Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Nya metoder - Tätning av lock för konservglas, av SHl - Kallnitning med aluminiumnit, av sah - Självspännande remtransmission, av Wll - Spricksökning, av sah - Högeldfasta föremål av ren volframkarbid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
667
Fig. 1. T re
punktstät ning med
packning av
polyvinyl-klorid.
punktstätning" inot glaset uppnås, dvs. packningen ligger
an mot glasmynningens yttersida, kant ocli överyta (fig. 1).
Polyvinylkloridpastan, som vid rumstemperatur är tjock
och degartad, anbringas varm i maskin. Den flyter inte
utan stannar kvar och ändrar inte form även på vertikala
ytor. Detta gäller också vid gelatineringen som sker på
1 min vid 180°C. Packningen kan därför ges olika
konturer från flata till starkt konvexa. Tack vare sina
termoplastiska egenskaper och sin relativt stora tjocklek tätar
den även mot ganska ojämna glaskanter.
Den nya tätningsmetoden som utarbetats i USA sägs vara
lämplig för många olika typer av konservglas men
särskilt för sådana av dricksglastyp. Då locket hålls fast vid
glaset huvudsakligen genom vakuum i kärlet, har metoden
hittills bara använts när vakuumförslutning önskas eller
när naturligt vakuum uppstår i förpackningen vid
avkylning av en varm produkt (Modern Packaging jan. 1952).
SHl
Kallnitning med alunüniumnit. Inom flygplanindustrin
har man i allt större utsträckning önskat använda
alumi-niumnitar, men det har erbjudit mycket stora svårigheter
att kallnita med nitar vars diameter överstiger 10 mm.
I samband med byggandet av en stor aluminiumbro i
Kanada har man funnit alt nitar med diametrar upp till 20—
30 mm väl kan användas om nitspetsen görs ringformig.
Lufthammarens spets ges en avrundad profil, avslutad med
en spets vilken införes i ett hål soin är borrat i nitskaftet.
Under nitningen bibringas hammaren en koniskt
svängande rörelse med en vinkel av 8—10° mot nitaxeln, varvid
den ringformiga nitspetsen kragas ut.
Metoden har sedermera använts bl.a. vid järnvägs- och
skeppsbyggnad, och det har därvid visat sig att ett
två-manslag kan utföra samma arbete med de nya
aluminium-nitarna som ett fyrmanslag vid varmnitning med vanlig
stålnit (Engineers Digest juni 1952). sah
Självspännande remtransmission. Vid de vanliga
rem-transmissionerna ger man remmen en förspänning för att
få erforderligt anliggningstryck vid drift, och i de flesta
fall vidtar man inte några andra åtgärder. Då
transmissionen belastas kommer den drivande remparten att
förlängas, så att den icke drivande slaknar och
anliggnings-trycket minskar.
För att remmen inte skall slira vid ökande belastning
borde man i stället ha en ökande remspänning vid ökande
Fig. 1.
Utnyttjning av
reaktionsmomentet
för att få
önskad remspänning; 1 elmotor,
2 driven axel, 3 [-upphängnings-axel-]
{+upphängnings-
axel+} för motorn,
Mr
reaktions-moment.
belastning även i den icke drivna parten. Med spännrulle
kan man visserligen hålla konstant remspänning men en
sådan anordning medför minskad livstid för remmen.
En metod att automatiskt få ökad remspänning vid ökad
belastning baseras på utnyttjande av drivmotorns
reaktionsmoment, fig. 1. Denna princip kan tillämpas på olika
sätt. Genom upphängning av motorn i en excentrisk skiva,
fig. 2, får man vid ökat vridmoment på motorn ett ökat
reaktionsmoment som vrider excentern och ger en ökad
remspänning.
Äldre anläggningar kan byggas om efter denna princip,
exempelvis genom att man monterar drivmotorn i en vagga
eller någon liknande anordning.
Med detta drivsystem har man fått möjlighet att avsevärt
öka effekten vid remtransmissioner utan slirning.
Exempelvis kunde man i ett fall öka den överförda effekten från
7 till 50 hk (Neue Zürcher Zeitung 2 april 1952). \V7/
Spricksökning. För upptäckt av sprickor har på senare
tid framkommit en hel del metoder, senast synliggörande
av sprickorna med hjälp av färgämnen (Tekn. T. 1951
s. 136). Det har emellertid visat sig att sprickan måste lia
en bredd av åtminstone 1 jx, för att tillräckligt mycket
färgämne skall kunna tränga in.
I glas, porslin och emalj är sprickorna ofta betydligt
mindre. I glas kan sålunda uppstå sprickor med bredder
under 0,1 /t, vilka inte ens kan ses i genomsikt på grund
av interferensfenomen.
Särskilt för användning vid avsyning av emaljerade
metallytor har utvecklats en metod, som utnyttjar elektriskt
laddade partiklar. En viss form av kalciumkarbonat blåses
genom ett plaströr, som genom friktionen ger
pulverpartiklarna en positiv laddning. Dessa laddade partiklar
attraheras på olika rätt av emaljen och av metallen. I emaljen,
som är oledande, kommer elektronerna icke att förflytta
sig, utan möjligen endast att orientera om sig. I metallen
däremot kommer elektronerna att flyta i riktning mot de
positiva partiklar som ligger på emaljens yta.
Om en spricka finns i emaljen blir dennas dielektriska
hållfasthet i hög grad minskad i denna punkt, och den
negativa potentialen i kontaktytan mellan metall och emalj
attraherar de positivt laddade partiklarna till sprickstället,
som därigenom blir synligt. Det har i praktiken visat sig
att man på detta sätt kan upptäcka sprickor på 0,1 jx eller
mindre (Engineers’ Digest mej 1952). sah
Högeldfasta föremål av ren volfrainkarbid. Vid den
vanliga metoden för framställning av föremål av
volfram-karbid blandas denna med ett metalliskt bindemedel
(kobolt eller nickel), kallpressas och sintras vid ca 1 350°C
eller varmpressas i grafitform vid 1 200°C. Ett ganska nytt
sätt att tillverka delar av ren volframkarbid består i
användning av ett flyktigt bindemedel som avdunstar vid
sintring i vakuum. Materialet får härvid en viss porositet.
Man kan emellertid också framställa volframkarbiddelar
av karbidpulver utan något som helst bindemedel. Bästa
Fig. 2.
Excentrisk [-upphängning-]
{+upphäng-
ning+} av
elmotor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
