Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 17 juni 1952 - Böcker - Christopher Polhem och Stora Kopparberget, av WS - Ingeniörshandboken, bd 7, av Hans S Hson-Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
571
hälften av 1600-talet var produktionen i nedgående — 1687
inträffade det stora raset — och frågan är, om inte
Polhems tillkallande till stor del får ses mot bakgrunden
härav. År 1701 utnämndes han till konstmästare från vilken
befattning han entledigades 1717.
Att Polhem uträttade märkliga tekniska ting vid
Kopparberget står utom allt tvivel. Hans första stora
bergsmekaniska invention var Blankstötsspelet, ett hakspel för
uppfordring av malmtunnor ur gruvan. Uppfordringslinorna
av hampa eller läder, vilka var den dåtida gruvdriftens
sorgebarn, ersattes i Blankstötsspelet med två par 100 alnar
långa trästänger, som nådde ned till gruvans botten, och
växelvis fördes upp och ned av ett vattenhjul. På stängerna
fanns järnkrokar, över vilka tunnan häktades. När
stängerna gneds upp och ned, tätt mot varandra, fördes tunnan
upp ett stycke av det ena stångparets krokar, tills den
mötte det nedåtgående parets krokar, då den häktades upp
på dem och sedan vid rörelsens omkastning fördes uppåt
till nästa omskifte. På det sättet klättrade tunnan upp till
laven.
Polhems andra stora uppfinning inom bergshanteringen
var det stånggångdrivna linspelet, som gjorde det möjligt
att ha vattenhjulet långt borta från själva spelet, en
uppfinning som han sedan ytterligare förbättrade i "Fredriks
maskin", så att han klarade sig med endast en vev på
vattenhjulet mot tidigare två vevar i rät vinkel mot varandra.
Varför ansågs då Polhem inte vara tillfredsställande som
konstmästare? Dels var det väl avundsjuka från andra,
enligt sitt förmenande mer erfarna inom konststaten, dels
var det den vanliga motviljan mot det nya, vilken kunde
märkas både inom gruvrätten och bland gruvdrängarna. Men
till en del låg även felet hos konstmästaren själv: han var
ingalunda anspråkslös och blev med tiden både dyr —
t.o.m. mycket dyr — och besvärlig. "Flere contracter
be-giär iag aldrig att öfwerlefwa", skrev en gång bergmästaren
då Bergskollegium hade översänt ett av sina många utkast
till kontrakt med Polhem. Vidare var de konstruktioner
Polhem skapade ofta tekniskt geniala, men ingalunda alltid
lika säkert ekonomiska och säkra i kontinuerlig drift; de
sistnämnda egenskaperna var dock de som Bergskollegium
och Bergslaget måste lägga största vikten vid.
Konflikten med Bergslaget förbittrade Polhems ålderdom,
och han fann sig ha orsak att konstatera "mechaniquens
ringa trefnad här i landet". Vid Polhems död fanns inga
av hans anläggningar vid Stora Kopparberget kvar, men
de kom att på längre sikt verka befruktande inom
bergsmekaniken, såväl i Sverige som ute i Europa.
Med utgivandet av denna skrift till 200-årsdagen av
Christopher Polhems död har det anrika Bergslaget gjort en
förnämlig avbetalning på de 18 000 plåtar (108 000 dr kmt)
som Polhem förmenade sig icke ha bekommit. VVS
Ingeniörshandboken, bd 7: Organisation och ekonomi,
redigerad av Robieirt KmsTlENSSON. Nordisk Rotogravyr,
Stockholm 1951. 850 s., ill. 48 kr.
Om ämnet industriell ekonomi och organisation har i dag
en stor del av den svenska industrin oklara begrepp,
samtidigt som ämnets betydelse vid undervisning inom vissa
konservativa kretsar vid högskolorna bortförklaras med
att ingenjörsvetenskap och ekonomi är två av varandra
helt oberoende ämnen. Förlaget har emellertid insett att
ett band, behandlande industriell ekonomi, är en
nödvändighet för att en tekniker såväl som en ekonom skall
kunna få en helhetsbild av ett företags alla faser.
Innehavare av de tidigare banden av Ingeniörshandboken
kommer säkert att med tillfredsställelse acceptera det nya
logiska tillskottet.
