Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1952 - Hur kan svensk industri utnyttja kärnvetenskapens resultat? av Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
TEKNISK TIDSKRIFT
viktsenhet av grundämnet, att uppgiften ej kan
lösas tekniskt eller utan alltför höga kostnader.
Vid användning i industriell drift fordras t.ex.
i vissa fall så stora mängder radioaktiva isotoper,
att de inte kan användas av tekniska och
ekonomiska skäl. En annan synpunkt är att
industrin ej bör lämna farlig aktivitet kvar i sina
produkter. Detta leder troligen till val av
kort-livade substanser med halveringstider på t.ex.
1—20 dygn. Skulle man tvingas tillgripa
långlivade isotoper, bör man t.ex. genom utspädning
tillse att den slutliga aktiviteten i
marknadsprodukten understiger de toleransgränser
strålskyddsexpertisen föreskriver.
Bland de teknisk-radiologiska metoderna märks
en viss tävlan med röntgen. Vid enstaka
exponeringar inom radiografin gäller att man köper
billigare anskaffning och lättare handhavande
på bekostnad av längre exponeringstid. Ibland
ställer industrin alltför höga krav på precision
vid t.ex. tjockleksmätning. Endast undantagsvis
når man industriellt längre än till 0,5 % i
tjocklek.
Hälsoriskerna medför den största
begränsningen av de radioaktiva metodernas tillämpning. Det
finns undersökningar, om vilka man kan säga
att de är absolut riskfria, och som ej fordrar mer
radioaktivitet än den i visarna på ett självlysande
armbandsur. De största riskerna föreligger vid
inandning eller förtärande av aktiva ämnen men
även strålning utifrån är farlig, särskilt
ganima-strålning.
Från det helt ofarliga området upp till de högsta
kilocuriekvantiteterna förekommer olika typer
av arbeten. De högre aktiviteterna fordrar väl
övertänkt skärmning med t.ex. bly och väl
tilltagna avstånd samt, där det är nödvändigt,
avlägsnande av aktivitet från gaser och vätskor.
Man bör ha dosmätande anordningar till hands
vid alla arbeten.
En speciell fråga är vad som kan hända med
radioaktiva preparat vid bränder, explosioner och
stölder om vilket det såvitt bekant ej finns någon
stor erfarenhet. Märkning av mycket starka
preparat med angivande av säkerhetsavstånd i
likhet med vad som sker med gastuber vore kanske
en klok åtgärd, bl.a. för att klargöra närvaron
eller frånvaron av risker för brandpersonal.
I Sverige föreligger anmälningsskyldighet vid
aktiviteter över 0,5 mc betastrålande ämnen och
0,05 mc alfastrålande, dvs. praktiskt taget alltid.
Kontrollen utövas av Radiofysiska Institutionen,
Karolinska Sjukhuset, Stockholm. Från denna
kan man få uppgifter på önskvärda
toleransdoser (dagliga och tillfälliga), tillåten
ämnesmängd i luft, dricksvatten, livsmedel etc. samt
toleransmängder i människokroppen.
Institutionen kontrollerar årligen berörda personers blod,
förvaringsanordningar och användningen av de
aktiva ämnena. I detta sammanhang har på-
pekats att den kontrollerande myndigheten borde
få uppgifter om import direkt från tullen.
Ofta möter man på detta område psykologiska
effekter av olika slag i form av inbillade
sjukdomar och annat. I den amerikanska rundfråga
som ovan berörts svarade 25 % av de tillfrågade
industrierna, att de var rädda för hälsoriskerna,
medan denna omständighet var relativt oviktig
för dem som hade tränad personal15. Eftersom
människan saknar känselorgan för strålningen
är det naturligt att de som har otillräckliga
kunskaper eller saknar mätmöjligheter är mest
ängsliga.
Som helhet bör man icke vara alltför
pessimistisk på grund av strålriskerna. Industrin har
visat sig kunna bemästra kemiskt giftiga ämnen,
bakterier, eldfarliga och explosiva ämnen, och
det finns ingen anledning tro att den kommer att
avstå från de radioaktiva hjälpmedlen för
strål-riskernas skull. Svavelsyra är ju ett för
människan ytterst farligt ämne, men används ofta i
industrin, t.o.m. när det gäller livsmedel. Man
klarar saken likafullt och kommer nog att göra
det med radioaktiviteten också, bara man följer
strålskyddsexperternas råd. Trots
inskränkningarna kvarstår ett värdefullt tekniskt hjälpmedel
som, använt med förstånd, icke behöver vålla
den ringaste skada.
Framtidsmöjligheter i Sverige
Det synes troligt att den industriella
nukleo-niken håller på att växa ut till en ny gren av
in-genjörsvetenskapen. Karakteristiskt är att den
dock väsentligen som ett hjälpmedel berör vitt
skiftande slag av industri och sålunda angår
ingenjörer av åtskilliga slag: fysiker, kemister,
bergsmän, elektrotekniker, mekanister, väg- och
vattenbyggare och snart i någon mån
arkitekterna, nämligen vid planerandet och byggandet av
laboratorier.
Att mycket få industrigrenar ännu icke berörts
av de radioaktiva hjälpmedlen framgår av
publikationer i USA, Storbritannien, Frankrike och
Kanada. De industrityper, för vilka detta gäller
i Sverige, är blott en mindre del av de utländska
och troligt är att de utländska erfarenheterna i
många fall kan tillämpas även i vårt land.
Radioaktiva hjälpmedel har fått användning vid
malmletning och brytning, anrikning, metallurgi,
verkstäder, gjuterier, varv, elektrisk industri,
in-strumentUllverkning, tillverkning av porslin och
glas, pappersmassa och viskos, papper, i grafisk
industri, textil-, läder-, gummi-,
livsmedelsindustri och kemisk industri. Det är ännu svårt
att skönja var tyngdpunkten ligger.
Uppmärksamheten bör vidare fästas på vissa
allmänna industriproblem t.ex. inom
industrihygienen, där problemet många gånger är att
fastställa små ämnesmängder, deras ursprung
och transportvägar varvid spårämnesmetodiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
