Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1952 - Hänt inom tekniken - Mekaniks vårutflykt - Värmländska Ingeniörsföreningens Ingeniörsmässa - Östergötlands Tekniska Förening - Thulin-medaljen utdelad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
551
Jakobsdals Textilindustri AB. Sedan fick de resa ut till
Julita Gård och blev efter en rundvandring undfägnade
med te, varvid fru Sigrid Oscarson, Svenska
Karosseri-verkstäderna, var värdinna.
Slutligen samlades damer och herrar på det fagert
belägna Stora Djulö Värdshus, där överingenjör Oscar
Warne, SKF, och disponent Sten Arnell, Pumpseparator,
presiderade vid en förnämlig vårmiddag.
Värmländska Ingeniörsföreningens Ingeniörsniässa
hölls den 17 maj 1952 på Frimurarlogen i Karlstad med
Gunnar Brolin som ordförande. Föreningen anordnar
dylika mässor vart femte år och denna var den tredje i
ordningen. Halvtannat hundratal deltagare hade samlats, med
landshövding E A Westling i spetsen, för att dryfta vad
som denna gång var mässans tema: förutsättningarna för
den värmländska industrins utveckling.
Skogen, den kanske viktigaste förutsättningen, gav
jägmästare Karl Lindahl intressanta uppgifter om. Värmland
är det enda län som har skogstaxerats tre gånger — 1911,
1929 och 1950 —, och skogarnas utveckling där kan
sålunda följas sedan ett fyrtital år tillbaka. Skogstillgångarna
under de tre taxeringsåren var 77, 89 och 112 milj. m3 fast
mått. Resultatet är överraskande: trots all "rovdrift" har
skogsbeståndet ökat med 44 ®/o från 1911 till 1950.
Anmärkningsvärt är även, att tillgången på skog över 25 cm
i brösthöjd praktiskt taget har fördubblats sedan 1929.
Att det våldsamt ökade behovet av massaved har kunnat
tillfredsställas samtidigt som denna ökning av
skogsbeståndet har ägt rum beror till stor del på den minskade
brännvedsförbrukningen. Till följd av ökad tätortsbebyggelse,
högre byggnadsstandard, bättre värmeekonomi och
övergång till fossila bränslen har den totala
bränsleförbrukningen under de senaste 25 åren gått ned med minst 20 ’%
och vedförbrukningen med icke mindre än 45 ’"/o.
En jämförelse mellan årlig virkesförbrukning och
-till-gång visar ett överskott på sågningsbara dimensioner, som
användes att direkt eller indirekt täcka den brist som råder
på egentlig sulfit- och sulfatved. Den totala tillgången på
barrvirke uppgår till 3,7 milj. m3/år fast mått, medan
förbrukningen stannar vid 3,5 milj. m8/år. Lövvirket visar ett
överskott på 0,3 milj. m3/år. Den värmländska industrin
har sålunda inte behövt ta i anspråk bela tillväxten i
värmlandsskogarna. De utbyggnader av industrin som nu pågår
kan emellertid inte vid full drift få sitt råvarubehov täckt
ur länets skogar, om inte lövvirket tas mer i anspråk.
Man kan dock räkna med att skogarna på längre sikt
ytterligare skall öka såväl i virkeskapital som tillväxt tack
vare allt som görs för skogsvård och skogsförädling. Det
är troligt att de värmländska skogarna inom 30 år skall
kunna medge ett ca 20 ®/o större virkesuttag än nu.
Malmen behandlades av Ebbe von Hofsten. Värmlands
malmtillgångar är begränsade till landskapets östligaste del
och består av järnmalmer, med Långbans manganmalm
som enda undantag av betydelse. De tillhör samma
geologiska formation som huvuddelen av övriga mellansvenska
malmer.
Den äldre järnhanteringen inom länet var helt baserad på
malm från gruvorna inom Filipstads Bergslag och spred
sig småningom över hela landskapet. Denna utveckling
nådde sin höjdpunkt i mitten av 1800-talet, då 29 masugnar
och 72 smedjor redovisades. Från 1870-talet intill våra
dagar har den "stora bruksdöden" härjat, så att järn- och
ståltillverkning i dag bedrivs blott på sju platser inom
länet (Hagfors, Munkfors, Nykroppa, Storfors, Lesjöfors,
Björneborg och Blombacka).