Vid planering av verkets uppläggning och omfattning har
redaktören säkerligen stått inför ett svårt problem. För
blott något årtionde sedan åsyftades med ämnet vanligen
självkostnadsberäkningar, arbetsstudier och organisation,
och tidigare svenska uppslagsverk har huvudsakligen
byggts på dessa pelare. Under de senaste åren har mängder
av nya faktorer framkommit och de har som regel införts
under det tidigare vedertagna begreppet. Förklarligt nog
har redaktören, såväl som de olika författarna i övrigt,
haft tillfälle att välja och rata inom ett mycket stort fält,
som för närvarande inte är entydigt definierat till sina
gränser.
Verket har upplagts med tanke på de arbetsuppgifter,
som förekommer vid det moderna industriföretaget, det
må vara stort eller litet. I många fall kan
kapitelrubrikerna lätt omändras till ett företags olika dörrskyltar.
Avsnitten har avvägts från såväl teoretiska som praktiska
aspekter, och ofta har förtydliganden inlagts i form av
räkneexempel.
Verket bibringar läsaren flera intressanta nyheter. För
första gången i en svensk handbok får man se en
utredning om lokalplaneringens teori och praktik, och kapitlet
är dessutom försett med ett bra bildmaterial. Planering
av interna transporter är en annan nyhet, som bör ge den
i industrin verksamme många värdefulla uppslag.
En av de viktigaste uppgifterna för ett rationellt skött
företag är att ha en produktionsplanering som verkligen
fungerar. Ett kapitel har ägnats åt hithörande problem,
och mycket utförligt presenteras de generella principer
som därvid gäller, samtidigt som en noggrann orientering
ges över de moderna kontorstekniska hjälpmedel, som
står till buds. Speciellt för planeringstekniker, som sysslar
med blandad tillverkning, torde mycket matnyttigt kunna
hämtas ur detta avsnitt.
Kvalitetskontroll har givits en dominerande plats.
Uppläggningen är en bra genomförd studie av teori och
praktik och belyses med exempel från olika industrifall.
Statistisk kvalitetskontroll användes i växande utsträckning i
vårt land, och företagare, som hittills tvekat inför
systemet, bör efter studium av avsnittet ha fått en sådan allmän
inblick i frågorna att de ej längre behöver dra sig för
ett försök. En mycket utförlig uppställning av inom
området tidigare publicerad litteratur förhöjer ytterligare
avsnittets värde.
Personalvård och personaladministration behandlas i mer
kåserande form än övrigt i boken, och intresserar särskilt
med uppvisande av resultat över vad som framkommit vid
ett antal vetenskapliga undersökningar inom det
psykologiska fältet. Arbetets fysiologi framlägges i samband med
personalvården i ett särskilt kapitel.
Bland verkets klassiska delar upptar industriell
organisation och arbetsstudier det mesta utrymmet. I det förra har
Fayols definition av administration, som ju numera är
vedertagen i såväl amerikansk som svensk litteratur,
delvis omändrats, och man blir en aning konfunderad när
man senare i handboken kommer fram till behandlingen
av personaladministration och där finner en annan
relation mellan begreppen administration och organisation. På
samma sätt har i kapitlet om arbetsstudier tillfället valts
att delvis ändra på den terminologi som fastställts av IVA
för den svenska industrins räkning.
Behandlingen av olika lönesystem omfattar även i
till-läggsform meritgradering. Det senare är ett instrument,
som sakta och sedan relativt kort tid tillbaka håller på att
införas i vårt land. Framställningen är ej helt lyckligt
genomförd och präglas i ett par fall av direkta fel. Man
kan inte frigöra sig från känslan av att mycket av detta
kapitel är direkt översatt från amerikanska böcker utan
tanke på svenska förhållanden. Företagsledningar i USA
har utformat systemet framför allt för att kunna skaffa
faktiskt underlag vid kampen mot fackföreningarna. Här
hemma är detta lyckligtvis inte fallet.
I ett så stort verk som detta har man inte kunnat komma
från en serie tryckfel av olika svårighetsgrader.
Bedeaux-ekvationen på s. 306 är felaktig och presentationen av
verkstadsavtalets ackordsekvation på s. 308 är ej heller
riktig. På s. 81 har t.ex. inte tydligt klargjorts att
kapitalräntan bör räknas på kapitalets medelvärde. Mindre
tryckfel finns, t.ex. i form av felaktigt placerat decimalkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
