Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1952 - Andras erfarenheter - Ljudförstärkare i St Pauls-katedralen, av DH - Nybyggen - Kraftstationsbyggen i Värmland, av W S - Vita Huset restaurerat, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 juni i952
585
Fig. 1. Talfördröjningsanläggning i form av specialbyggd
bandspelare.
till inspelningshuvudet på en bandinspelningsapparat av
unik konstruktion.
Bandspelaren består huvudsakligast av en motordriven
plan skiva, liknande en grammofontallrik (se fig. 1), på
vars periferi finns en utstickande kant av plastband,
impregnerat med ferromagnetiskt material. Runt skivan finns ett
inspelningshuvud (kopplat till mikrofonen), ett raderhuvud
och fem avspelningshuvuden. Raderhuvudet innehåller
både en permanentmagnet och en elektromagnet och är så
placerat att det utraderar talet på plastbandet, innan detta
under rotationen når inspelningshuvudet. De fem
avspel-ningshuvudena är så inspända att de kan inbördes
förflyttas, varigenom man kan variera tidsfördröjningen i talet
mellan dem. Varje avspelningshuvud går till sin
förstärkare, och denna matar sin särskilda rad av de på pelarna
placerade högtalarna.
Meningen med arrangemanget är alltså den att en åhörare,
var han än befinner sig i kyrkan, klart och tydligt skall
höra talet från predikstolen och att han skall få en känsla
av att ljudet verkligen kommer från predikstolen. Detta
ernås också här genom att ljudet från de på pelarna
placerade högtalarna, med hjälp av den ovan beskrivna
inspelningsmetoden, så fördröjes att det når åhörarens öron
samtidigt som ljudet från de vid predikstolen placerade
högtalarna når fram till åhöraren (Engineering 4 jan.
1952). DH
Nybyggen
Kraftstationsbyggen i Värmland. För att komplettera
den lågreglerade klarälvskraften (Tekn. T. 1952 s. 551) med
ökad tillgång på högreglerad kraft från Klarälvens
bifloder, har Uddeholmsbolaget m.fl. intressenter för
närvarande flera intressanta kraftstationer under byggnad.
Inom Uvåområdet bygges kraftstationen Laggåsen på
2 000 kW, en liten men utpräglat högreglerad station.
Regleringsgraden blir ca 125 l0/o, vilket innebär att magasinen
rymmer 1,25 gånger normal årstillrinning. Magasinen
kommer att utnyttjas sparsamt under goda och normala år;
under torrår av elakartad typ kommer stationen i stället
att ge betydligt mer än under normalår, och denna
produktion kommer till stor del att vara koncentrerad till de
sämsta månaderna. För att erhålla önskad magasinsvolym
tillämpar man i en av sjöarna en intressant
sänkningsmetod: man går fram med en tunnel under sjön och
därefter upp mot bottnen, som man sedan skjuter hål i.
Kraftstationen Tåsan, som blir ett ganska typiskt
biflodskomplement till klarälvsstationerna, får en effekt på
35 000 kW, och genomsnittsproduktionen blir ca 75
MkWh/år. Den får Sveriges högsta utbyggda fallhöjd,
270 m. Regleringsgraden blir ej extremt hög, 60 ’%, men
torde vid behov kunna ökas.
Letten blir en kombination av en extremt högreglerad
biflodsstation med 180 m fallhöjd och en till sin spets driven
sjöreglering. Den första utbyggnaden är en station av
Laggåsen-typ med 125 i0/o regleringsgrad. Maskineffekten blir
18 000 kW och medelårsenergin 25 MkWh. Plats för
magasin bereds med 83 milj. ms; att man ej gått högre beror
på att nederbördsområdet ej räcker till mer, om
återfyll-ningen ej skall bli för osäker.
Basen för Lettens andra utbyggnad, som också avser
18 000 kW, är vårflodsöverskottet i Klarälven — inte det
egna nederbördsområdet. Magasinvolymen ökas till 176
milj. m3 och vårflodsöverskotten pumpas upp i
huvudmagasinet Letten med två pumpar om 8,5 m3/s vardera,
drivna av de såsom motorer utnyttjade generatorerna.
Detta vårflodsöverskott lagras till kommande
vattenbristperioder. Under extrema torrår beräknas Letten kunna
producera ungefär tre gånger vattendragets egen
medelproduktion.
Under ett torrår kommer — trots den stora
magasinsvolymen — vatten att finnas tillräckligt för full drift endast
under dagen. Natt- och helgkraft kommer att inköpas från
Statens Vattenfallsverk, varigenom full drift säkras även
under torrår. Under vissa återfyllnadsår kommer Lettens
produktion att bli mycket liten. Då har man emellertid
enligt statistiken överskott i andra kraftstationer, och full
drift kan alltså även då anses vara indirekt säkrad. Det
visar sig på detta sätt möjligt att kring den lilla kärnan av
25 MkWh extremt högföräldlad egenproduktion hos
vattendraget bygga upp ett prima industriskikt om ej mindre
än 200 MkWh (johin Fuetcheir vid Värmländska
Ingeniörsföreningens Ingeniörsmässa den 17 maj 1952).
W S
Vita Huset restaurerat. Efter över två års arbete har
Vita Huset i Washington åter ställts till presidentens
förfogande efter ett omfattande restaureringsarbete som har
kostat nära 6 Mf. Av det ursprungliga huset, som
uppfördes 1792, är endast yttermurarna oförändrade, medan hela
innanmätet har rivits ned och åter satts upp efter en
genomgripande restaurering. Representationsrummen i
bottenvåningen och första våningen är praktiskt taget
oförändrade, medan presidentens bostad i andra och tredje
våning är helt ombyggd. Samtidigt har utrymmet i
byggnaden, vars mått är 25 X 52 m, ökats med närmare hälften
genom utgrävning av två källarvåningar.
Efter ett och ett halvt århundrades användning hade Vita
Huset blivit närmast livsfarligt att bo i. För det första
var huset en brandrisk av första ordningen. Vidare hade
dörrar och andra öppningar tagits upp på måfå i bärande
tegelväggar, bjälkar hade genomskurits, betongbadrum
hade inrättats mitt över golv utan bärande konstruktioner
under, och belastningar på hundratals ton från en ny
tredje våning och ett nytt tak hade lagts på tunna
inner-murar av tegel som var nedförda till enbart lermark.
Å andra sidan stod ytterväggarna av sandsten något så
när stabilt, vilket medförde att husets inre helt enkelt
sjönk igenom ytterskalet. Detta bekräftades också vid
undersökningar, då nivåskillnader på tiotals centimeter
upptäcktes mellan inner- och ytterväggarna. Mer än en
president hade också vaknat vid knakningar i träbjälkarna, känt
golven gunga under sig och sett de stora kristallkronorna
dansa över sitt huvud.
Vid statsmottagningar, då något tusental personer
samlades i representationsvåningarna, hade man också sedan
många år varit van att sätta upp tillfälliga stöttor. Den allt
större besökandetrafiken, som under det sista året före
ombyggnaden utgjorde närmare en halv miljon, satte också
Vita Huset på hårda prov. Då Roosevelt tillträdde som
president, befann sig i medeltal 3 600 gratulanter i huset
under hela dagen.
En undersökning, utförd 1948 av ordförandena i American
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
