Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1952 - Andras erfarenheter - Härskningsfördröjande föreningar i födoämnen, av SHl - Elektrolytisk utfällning av titan, av U T—h - Kemikalier mot mögel, av SHl - Ytjämnhet hos detaljer, bearbetade med spånskärande verktyg, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
TEKNISK TIDSKRIFT
Några oxidationsinhibitorer har i sig själva stark smak,
katechol ger t.ex. en tydlig röksmak åt fett. I andra fall
ger de en oangenäm smakändring hos varorna. Det har
sålunda rapporterats att vitamin E ger en fotogenartad eller
fiskliknande smak, det senare gäller också för lecitin.
Cystin ger uppvärmd mjölk en smak påminnande om
lukten av bränt gummi, fastän det tycks vara fullt användbart
i äggpulver.
Den mängd oxidationsinhibitorer som fordras för
stabilisering beror bl.a. på hur stor del av födoämnet som
utsätts för oxidation. I några fall behöver bara en yta av en
stor materialmängd skyddas — detta gäller t.ex. stora
köttstycken eller hel lax — och då är doppning, besprutning
eller inslagning i ett med en lösning av inhibitorn fuktat
hölje tillräckligt. I andra fall, när produkten är en vätska
eller en finfördelad fast kropp, måste inhibitorn fördelas
i hela materialmassan och större mängd av den behövs
därför.
Stabilisering av torra fetter för lång lagring i mörker är
vanligen ganska enkelt, men den grad av skydd mot
oxidation som man kan ge fett eller andra födoämnen är ofta
mycket mindre, och oxidationsinhibitorer som är
tillfredsställande för torrt fett kan då vara värdelösa. Varje
särskilt fall fordrar undersökning och prov (C H Lea i
Che-mistry & Industry 1 mars 1952). SHl
Elektrolytisk utfällning av titan. Många försök har
gjorts att utfälla titan elektrolytiskt. Resultaten syntes tyda
på att denna väg för kommersiell framställning av metallen
var utsiktslös. Vid universitetet i Melbourne har
emellertid nya försök tagits upp av G D P Cordner och H W
Worner. De ansåg tidigare misslyckanden bero på närvaro
av ytterst små spår syre i elektrolyten och undvek detta
genom att utföra elektrolysen i torr vätgasatmosfär.
Som elektrolyt användes en eutektisk saltsmälta med
smältpunkt 355°C, bestående av 60 mol-Vo litiumklorid och
40 mol-°/o kaliumklorid. Häri löstes titantriklorid
framställd genom reduktion av tetrakloriden med väte vid
500°C. Titantrikloriden är i motsats mot tetrakloriden en
fast, kristallin förening som smälter vid 500°C.
Elektrolysen genomfördes vid ca 550°C i vätgasatmosfär med
volfram som elektrodmaterial. Sönderdelningsspänningen
uppmättes till 0,8—1,0 V. Vid en ström täthet av 600—900
A/dm2, varvid cellspänningen var 1—2 V, erhölls titan
i mindre flagor eller fjäll med 60 ®/o strömutbyte. Vid
högre strömtäthet blev strömutbytet lägre och
metallpulvret mer finkornigt. Dettas renhet uppges till 99 °/o Ti.
Elektrolysprodukten jämfördes med metall framställd
enligt Kroll-processen och visade fullständig
överensstämmelse i gitterparametrar och hårdhet. Härav synes alltså
framgå att duktilt titan kan framställas genom
elektrolytisk utfällning och möjligheten att få utfällningen i en
mera sammanhängande dendritisk form synes lovande
(G D P Cordner & H W Worner i Australian Journal
of Applied Science sept. 1951). U T—h
Kemikalier mot mögel. Särskilt i tropikerna men även
i trakter med tempererat klimat och t.o.m. i sådana med
arktiskt angrips alla slag av utrustning mer eller mindre
ofta av mögel. Det finns emellertid nu möjligheter att
effektivt förhindra sådana angrepp genom att impregnera eller
bestryka föremålen med kemikalier.
Kopparnaftenat är det viktigaste av de industriella
medlen mot mögel. Det är ett vaxliknande, grönblått, fast ämne
och används mest för att behandla trä och grova textilier,
såsom presenningar och tältduk, men även husägare och
jordbrukare har funnit det användbart. Det är lösligt i
mineralterpentin, fotogen, smörjolja och kreosot.
Kopparnaftenat står emot vatten men gör tyger stela, färgar dem,
har obehaglig lukt och tränger genom färgskikt.
