Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1952 - Nya metoder - Saranöverdraget omslagspapper, av SHl - Mögelenzym som brödförbättring, av SHl - Fett- och värmebeständiga papperstallrikar, av SHl - Malning vid låg temperatur, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
547
Nya metoder
Saranöverdraget omslagspapper. Man har länge använt
saranfolium som förpackningsmaterial. För ändamål, som
fordrar att foliet har underlag av papper, har man
framställt laminat, varvid saranfolium limmats på papper.
Denna produkt blir emellertid ganska dyr och har därför
bara fått användning i specialfall. Ett sätt att direkt
belägga papper med saran har därför länge varit önskvärd.
Problemet löstes först i början av 1950, när man i USA
utarbetat en metod att belägga papper med smält saran.
Denna är ganska känslig för värme och får därför inte
hållas längre tid i smält tillstånd. Nedsmältningen sker vid
160—180°C; plasten är då en viskös vätska, som stryks
på papperet med kniv i en maskin. Plastskiktets tjocklek
kan regleras från 0,025 till 0,25 mm.
På bestrykningen följer en efterbehandling. Saran är
nämligen vid rumstemperatur normalt kristallinisk och
klibbar då inte, men vid smältningen blir plasten amorf,
varför det gjutna skiktet är klibbigt, även sedan det
stelnat. Det måste bringas till kristallisation, vilket bäst sker
genom att låta papperet genast efter gjutningen passera en
varmluftsugn. Kristallisationen sker på några sekunder vid
ca 80°C.
Saranbestruket papper är mycket lätt att hantera.
Förpackningar av det kan t.ex. utan svårighet varmförseglas,
då papperet inte krymper och inte fastnar vid
förseglingsapparatens käftar. Vid rumstemperatur är det böjligt och
segt men styvnar vid sjunkande temperatur och är ganska
sprött under —20°C. Plastskiktet förbättrar papperets
fysikaliska egenskaper, och denna verkan växer, när saranet
åldras, vilket troligen beror på en fortgående
kristallisation.
Saranpapperet har praktiskt taget lika liten
genomsläpplighet för gaser som saranfolium. Särskilt
anmärkningsvärd är dess utomordentligt låga genomsläpplighet för
vattenånga; den är bara 2,3 g/m2 under 24 h vid 90 %
relativ fuktighet och 40°C för ett papper med 0,038 mm
saranskikt. Genomsläppligheten minskar vid åldring.
Sa-rans kemiska resistens är mycket god. Plasten angrips inte
av syror, den blir mjuk och missfärgas av ammoniak men
påverkas inte av de flesta andra baser. Av organiska
lösningsmedel verkar bara ett fåtal lösande, t.ex.
tetrahydro-furan, ortodiklorbensen, dioxan och cyklohexanon.
Saranpapper tillverkas i två kvaliteter, ett till
förpackning av livsmedel och ett för andra ändamål. Det förra är
överdraget med den gift- och luktfria typ av saran, som i
form av folium redan fått stor användning inom
livsmedelsindustrin. Den andra typen är ett kraftpapper
överdraget med saran färgad med carbon black och används
framför allt till förpackning av små maskindelar som skall
skyddas mot vatten (L M Buirgiess i Modern Packaging
sept. 1951). SHl
Mögelenzym som brödförbättring. Bakning av bröd är
en ganska nyckfull process. Ibland jäser inte brödet som
det skall, ibland blir degen kletig och fastnar i
maskinerna, ibland blir det mjuka brödet gammalt och hårt alldeles
för fort. För att reglera de faktorer som inverkar på
bak-ningsresultatet använder bagarna olika naturprodukter och
kemikalier som tillsatser, nämligen syntetiska
emulgerings-och mjukningsmedel, såsom polyoxietylener och
mono-stearat. I USA har emellertid Food & Drug Administration
föreslagit att de senare skall förbjudas.
Som ersättning för dessa kemikalier, som misstänks vara
giftiga och som därför kanske inte längre får användas,
har en naturprodukt kommit i marknaden i USA. Den är
ett brödförbättrande enzym, framställt ur mögelsvampar,
och kallas Magna-Zyme. Detta nya medel påstås göra
praktiskt taget allt, vad bagaren kan önska sig.
Vid kvarnarna försätts mjölet med litet malt för att öka
jäsningshastigheten, men man sätter inte till lika mycket
vid alla, och bagaren måste därför komplettera
malttillsatsen mer eller mindre på en slump. Enzymet sägs
automatiskt utjämna olikheter i mjölets halt av malt. Liksom
mjukningsmedlen fördröjer det brödets åldring, i detta
fall genom fördröjning av stärkelsens kristallisation.
Vidare uppges enzymet göra degen "torrare", varigenom
svårigheter vid dennas bearbetning minskas eller undanröjs.
Dessutom innehåller det närsalter för jästen och är
billigare än hittills använda tillsatser (Business Week 6 okt.
1951). SHl
Fett- och vännebeständiga papperstallrikar.
Sulfitpapper impregnerat med melaminplast formpressas till
tallrikar av en amerikansk firma. Tallrikarna blir så
billiga, att de kan kastas bort efter användning, men de
står emot fett, vatten och värme så bra, att de också kan
diskas och användas på nytt.
Materialets värmehärdighet beror på melaminplastens
sammansättning och på impregneringsgraden. En
tallrikstyp avsedd att kastas bort tål upp till 150°C, en annan
typ avsedd för diskning motstår 230°G och pajformar
tillverkade av samma material kan fyllda med paj
upphettas till 430°C, därför att deras innehåll absorberar en
del av värmet. Pajformarna är billigare än de
aluminium-klädda pappersformar som nu används kommersiellt. De
behöver inte heller smörjas.
Vid tillverkningen får en 0,2 mm tjock pappersbana
passera genom ett impregneringsbad, vars sammansättning
inte anges, med en hastighet av 1 140 m/h. Papperet
pressas sedan mellan två valsar som avlägsnar överskott på
impregneringsmedel. Ovanför valsparet finns en ugn, där
papperet torkas genom infrarödstrålning. Det skärs sedan
i kvadratiska bitar som läggs ihop två och två och
formpressas 15 s vid 170°C med 280 kp/cm2 tryck. Den färdiga
produkten uppges innehålla 1 lo/o melaminplast (Modern
Plastics febr. 1952). SHl
Målning vid. låg temperatur. Vissa fasta material kan
inte malas vid vanlig temperatur, därför att de smälter vid
den uppvärmning, som inte kan undvikas vid målningen;
vitaminer ocli andra farmaceutika sönderdelas; födoämnen,
såsom talg, är alltför plastiska och flera plaster, t.ex. saran
och polystyren, är så sega, att de är. mycket svåra att mala
till pulver.
För att lösa de problem, som uppstår genom dessa
förhållanden, har man i USA utarbetat en metod, vid vilken
materialet kyls med flytande kväve före målningen. Det är
möjligt att på detta sätt nå ned till — 195°C, men man
behöver bara kyla till den temperatur, vid vilken materialet
har maximal sprödhet. Härigenom minskas malningsarbe-
Fig. 1.
Målning efter
kylning med
flytande
kväve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
