Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Andras erfarenheter - Mjukningsmedels diffusion, av SHl - Böcker - Gengas, av B Norlin - Dammsugare, av Wll - Berättelse över Södra Sveriges Ångpanneförenings verksamhet under år 1951, av Wll - Betänkande från Stålgjutgodsgruppens Kalkylkommitté, av Wll - Brennschneiden (Autogenes und elektrisches Schneiden), av R Gunnert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
671
Mjukningsmedels diffusion. Den hastighet varmed
mjukningsmedel diffunderar i polyvinylplaster är av stor
betydelse. Om plasten används t.ex. till klädsel på stolar,
kan snabb diffusion medföra att den efter kort tid blir
hård och spricker. Mjukningsmedlet tas härvid upp av de
sittande personernas kläder. I andra fall kan det torkas
bort från plastytan. Diffusionshastigheten stiger alltid med
temperaturen.
Det är därför av stor vikt att välja mjukningsmedel för
låg temperatur med stor omsorg och med tanke på det
temperaturintervall inom vilket plasten kommer att
användas. Det kan ofta vara fördelaktigt att välja ett
mjukningsmedel med liten diffusionshastighet i stället för ett
med stor, fastän det förra bara ger medelgott skydd mot
försprödning vid låg temperatur. Det har visat sig att
poly-rnera mjukningsmedel inte alltid har liten
diffusionshastighet (Chemical & Engineering News 14 jan. 1952). SHl
Böcker
Gengas. Svenska erfarenheter från ären 1939—1945, IVA.
Generalstabens Litografiska Anstalt, Stockholm 1950. 358
s., 270 fig., 56 tab. 18 kr.
Gengasdrift för bilar fick under de första krigsåren 39—43
en lavinartad utveckling. Från att ha omfattat ett
hundratal bilar vid krigsutbrottet växte gengasbilparken på 3—4
år till 75 000. En intensiv experimentverksamhet ägde rum
och många nya anordningar och förbättringar kom fram,
samtidigt som stora summor slösades bort på misslyckade
konstruktioner.
Inom IVA påbörjades under 1943 samlandet av
erfarenheterna från tillverkning och drift av gengasverk, men av
olika anledningar blev resultatet icke färdigt för
publicering förrän 1950.
Boken börjar med en allmän översik» av gasgenereringens
teori och av gasgeneratorns utformning och konstruktion.
Vidare behandlas olika bränslen, bl.a. ur
användnings-och framställningssynpunkt. Gengasverkets
detaljutförande, dess utformning med hänsyn till anbringandet på
motorfordon samt motorernas anpassning för gengasdrift får
en klargörande och uttömmande behandling. En stor del
av utrymmet ägnas även åt de risker ur hälsö- och
brandsynpunkt som gengasdriften kan medföra, samt i
anslutning härtill föreskrifter och förordningar som utfärdats till
förebyggande av dessa risker. Även den praktiska driften
samt dess ekonomi blir vederbörligen behandlade. Boken
avslutas med en omfattande litteraturförteckning samt en
gengasteknisk ordlista.
Det är synnerligen värdefullt att på detta sätt ha ett
koncentrat av gengastidens erfarenheter tillhands, om det
skulle behövas. Samtidigt vill man dock hoppas att man
aldrig skall få anledning öppna boken. B Norlin
Dammsugare. HFI Medd. 1951 nr 2—3. Hemmens
Forskningsinstitut, Stockholm 1952. 66 s., 83 fig. 9 kr.
En omfattande undersökning av hushållsdammsugare har
utförts av Hemmens Forskningsinstitut i samarbete med
Statens Provningsanstalt. Undersökningsledare har varit
Kurt Edsmar och Gert Nyberg. De praktiska proven har
letts av Maj-Stina Wallström.
Som studiematerial har använts åtta olika dammsugare,
vilka genomgått ett flertal tekniska laboratorieprov och
även provats praktiskt av husmödrar, som fått använda
dem i sina hem.
Redogörelsen inledes med en kort historik jämte
beskrivning av olika huvudtyper av dammsugare samt en
utförlig presentation av de för proven utvalda dammsugarna.
Under rubriken definitioner och beteckningar förklaras de
använda facktermerna.
