Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1952 - Bussar eller privatbilar i Stockholmstrafiken, av Karl Nordgård - Afrikas vattenkraft, av G Lbg - Vattenkraft i Peru och Cile, av G Lbg - 370 000 MkWh elenergi - 106 av 108 TV-sändare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
TEKNISK TIDSKRIFT
mindre städerna Kansas City, Washington, San
Francisco och Boston kunde antalet bilkunder
stiga till 15—30 %.
Slutord
Det föregående får ej betraktas som någon
avoghet mot bilismen som sådan (jag är själv
sedan nära 30 år ivrig bilist). Jag kan således
också förstå att en förortsbo, när han använder
bilen för resa till sin arbetsplats i staden, gärna
bortser från alla fasta kostnader, kanske även
från slitningen och endast räknar med en
bensinkostnad på ca 50 öre per resa — billigare än på
spårvägen — så länge staden genom samtliga
skattedragare bestrider utgifterna för gator,
parkeringsplatser m.m. Bilskatten går i mycket
ringa grad till storstäderna och aldrig till
ordnande av parkeringsplatser.
Emellertid är motorfordonstrafiken numera en
integrerande del i stadslivet, som inte kan
undvaras om ej hela samhällslivet skall stagnera.
För den del av denna trafik, soin är nödvändig
för stadens utveckling bl.a. taxibilar och
korttids-parkerade bilar, måste därför skapas så goda
betingelser som möjligt, men detta gäller ej bilen
i pendeltrafik, under förutsättning likväl, att
samhället på annat sätt sörjer för goda
transportmöjligheter till och inom stadsområdet.
Vad jag nu anfört är säkerligen ofullständigt
och siffrorna kanske i vissa fall också osäkra. De
framförda synpunkterna torde dock ha visat att
de brittiska städerna, med till synes betydligt
mindre svårigheter än Stockholm, har kunnat
lösa sina trafikproblem. En närmare
undersökning av skälen härtill synes därför berättigad,
särskilt med tanke på de stora ekonomiska
fördelar som eventuellt kan vinnas.
Litteratur
1. Virgin, ä: Stockholmstrafik — storstadstrafik. Tekn. T. 69
(1939) s. A 228.
2. London County Council: London statistics 21—41 (1925—1938).
London County Council: Statistical abstracts for London 21 (1939—
1948).
British Transport Commission: Reports and accounts 1950. London
1951.
Fitzpayne, E R L: Urban transport and city planning. International
Union of Public Transport, 29th Congress, Edinburgh 1951.
3. Stockholms Städs Statistiska Kontor: Statistisk årsbok för
Stockholm 1925—1951. Stockholm 1952.
AB Stockholms Spårvägar. Stockholms Spårvägar 1877—1927.
Stockholm 1927.
4. NordgAhd, K: Trafikutvecklingen och Stockholms Generalplan.
Byggmästaren 8 (1929) s. 33.
5. NordgIrd, K: Stockholms gatutrafik efter kriget. Tekn. T. 73
(1943) s. 485.
6. Flodström, G: Vi reste till England. Spårväg och Buss 8 (1948)
s. 129.
7. Gibbon, G & Bell: History of the London County Council
1889—1939. London 1939 s. 444.
Gibbon, G: Reconstruction and Town & Country Planning. London
1943 s. 210.
8. Wallander, S: Utlåtande över "Det Framtida Stockholm".
Stockholm 1946 s. 102.
9. Grauers, å: Parkeringshus för Stockholm. Byggmästaren 30
(1951) s. 217.
10. McClintock, M: A traffic control plan for Kansas City, Kansas
City 1930 s. 109.
Afrikas vattenkraft. Av världens vattenkrafttillgångar
besitter Nordamerika, Sydamerika och Europa ca 10 %
vardera, Asien ca 22 l0/o, men Afrika omkring 40 ’%. Enorma
höglandsområden befinner sig i trakter med tropiska
skyfall, och omkring en fjärdedel av hela världens vattenkraft
är koncentrerad till Kongoflodens nederbördsområde.
