Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1952 - Målning och lackering inom industrin, av Per-Åke Wallgren - Elektrolytisk avrostning - En högtemperaturlegering - Vattenfasta polyvinylacetatskikt - Små läckor i vätskebehållare - TV botar skelögdhet hos barn - Andras erfarenheter - Metallers oxidation och korrosion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
TEKNISK TIDSKRIFT
som kan höjas genom polering om så önskas. Har
man svårt att hålla målningslokalen dammfri är
den också mycket passande. På minussidan står
speciella föreskrifter från försäkringsbolagen för
cellulosalackers handhavande. De bästa bilarna
har alltid lackerats med cellulosalackfärg och
tendensen är ökad användning av denna
lackfärgstyp.
Man hör ofta påståendet att de syntetiska
lackfärgerna är starkare än cellulosalackfärgerna
men detta är ingalunda fallet, en
cellulosalackfärg kan göras lika stark som en ren
alkydlack-färg. Valet blir till sist en ekonomisk fråga där
färgpris, lokalbehov och kundernas önskan får
fälla utslaget.
Om man värdesätter mycket hög glans kan
sådan lättast erhållas genom användning av
lufttorkande syntetiska lackfärger. Dessa blir nu
dammtorra på fyra timmar och genomhårdnar
på något eller några dygn. Den allra senaste
utvecklingen på området möjliggör dock
framställning av lackfärger som blir dammtorra på 20
min men deras yta blir aldrig riktigt
motståndskraftig mot repning.
Slutord
Den som har något som skall målas bör i god
tid rådgöra med någon av de större färg- och
lackfabrikerna och tala om allt som kan ge
vägledning vid val av lämpligt material och
arbetsprocess. Fordra inte mer än nödvändigt av
ytbehandlingen, i annat fall blir den bara dyrare
och besvärligare. Kom överens med
lacktillverkaren om hur lacken skall provas och vilka
fordringar den skall uppfylla. Föreskriv däremot inte
hur den skall vara sammansatt. Använd inte
tropikskåp för provning av rostskyddsfärger, ty då
kan man bli lurad.
Elektrolytisk avrostning utförs i alkaliskt bad vid
rumstemperatur med stålföremålet som katod. Rosten
avlägsnas utan att stålet angrips, och rengjorda ytor har inte
samma tendens att rosta på nytt som efter betning i syra.
Metoden är snabbare än syrabetning och kan kombineras
med ellytisk förzinkning.
En högtemperaturlegering av krom och nickel, Nimonic
95, har ungefär samma mekaniska egenskaper som den
tidigare kända Nimonic 90, men vid 50°C högre temperatur;
den har goda egenskaper vid 900°C.
Vattenfasta polyvinylacetatskikt erhålles vid
lufttorkning efter bestrykning med en vattenlösning av en
amerikansk plastprodukt, som uppges vara stabil vid frysning
och lagring, ge glänsande ytor, ha god vattenresistens och
vara löslig i svagt alkaliskt vatten.
Små läckor i vätskebehållare, t.ex. tankvagnar, kan man
täta provisoriskt genom att sätta en liten mängd
asbest-fibrer till vätskan. Dessa följer med vätskeströmmarna,
når fram till hålen och sätter sig i dem.
TV botar skelögdhet hos barn, enligt amerikanska
fackmän, genom den intensiva träning som ögonmusklerna får.
Andras erfarenheter
Metallers oxidation och korrosion. Man betraktade förr
metallers oxidation vid hög temperatur och deras
korrosion i lösningar vid låg temperatur som processer av helt
olika slag. Den förra ansågs bestå i direkt förening
mellan metall och syre, den senare tyddes som en
komplicerad elektrokemisk process. Förhållandet att
legeringsämnen, såsom krom, aluminium och kisel, som tillsätts
för att minska oxidationen också förhindrar korrosion,
antyder emellertid att de båda processerna kan vara
närbesläktade.
Vid högtemperatur oxidation överdras metallen med ett
oxidskikt vars tjocklek växer. För att detta skall kunna
ske måste antingen syre eller metall passera genom
oxidskiktet, det förra inåt, den senare utåt. Man vet nu att
metallen vandrar utåt i form av katjoner och elektroner.
När de senare når den fasta kroppens yta ger de joner
med adsorberat syre, medan metallkatjonerna intar platser
mellan syreanjonerna. På detta sätt bildas ny oxid på
oxidskiktets ytteryta.
Mekanismen är densamma när metaller angrips av andra
anjonbildande ämnen, såsom svavel, brom eller jod. Att
metalljoner vandrar utåt framgår t.ex. av det egendomliga
förhållandet att en koppartråd som doppas ned i smält
svavel ger ett rör av kopparsulfid. Det är klart att ett
skikt som förhindrar passage av antingen elektroner eller
katjoner skyddar metallytan mot angrepp. Det är
troligen en sådan egenskap som gör att oxidhinnor
innehållande krom, aluminium eller kisel ökar järns och andra
metallers hållbarhet i luft vid hög temperatur.
Korrosion i vatten är också en oxidationsprocess. Dennas
hastighet sammanhänger därför med den hastighet varmed
syre transporteras till metallytan. Den kan ändras genom
att ge metallen rörelse i vätskan eller genom att ändra
syrgastrycket över denna. I allmänhet stiger
korrosionshastigheten först med växande syretransport, når ett
maximum och sjunker sedan. För stål och zink i neutrala eller
svagt sura vätskor uppnås maximum i korrosionshastighet
vid hög syretransport, i alkaliska vätskor däremot vid
lägre. I senare fallet kan syre rent av betraktas som
korro-sionsinhibitor. Vissa andra inhibitorer verkar för övrigt
bara vid närvaro av syre. Stålrör angrips t.ex. inte av vissa
hårda vatten, därför att ett skyddande skikt av
kalciumkarbonat bildas, men detta skydd blir effektivt bara vid
närvaro av syre.
När bitar av järn eller zink rör sig snabbt i destillerat
vatten innehållande syre förändras de inte märkbart och
inga korrosionsprodukter kan påvisas i vattnet. Är
metallerna däremot i vila i förhållande till vatten med samma
syrehalt, uppstår punktfrätningar. I första fallet är
syretransporten snabb, och metallerna överdras med osynliga
oxidhinnor som förhindrar vidare korrosion. I andra
fallet är syretransporten långsam, och metalljoner kan
därför gå i lösning och bilda hydrat vid "känsliga"
punkter i metallytan.
En känslig punkt uppstår där oxidhinnan är tunn,
sprucken eller har stora fel i kristallgittret. Den kan också vara
ett ställe där metallytan på grund av lokala spänningar
innehåller ett abnormt stort antal katjoner med hög energi.
Om metallen är rostfritt stål eller aluminium räcker en
mycket mindre syretransport för att alstra en oxidhinna
med mycket god skyddsverkan. Närvaro av syre är dock
nödvändig, och några vätskor som i vanliga fall inte
angriper rostfritt stål och aluminium gör det i fullständig
frånvaro av svre.
Till samma resultat kommer man, om processen tyds
elektrokemiskt. Placeras zink eller järn i en utspädd
saltlösning, vandrar metalljoner ut i lösningen från känsliga
punkter, när syretillgången är för liten för att binda dem.
Härvid måste ett överskott på elektroner uppstå vid
metallytan, och detta skulle förhindra upplösning av me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
