Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1952 - Överumsstål — ett aducerat gjutjärn med originella egenskaper, av Claes Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
TEKNISK TIDSKRIFT
rialets sammansättning för undvikande av 1
sprickbildning vid vattenhärdning samt att få
godset smidbart och svetsbart. t
Åren 1938 och 1939 byggdes ett nytt gjuteri
med ett laboratorium. Förutsättningarna för
vidare undersökning skapades genom detta. Vidare
etablerades senare ett samarbete med Axel
Hultgren, KTH. De många undersökningar som gjorts
har gällt lämplig kolhalt, kiselhaltens betydelse,
manganhaltens för- och nackdelar, fosforns och
svavlets inverkan och lämplig tillsats av skrot
och järnsvamp.
Det har visat sig, att kolhalten bör vara
betydligt lägre än i normalt aducergods. En halt av
kol och kisel på tillsammans ungefär 3,3 % är
lämplig. För genomhärdning är det givetvis en
viss fördel att ha hög manganhalt, men risken
för sprickbildning stiger med manganhalten.
Håller man utgångsmaterialets svavelhalt låg, kan
man med fördel gå ned till mycket låg
manganhalt, vilket är av väsentlig betydelse för
svets-barheten.
Fosforhaltens inverkan är mycket stor (fig. 1).
Redan vid 0,05 % fosfor börjar brottgränsen avta
och vid 0,14 % är den 60 kp/mm2, ett värde som
kan uppnås i vanligt perlitiskt aducergods. Vid
en fosforhalt på 0,3 % är brottgränsen inte högre
än för ferritiskt aducergods.
Järnskrot bör endast användas om man är fullt
säker på att det är fallet från smidesjärn, som
är framställt ur malm utan skrottillsats. Bäst är
att utesluta skrot vid chargeringen och endast
använda järnsvamp som nedkolningsmedel.
Framställning
Man fann slutligen en sammansättning hos
järnet som gör det användbart för tillverkning av ett
prima aducergods som kan användas som sådant
men också är lika lämpligt för värmebehandling
som stål. Detta material har fått namnet
Öve-rumsstål.
Utmärkande för dessas struktur (fig. 2 t.v.) är
bl.a. den stora grafittätheten. Vid tillverkningen
är en snabb uppslagning efter avgjutningen och
väteavgasning under värmebehandlingen av
betydelse. Tillsättning av kiselkarbid strax före
avgjutningen har visat sig lämplig. Godset bör
adu-ceras neutralt i aduceringsholkar av eldhärdigt
material försedda med sandlås.
Aduceringen sker bäst i en tunnelugn eller
annan genomdragsugn. Vid framställning av
ferritiskt aducergods stegras temperaturen på ca
25 h till 950°C och hålls vid detta värde i ca
20 h (fig. 3 t.v.). För att få ett järn med perlitisk
struktur hålls temperaturen under
upphettningen vid 340—350° C för väteavgasning i 10 h och
därefter vid 960°C i 10 h (fig. 3 t.h.).
Härdningen sker enklast och billigast genom att
det heta godset störtas i rinnande vatten direkt
från aduceringsugnen. Detta förfarande har
Fig. 2. Struktur hos
Öve-rumsstål, t.v. före, t.h. efter
värmebehandling (anlöpt
martensit).
emellertid olägenheten att det är svårt att reglera
härdningstemperaturen och därmed
grundmassans kolhalt. Vidare kan godset inte riktas efter
härdningen, vilket ofta behövs enär det lätt
undergår formändringar vid neutral aducering utan
inpackning.
Man uppnår därför säkrare resultat av
härdningen, om man vid kylningen av aducergodset
låter temperaturen falla sakta genom
perlitinter-vallet, så att järnet blir helt ferritiskt. Det
värms sedan upp på nytt, varvid det övergår till
austenit, men man kan nu genom reglering av
temperatur och hålltid bestämma den mängd kol
som skall lösa sig i grundmassan. Därefter kyls
godset i vatten och anlöps (fig. 2 t.h.).
Detta förfarande är enkelt och pålitligt, om
det genomförs under noggrann kontroll, och man
får då en mycket jämn produkt (fig. 4).
Härdningen kan också utföras med mindre hastig
kylning. Godsets struktur blir då perlitisk. I
Fig. 3. Aduceringsförlopp för t.v. ferritiskt, t.h. perlitiskt
aducergods.
Fig. 4. Dragbrottgräns för 20 på varandra följande
smältor av överumsstål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