Dessa mäktiga vattenkrafttillgångar är dock i mycket ringa
grad utnyttjade. Medan övriga världsdelar utnyttjar mer
än 10 ’%> av tillgångarna, är motsvarande andel blott 1
för Afrika, därav hälften vid Medelhavet och i Sydafrika.
Owenfallen i Östafrika är ett av de få ställen i Afrika där
vattnet kan utnyttjas i rätt ordning, dvs. först till
kraftalstring och därefter till bevattning. Forsar i floden Rufiji
och dess biflöde Ruaha i Tanganyika, Kebrasaforsarna i
Portugisiska Östafrika och Kariba Gorge i Rhodesia är
lämpade för utbyggnad. I närheten av sistnämnda finnes
Kafue Gorge, som med minst 450 m fallhöjd är aktuell. I
det jämförelsevis tätt befolkade Nyasa vid
Murchisonfor-sarna i floden Lower Shire finns 300 m fallhöjd att
tillvarata. Emellertid är Nyasasjöns avbördning cykliskt
varierande, så att den under några år kan gå ned till noll.
Utnyttjande av Afrikas vattenkraft befinner sig för
närvarande på projektstadiet; utökad kännedom om de
hydrologiska förhållandena är nödvändig. I ett land, där
nederbörden på ett dygn kan uppgå till 250 mm och där
vegetationen i vidsträckta sumpmarker kan ha oväntade
verkningar, kan hydrologen möta svåra problem.
Befolkningsförhållandena i Afrika gör också att man icke kan
påskynda utvecklingen (Water Power maj 1922). G Lbg
Vattenkraft i Peru och Chile. I Peru är
högtrycksanläggningar uteslutna, emedan sjöarna ligger på 5 000—
6 000 m höjd och därför är svåra att utnyttja. Sedan 1942
har utförts kraftstationer på sammanlagt 220 MW, varav
dock endast 15 är på över 1 MW.
Efter andra världskriget söker man nya krafttillgångar
speciellt i Santafloden. Här kan man i goda lägen med 22
stationer utvinna 255 MW, av vilka nu en anläggning med
sex aggregat på 25 MW vid inloppet i Potocanyon är under
byggnad. Ytterligare 600 MW kan erhållas i nedre Santa,
vilket väntas medföra utveckling av ett industriområde vid
flodens myning. Vidare anser man sig kunna ta ut 4 120
MW i tre av Amazonflodens källflöden.
I oktober 1950 inträffade ett jätteras av is, som från
4 800 m höjd störtade ned i en biflod till Santa; härav steg
vattnet i kanjon 50 m och vållade oerhörd förödelse.
Chile har gynnsammare förutsättningar än Peru att
utvinna vattenkraft. I föreliggande utredningar indelas
landet med hänsyn till bevattning, industriutveckling och
energiresurser i sju områden från norr till söder. I de
fem nordliga områdena kan tas ut 6 000 MW och i de två
södra 5 000 MW. Utbyggnaden planeras ske under tre
perioder. Till att börja med drives varje område för sig
men under sista perioden skall det hela ställas under en
gemensam kraftverksstyrelse.
Det nordligaste området får huvudsakligast värmekraft;
i det andra har man fördelen av stora höjddifferenser
mellan Kordillerna och havet, men fallen är svåra att
bygga ut. Tredje och fjärde områdena omfattar landets rikaste
trakter och skall erhålla 7 värme- och 15
vattenkraftstationer, varibland en med 90 m8/s vattenmängd och 147 m
fallhöjd. Femte området innehåller vidsträckta
glaciärområ-den och är gynnsamt för vattenkraftutbyggnad; här finns en
35 MW anläggning (Water Power april 1952). G Lbg
370 000 MkWh elenergi alstrades i USA under 1951,
utgörande en ökning av 13 ’%> jämfört med 1950 och av
125 "/o sedan 1941. Ångkraften ökar nu mer än
vattenkraften.
106 av 108 TV-sändare gick med vinst i USA 1951.
Omsättningen har nära trefaldigats, och TV-näten ger nu
större vinst än radionäten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
