Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1952 - Tippetoppens teori, av Alfred Liljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
533
Tippetoppens teori
Professor Alfred Liljeström, Stockholm
Tippetoppen, den danska snurra som för
ungefär ett år sedan släpptes ut på
leksaksmarknaden, har genom sin märkliga rörelse vållat livlig
diskussion bland lekt och lärd. Snurran, fig. 1,
är gjord av plast eller trä och består av en ihålig
sfär, från vilken en ca 90° kalott avskurits och
ersatts med en plan cirkulär skiva, på vilken ett
skaft i form av en rakt avskuren cylindrisk pinne
fästats ortogonalt och symmetriskt. Skaftet är
dessutom, vid snurror av plast, räfflat med ett
stort antal skåror i cylindergeneratrisernas
riktning.
Om denna snurra bringas att rotera kring sin
axel med tillräckligt stor hastighet och om den
placeras med axeln lodrät och kulan stödjande
mot ett horisontellt underlag, börjar axeln utföra
en konisk pendling (precession), samtidigt med
att axelns lutning ändras (nutation). Denna
stjälpnings- eller nutationsrörelse fortgår ända
tills snurrans pinne berör underlaget, då snurran
med en plötslig knyck reser sig upp och spinner
vidare, balanserande på pinnens cirkulära kant.
På grund av det stora intresse för detta
fenomen som den danske nobelpristagaren Niels Bohr
offentligt demonstrerat, har pressen varit i
tillfälle att rikta sina strålkastare mot fenomenet
och bidragit till att sprida överdrivna åsikter om
fenomenets förment mystiska karaktär. Bland
ingenjörer och vetenskapsmän i hela
Skandinavien har tippetoppen diskuterats utan att någon
lagt fram en acceptabel lösning på dess gåta. I
en dansk veckotidning har visserligen en
ingenjör gjort ett försök till en elementär teori; rent
beskrivande förklarar han hur friktionskraften
mellan snurran och underlaget verkar i sådan
riktning att kulsnurran måste stjälpa.
Även från annat håll har liknande resonemang
framförts, men de har den olägenheten att
undandra sig varje siffermässig kontroll, och de
"bevisar" för mycket, därför att de icke tar
någon som helst hänsyn till tippetoppens
tröghetsegenskaper. Även en tippetopp med sådan
massfördelning, som skulle omöjliggöra en
helom-vändning, måste enligt sådana "teorier" uppföra
sig på samma sätt som den i handeln saluförda
tippetoppen. Man underskattar det arbete som
uppfinnaren lagt ned på att avpassa tippetoppens
Bearbetning av föredrag vid Köpenhamns Universitet den 13
september 1951.
531.383
dimensioner och massfördelning, så att den
verkligen uppvisar ett så förbluffande beteende.
Att en kulsnurra kan stjälpa och en pinnsnurra
reser sig upp är fenomen som sedan gammalt fått
sin behandling inom den klassiska mekaniken,
och man kan i anslutning till ett uttalande av
H Faxén hänvisa härtill och klippa av all
diskussion som överflödig. Men så lätt går det inte
att avfärda tippetoppen, själva övergången från
kulsnurra till pinnsnurra är en mycket väsentlig
del av rörelseförloppet. Det är ingalunda
självklart att när tippetoppen stjälpt så mycket att
pinnen vidrör underlaget, den just reser sig på
pinnen. Den kunde väl lika gärna vagga tillbaka
på kulan, ja, om pinnen smäller i underlaget med
en stöt, vore väl det senare alternativet mera
sannolikt.
Hur förbluffande är inte just tippetoppens
våldsamt snabba knyck, när den reser sig på pinnen?
E Schieldrop i Oslo har framhållit det märkliga i
denna knyck, man har intryck av en nästan
språngvis skeende förändring i tippetoppens
energiförhållanden. Att atomfysiker ägnat
fenomenet så uppseendeväckande intresse har förlett
flera personer att rent av gissa på att
stjälpning-en innebär ett diskontinuerligt språng från en
energinivå till en annan. Det är väl på grund av
sådana gissningar som ryktet uppkommit att
tippetoppen icke skulle falla inom den klassiska
mekanikens råmärken.
Fig. 1. Tippetopp, t.v. av plast i låge som kulsnurra (med
markerade meridiancirklar), t.h. av trä i låge som
pinnsnurra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