Koppar-8-kinonlinoleat är den intressantaste
nykomlingen bland mögelmedlen. Det har hög resistens mot solljus
och har flera andra fördelar framför övriga kopparhaltiga
föreningar. Det är olösligt i vanliga lösningsmedel, men
man har framställt modifikationer av det som är lösliga.
Koppar-3-fenylsalicylat rekommenderas för konservering
av markiser, presenningar och skofoder. Det är ett
effektivt mögelmedel som inte påskyndar cellulosas förstöring
av solljus. Det anbringas i emulsion eller med ett
hydro-fobt bindemedel enligt en tvåbadsmetod.
Zinkföreningar är inte så effektiva medel mot mögel som
kopparföreningar, men de har fördelen att vara färglösa.
Zinknaftenat används därför till impregnering av markisväv
och andra grova textilier när kopparnaftenatets blåa färg
är störande. Zinkoxid används i färg både som pigment
och mögelmedel. Zinkklorid och kromathaltig zinkklorid
är goda träkonserveringsmedel, om högt
urlakningsmot-stånd inte är av betydelse.
Organiska kvicksilverföreningar är dyra, men då de är
mycket effektiva mögelmedel, kan de användas i små
mängder. Kvicksilverfenolat är t.ex. omkring tio gånger
effektivare än sublimat mot både bakterier och mögel. Man
använder små mängder organiska kvicksilverföreningar
t.ex. i färg för utomhusmålning, för att hindra
slambild-ning vid papperstillverkning, för konservering av färskt
virke och för att skydda material, såsom kork, gummi,
papper, trä, läder och vax. I oljefärger används t.ex.
fenyl-kvicksilveroleat, fenylkvicksilverstearat och
kresolkvick-silvernaftenat.
Derivat av fenoler, såsom fenol, kresol och xylenol i vilka
införts klor, brom, nitro-, fenol- eller bensylgrupper, är
effektiva mögelmedel. Det viktigaste av dessa ämnen är
pentaklorfenol som är ett utmärkt träkonserveringsmedel
och som också används i pappersbruk och för konservering
av lim, gummilatex och latexfärger. Ett
impregneringsmedel för tyg som står emot urlakning är
dihydroxidiklor-difenylmetan. Det är färglöst och irriterar inte huden men
det är dyrt. Paranitrofenol tillverkas i stor skala och
används av militären vid impregnering av skor och andra
lädervaror.
Aminderivat har under de senaste två åren väckt stort
intresse som mögelmedel. Salter av högre alifatiska aminer,
t.ex. dodecylaminlaktat och dodecylaminsalicylat, har
föreslagits till desinfektions- och mögelmedel för hushållen.
För användning som tillsatser till färger har man
rekommenderat dodecylaminpentaklorfenolat och kvaternära
am-moniumsalter av oljelösliga organiska syror, såsom
olein-syra och naftensyra.
Andra värdefulla aminer är hartsaminer med koppar och
zink. Kvicksilveraminkomplex är synnerligen effektiva
mögelmedel. En sådan förening är
fenylkvicksilvertrietanol-ammoniumlaktat som vid användning som
impregneringsmedel för tyger fälls ut i fibern som difenylkvicksilver.
Bland andra mögelmedel kan nämnas vissa acceleratorer
för gummi, t.ex. zinkdimetylditiokarbamat och
tetraklor-bensokinon. Ett färg-, lukt- och smaklöst mögelmedel är
dehydroättiksyra vars låga giftighet gör det lämpligt för
kosmetiska medel, för behandling av frukt, grönsaker och
pappersomslag för bröd och andra födoämnen (Chemical
Week 26 jan. 1952). SHl
Ytjämnhet hos detaljer, bearbetade med spånskärande
verktyg. Vid undersökningar över olika faktorers inverkan
på ytans mikrogeometriska fel efter en spånskärande
bearbetning har framkommit, att de viktigaste faktorerna är
matningshastighet, skärhastighet, nosradie, bearbetat
material, eggskärpa, kyl- och smörjmedel, verktygsmaskinens
stabilitet och arbetsstyckets fastspänning. Mindre
inverkan på ytbeskaffenheten har verktygets skärvinklar och
skärdjupet samt ojämn materialstruktur hos arbetsstycket
och dess kallhärdning vid tidigare operationer, förändring
av den skärande kantens form under arbetet, spånform
m.m.
Vid olika bearbetningsbetingelser kan samma faktorer
vara antingen av utslagsgivande, sekundär eller
underordnad betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