För närvarande pågår malmbrytning i Persbergs
odal-fält, Nordmarks malmtrakt och Långbans gruvfält. I
Persberg bearbetas fyndigheterna från ett nytt
uppfordringsschakt med en kapacitet av 250 000 t/år och för malmens
anrikning finns också ett nytt verk. I Nordmarks
malmtrakt pågår brytning i Nordmark och Taberg. I Långban
är brytning av dolomit, som efter bränning användes som
eldfast material vid stålverken, på väg att bli huvudnäring.
Kalkstensbrytningen i Gåsgruvan invid Persberg är också
av stor betydelse.
Malmen har numera förlorat sin kvantitativa betydelse
och täcker i dag blott en femtedel av värmlandsverkens
råvarubehov. Som utgångspunkt för utpräglad
kvalitets-stålstillverkning spelar den dock fortfarande en viktig roll.
Genom tillkomsten av ett nytt järnsvampverk i Persberg
med en kapacitet av 30 000—40 000 t/år kommer
emellertid även malmens kvantitativa betydelse att på nytt öka.
Malmtillgångarna bedöms även på lång sikt optimistiskt.
Med säkerhet kända tillgångar enbart i Persberg är 6 Mt
dvs. mer än vad som sammanlagt brutits där under 550 år,
och nya undersökningar blottar ständigt nya malmkroppar
så att täckning erhålles även för dagens betydande
brytning.
Elkraften behandlades i ett föredrag av John Fletcher.
Han framhöll att den värmländska elkraftförbrukningen
1950 var 1 miljard kWh. Räknar man med en tillväxt av
5 ■% per år, skulle behovet 1965 ha nått 2 miljarder kWh,
dvs. vad länets totala utbyggbara vattenkraft har
uppskattats kunna ge.
Klarälvens huvudfåra kommer alltid att bli relativt dåligt
reglerad; den är en kärna av råmaterial, som visserligen
är oädelt, men som dock utgör kraftförsörjningens bas i
Värmland. Skall man på denna bas bygga upp en
kraft-försörjningsapparat, som lämnar en något så när jämn
krafttillgång, måste detta ske med hjälp av stationer av
biflodskaraktär, försedda med magasin, som är stora i
förhållande till de vattenmängder, som kommer i fråga,
och som man kan handskas med tämligen fritt.
Vattenmängderna är visserligen i regel små, men detta
kompenseras av att fallhöjderna i regel är stora.
Mellan dessa två slag av kraft — å ena sidan lågreglerad
kraft från Klarälven såsom råmaterial och å andra sidan
högreglerad kraft ur biflodsverk — måste uppenbarligen
en viss jämvikt råda. För närvarande råder större brist på
biflodskraft än på Klarälvskraft.
Man har i Värmland ganska goda möjligheter att företa
regleringar. Sjöarna är visserligen inte stora, men de
ligger ganska högt, och på en del håll kan man skapa sjöar,
där naturliga saknas. En tredubbling av magasinsenergin
torde ligga inom räckhåll. Det är möjligt och fördelaktigt
att icke endast utjämna vattenföringen säsongerna emellan,
utan även att spara vatten från goda vattenår till dåliga.
Det senare är ett mycket viktigt led i kraftförädlingen.
Genom sådan förädling kan man måhända framskjuta den
tidpunkt, då den egna vattenkraften inte mera räcker till,
med 5 år, till 1970.
Arbetskraften var ämnet för ett föredrag av
länsarbetsdirektör Arvid Eskel. Av länets befolkning har 38,5 ®/o sin
utkomst av industrin och 39,5 l0/o av jord- och skogsbruk.
Den senare gruppen har successivt minskat under det
senaste halvseklet, med ca 500 personer per år, som har
övergått till industrin. Fortfarande torde dock en viss
arbetskraftsreserv finnas.
Den optimism, som föredragshållarna och deltagarna i
diskussionen visade prov på, framhölls av landshövdingen
i ett tal vid middagen på Stadshotellet. Det hade varit en
ingenjörsmässa och inte någon klagomur.
Östergötlands Tekniska Förening. Enligt föreningens
matrikel är för 1952 Einar Ahlgren ordförande och Thure
Wilhelmsson sekreterare.
Thulin-medaljen utdelad. Vid Flygtekniska Föreningens
årsmöte den 27 maj 1952 utdelades Thulin-medaljen i guld
för utomordentligt förtjänstfull flygteknisk gärning till
generalmajor Nils Söderberg och professor Sten Luthander.
Samma medalj i silver, som utdelas till person som genom
självständigt arbete, avhandling eller konstruktion
främjat den flygtekniska utvecklingen, tilldelades
civilingenjörerna Lars Brising och Törd Lidmalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
