- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
666

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Nya metoder - Sedelautomat, av sah - Omfattningsfräsning av rotationskroppar, av J Murkes - Tätning av lock för konservglas, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

666

TEKNISK TIDSKRIFT

Nya metoder

Sedelautomat. En begränsning vid automatförsäljning
har varit automaternas oförmåga att kunna ta hand om
sedlar vid försäljning av dyrare varor, eller i sådana
länder där sedlar förekommer i små valörer.

Vid National Bureau of Standards har nu utvecklats en
anordning, kallad Nomoscope, som baserar sig på optisk
jämförelse av den mottagna sedeln med en likare i
apparaten. Denna innehåller en projektor, vilken till att börja
med användes som kamera för att framställa ett
förminskat negativ av en sedel som placeras i ramen S, fig. 1.
Negativet, vilket fungerar som likare, infästes i
hållaren H.

Vid användningen placerar köparen sin sedel i ramen S
och fäller ned ett i figuren icke visat lock, som trycker
sedeln mot en glasskiva i ramens botten. Samtidigt tändes
projektionslampan L, som via linsen O projicerar en bild
av sedeln på negativet H.

Om den projicerade positiva bilden av sedeln fullständigt
sammanfaller med likarnegativet, kommer inget ljus att
släppas igenom, eftersom varje ljus del av negativet täckes
av en i motsvarande grad mörk del hos den projicerade
bilden. Svårigheten ligger givetvis i att åstadkomma en
exakt passning, vilket har lösts på följande sätt.

Med hjälp av en motor bibringas linsen O och negativet H
två mot varandra vinkelräta fram- och återgående rörelser
med frekvenser som står i förhållandet 1 : 100. Härigenom
kommer under ett visst tidsmoment av linsens långsamma
rörelse de båda bilderna att sammanfalla längs ena
koordinater

I ett visst ögonblick under detta tidsmoment kommer
dessutom, genom negativhållarens snabba rörelse, ett
sammanfallande att äga rum även i den andra koordinaten.
Resultatet blir periodiska förmörkningar med en frekvens
som är dubbla den snabba svängningsrörelsens. Till denna
dubbelfrekvens är avstämd en förstärkare, vilken via
detektor, relä och fotocell utlöser automatens funktion.

Den för identifieringen av en riktig sedel erforderliga
svängningsfrekvensen uppstår även om endast en del av
sedelns yta vid projektion sammanfaller med
likarnegativet; identifieringen stores icke heller av märken på
sedlarna. Däremot fylls inte kravet på identifiering om sedeln
icke till större delen kan bringas i exakt passning med
likaren, gravyrlinje för gravyrlinje.

Automaten kommer alltså att ta emot märkta, sönder-

Fig. 1. Identifieringsmekanism i sedelautomat.

Fig. 1. Schema för
omfatt-ningsfräsning; Oj
arbetsstyckets och Ot
fräshuvu-dets rotationsaxel, r
fräs-huvudets (skärtopparnas),
R arbetsstyckets och Rt
den bearbetade ytans
radie, t skärdjup, b
excentricitet (avstånd mellan
rotationsaxlarna), Si
periferimatning per tand, <p
vinkelmatning, coi
kontaktvinkel, n fräshuvudets
och N arbetsstyckets
varvtal.

rivna eller smutsiga sedlar, men däremot icke
förfalskningar som i sina detaljer avviker från den äkta sedelns
gravyr (Paul J Selgiin i Electronics febr. 1952). sah

Omfattningsfräsning av rotationskroppar. För
bearbetning av cylindriska, koniska och profilerade
rotations-ytor kan man med fördel tillämpa en ny
fräsnings-metod. Vid denna roterar arbetsstycket inuti ett fräshuvud
i vilket flera inåtriktade skär är insatta. Fräshuvudet
roterar åt motsatt håll. Dess rotationsaxel sammanfaller ej
med arbetsstyckets, utan dess rotationsrörelse är
excentrisk i förhållande till den bearbetade ytan. Skärningen
försiggår således genom att arbetsstyckets periferi korsar
skärtopparnas cirkulära bana inuti fräshuvudet (fig. 1).

Metoden kan kallas "omfattningsfräsning", emedan
fräshuvudet omfattar arbetsstycket. Vid denna
bearbetningsmetod är arbetskapaciteten i många fall avsevärt större än
vid vanlig fräsning eller svarvning. Matningen per tand
växer med fallande avstånd mellan verktygets och
arbetsstyckets rotationsaxlar; flera skär kan användas; då
spån-tjockleken är liten kan spånbredden ökas, varigenom man
kan arbeta med stor axiell matning.

Energiförbrukningen är inte större vid
omfattningsfräsning än vid andra svarvnings- och fräsningsoperationer.
Ytfinheten blir avsevärt bättre än vid dessa, vilket
sammanhänger med att skärbanans krökning har samma
tecken som den bearbetade ytans. Ju mindre avståndet
mellan verktygets och arbetsstyckets rotationsaxlar är desto
högre blir ytans kvalitet. Om förhållandet mellan radien
av skärkanternas bana och den bearbetade ytans radie är
1,1 — ett i praktiken ofta förekommande fall — blir
profildjupet mer än 20 gånger mindre hos en yta bearbetad
med omfattningsfräsning än hos en bearbetad på vanligt
sätt. Profildjupet på periferin underskrider vanligen 2 u.

Vidare kan mycket långa eller excentriska arbetsstycken
snabbt bearbetas beroende på att de inte behöver rotera
med högt varvtal som vid svarvning.
Spånavskiljningsför-farandet kännetecknas av ett fint och kort spån och man
har följaktligen inget besvär med spånavledning eller
spånbrytning även vid stora rotationshastigheter.

Omfattningsfräsning är sålunda ett förfarande som i
många fall med fördel kan ersätta svarvning. I synnerhet
är metoden mycket lämplig vid serietillverkning av långa
detaljer med liten arbetsmån (upp till 1—2 mm). För att
kunna tillämpa den i praktiken måste antingen speciella
verktygsmaskiner konstrueras eller lämpliga
tillbehörsanordningar monteras på universella svarvar och
karusellsvarvar (S A RozENRERG i Stanki i Instrument 1950 h. 1).

J Murkes

Tätning av lock för konservglas. Som packning för
lock av metall mot glasburkar har man använt en i locket
ingjuten gummiring (White Cap-lock, Tekn. T. 1952 s. 127).
Genom att ersätta gummit med en polyvinylkloridpasta
(Tekn. T. 1952 s. 221) kan man emellertid åstadkomma
en betydligt tjockare packning. Härigenom kan en "tre-

110 V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free