De olika tekniska proven, för vilka även metoderna
anges, omfattar bestämning av sugkurva och effektåtgång,
dammkapacitet, sandupptagningsförmåga vid dammsug-
ning på mattor av olika typer och vid sugning på trägolv
med hörn, dammsugarens nötning på mattor, bestämning
av trådupptagningsförmåga, djupsugningseffekt,
dammsugning på gardiner och släta tygytor m.m. Man har även
gjort ljudmätningar, radiostörningsprov och
livslängdsprov.
För den praktiska provningen i olika hushåll redovisas
resultaten för varje dammsugare för sig, där egenskaperna
vid olika arbeten beskrives.
Utöver de nämnda åtta har ett tjugotal andra dammsugare
granskats, varvid för flertalet sugdata och elektrisk effekt
bestämts. Resultaten härav lämnas i en översikt, där även
jämförelse göres med de mer ingående undersökta typerna.
Undersökningens viktigaste resultat sammanfattas i en
stor översiktstablå. Man har inte sökt nominera någon
bästa dammsugare, men som krav pä en bra dammsugare
uppställes, att den skall kunna användas till att ta bort
damm snabbt och effektivt från så många olika slags ytor
som möjligt. Under sådana betingelser kan varken
"handdammsugaren" eller dammsugaren av den "piskande och
sugande" typen anses helt tillfredsställande. Tablån visar
även att blott några få apparater av "golvtypen"
(apparater försedda med slang) kan anses uppfylla dessa vida
krav.
Redogörelsen avslutas med att konstruktörer och
formgivare får råd och anvisningar om hur HFI vill att
dammsugaren och dess tillbehör skall se ut på detta stadium av
dammsugarens utveckling.
De ingående undersökningarna och den utförliga,
välskrivna och rikt illustrerade rapporten är av mycket stort
värde för såväl tillverkare som nyttjare av dammsugare.
Innan man tillverkar eller köper en dammsugare bör man
alltså helst studera denna skrift. Wll
Berättelse över Södra Sveriges Ångpanneförenings
verksamhet under år 1951. Södra Sveriges
Ångpanneförening, Malmö 1952. 77 s., ill.
Ur innehållet i årsberättelsen kan nämnas redogörelser
för en exploderad varmvattenbehållare, torrkokning och
andra skador på ångpannor, ombyggnad av en
frästorv-eldad ångpanna, kondensatsystem vid industriella
ånganläggningar samt olycksfall och eldsvådetillbud i
elanläggningar. Dessutom lämnas två av H Brodin och R
Lagersson utarbetade promemorior om "brandfaran vid
stora strömstyrkor" och "fri nollpunkt". Wll
Betänkande från Stålgjutgodsgruppens
Kalkylkommitté. Stålgjutgodsgruppen, Stockholm 1952. 62 s. 10 kr.
10 kr.
Detta kommittébetänkande ined den ogenomträngliga
titeln innehåller utredning och förslag till enhetliga
principer för beräkning av självkostnaderna vid tillverkning
av stålgjutgods. Betänkandet godkändes och antogs med
rekommendation av ett möte med representanter för
stålgjuterier den 14 december 1951.
I betänkandet ges synpunkter på
självkostnadsberäkningen och dess bokföringsmässiga underlag samt redogöres
för redovisningens praktiska utformning, offertkalkylation
och resultatsammanställningar. Tillämpningen av
beräkningsmetoderna framgår av exempel i 16 bilagor i slutet
av häftet. Wll
Brennschneiden (Autogenes lind elektrisches
Schnei-den), av Hans A Horin. Springer, Berlin 1951. 161 s., 174
fig., 32 tab. 12,60 DM.
Tidningsspalterna brukar stundom meddela, att man
befriar instängda eller förolyckade människor genom att de
svetsas loss eller att tjuven öppnade kassaskåpet med en
svetsbrännare. Det borde i stället ha stått resp. skäras och
skärbrännare. Vad som sker är själva motsatsen till
svetsning. Enligt antagen nomenklatur innefattar skärning de
tre metoderna gasskärning, bågskärning och
båggasskär-ning. Man har en känsla av att ordet skära inte är till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
