andra avseenden mer
hanterlig.
Vid användning av trefaskabel åstadkommer ett kabelfel
totalt avbrott. Med tre enfaskablar kan man däremot vid
fel på en kabel upprätthålla trefasdrift på de båda
återstående. Om man från början har enbart två enfaskablar,
kan man vid fel på en av dem upprätthålla enfasdrift. De
totala förlusterna är mindre för två enfaskablar än för en
trefaskabel (Electrical Engineering okt. 1951). Je
Konstgjord singel. Vid Cornell University har utarbetats
en metod att tillverka sten till vägfyllnad genom att blanda
lera och sand med avfallslut från sulfitfabriker, tillsatt
med kaliumbikromat. Bindeämnena utgör endast 5 ®/o av
blandningen. Denna briketteras i maskin och kan sedan
krossas till sten eller grus.
Materialet har visat sig ha god krosshållfasthet, är
tjäl-härdigt och vattenolösligt. Det kan dock icke konkurrera
ekonomiskt med natursten. Metoden har utarbetats på
uppdrag av amerikanska försvaret för användning vid
vägbyggnad o.d. i trakter där sten och grus icke finns i
tillräckliga kvantiteter (enligt United States Information
Service). sah
Förkromning av aluminium. Genom en ny process kan
elektrolytisk förkromning ske direkt på aluminium utan
alla besvärliga rengörings- och prepareringsmetoder (Tekn.
T. 1951 s. 687). Förbehandlingen består i en våtblästring
med kvartskristaller, som befriar ytan från dess naturliga
oxidskikt. Föremålen nedförs därefter direkt i krombadet
utan sköljning, varvid medföljande kvartskristaller sjunker
till botten i krombadet utan att förorena detta.
Härigenom undvikes metallens oxidation efter
blästring-en och en vidhäftande kromutfällning erhålles med en
hårdhet av 75—82 Rockwell C. I samband med
våtbläst-ringen har man utarbetat ett snabbförkromningsbad, som
möjliggör utfällning av hårdkrom i tjocka skikt på kortare
tid än normala bad (Engineers’ Digest nov. 1951).
U T—h
Precisionsmetod för syrgasskärnlng av pansarplåt.
Den amerikanska stridsvagnen M-47 har helsvetsad kropp.
För att kunna utföra denna konstruktion måste plåtarna
vara skurna enligt mått med en tolerans på 3 mm och
deras kanter vara fasade i viss vinkel med en tolerans på
1°, men dessutom fordras att kanterna är synnerligen
jämna.
Dessa fordringar har kunnat uppfyllas genom
användning av Acetogen-processen med vilken man nu skär
pansarplåt med stor hastighet och en precision som för något
år sedan ansågs otänkbar. Man får mycket jämna kanter
och kan göra en eller samtidigt flera fasningar i 20—70°
Fig. 1.
Skärning av en
kurva i
pansarplåt; A
skärs
samtidigt med
kurvan, B
och C efteråt.
vinkel (fig. 1). Efter skärningen fordras därför liten eller
ingen bearbetning av kanterna.
Acetogen är en blandning av gasformiga kolväten som
med lämplig mängd syrgas ger en låga med idealisk
temperatur för syrgasskärning. Den är het nog för vilken
plåttjocklek som helst men inte så het, att kanterna rundas
av. Dess temperatur torde ligga mellan syrgas-acetylen- och
syrgas-propylenlågans, men trots detta skär den lika snabbt
som den förra. För 12 mm pansarplåt är skärhastigheten
t.ex. 380 mm/min och för 75 mm plåt 200 mm/min.
Utom tillräcklig precision i kanternas utformning fordras
att kanterna skall vara rena och så mjuka, att de kan
bearbetas med skärande verktyg, om detta skulle behövas.
Vid Acetogen-metoden får man mycket litet slagg som lätt
kan tas bort, och stålets hårdhet stiger inte nämnvärt.
Man kan utan svårighet hålla den under 320 Brinell som
stipulerats för skurna pansarplåtkanter (R SlBUEY i Iron
Age 15 nov. 1951). „ SHI
Radarindikator med stor bildyta. För vissa
radarändamål är det önskvärt att ha stora indikatorskärmar som
tilllåter flera observatörer att samtidigt göra sina
iakttagelser. Dessa skärmar bör helst vara plana ytor, så att
kartor eller annan information bekvämt kan överlagras
radarbilden.
Medelstora plana indikatorbilder har tidigare
åstadkommits genom projicering av bilder från katodstrålar.
Denna metod är behäftad med vissa nackdelar, bl.a. fordras
ett invecklat och dyrbart optiskt system, och likväl blir
bilden ljussvag. Det har visat sig synnerligen lämpligt att
presentera radarbilden direkt på katodstrålrörets skärm,
men det har hittills varit omöjligt att tillverka rör av glas
med stora plana bildskärmar. Problemet har emellertid
fått en lösning i och med att man lyckats framställa stora
rör av metall med plan bildskärm av glas.
Den sfäriska bildskärmen på konventionella, stora
katodstrålar har när rören användas för radarändamål, två
nackdelar av optisk art. Den första härrör från ljusets
brytning, när det passerar från skärmbeläggningen och ut
genom glaset och detta medför en olinjäritet i den
betraktade bilden. Olinjäriteten blir särskilt framträdande i
bildens periferi. Den andra nackdelen framträder främst
när röret användes tillsammans med optik för överlagring
av radarbilden med en karta.
Om inte de två bilderna — indikatorbilden och
kartbilden — har samma avstånd till observatörens öga skiftar
de läge i förhållande till varandra, när observatören flyttar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
