Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1952 - Principer och metoder för fjärrmätning, av Tord Wikland, Rune Ferngren och Dag Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
TEKNISK TIDSKRIFT
per minut. Det är stundom tillräckligt att för
vissa mätvärden, såsom temperatur och
vattenstånd, förenkla anordningarna, så att man i
stället för fjärrmätning i egentlig betydelse endast
överför signal, då vissa gränsvärden passeras.
Även vid permanent bemannade stationer finns
många användningsområden för fjärrmätning.
Sålunda kan t.ex. en industri eller ett
kraftföretag, som förutom inköpt kraft även disponerar
över egna tillgångar, utnyttja dessa bättre, om
driftpersonalen i den egna kraftstationen
ständigt är underrättad om det aktuella kraftuttaget.
Slutligen uppstår behov av fjärrmätning i
samband med central driftövervakning av ett
kraftsystem. Då ett kraftsystem växer, visar det sig
snart, att vissa uppgifter med fördel kan skötas
centralt, och snart nog får detta centrala
driftställe formen av ett kontrollrum. Bemanningen
— vanligen ingenjörspersonal — i dessa
centrala kontrollrum har en trefaldig uppgift: dels
följer man kontinuerligt belastningsutvecklingen
och anpassar produktionen så, att
krafttillgångarna på bästa sätt tillvaratas; dels planeras och
ledes kopplingar, vilka blir nödvändiga i
samband med driftomläggningar eller arbeten på
ledningar och i ställverk; slutligen utövas högsta
befäl vid återuppbyggnad av nätet efter
driftstörningar.
Man kan fråga sig om behovet av fjärrmätning
vid provning av flygplan eller robotar verkligen
är så stort. Klarar man sig inte lika bra eller
kanske rent av bättre och billigare genom
registrering av de olika mätförloppen med
sling-oscillografer, kurvskrivare,
bandupptagningsapparater e.d. i den flygande farkosten, och analys
av registreringarna efter provflygningen? I vissa
fall gör man det, men ju mer riskerna för haveri
vid provflygningen ökar desto mer nytta och
ekonomisk vinst får man av att införa
fjärrmätning.
Speciellt framträdande är detta förhållande vid
provning av robotar. Risken att en robot
förolyckas, vilken aldrig tidigare flugit och vars
konstruktion kanske är ett radikalt avsteg från
tidigare kända typer, är naturligtvis stor.
Samtidigt har man kanske ingen möjlighet att få
svar på alla de tekniska frågor, som ett flygprov
skulle ge svar på, och inte heller får man reda
på orsaken till haveriet, om registreringarna från
mätningarna går förlorade. Med andra ord,
meningen med provet blir helt förfelad om inga
mätresultat kan erhållas. En provrobot
representerar också ett stort ekonomiskt värde
genom allt det på den nedlagda konstruktions- och
experimentarbetet och genom att den tillverkats
mer eller mindre hantverksmässigt.
För provning av robotar erbjuder alltså
fjärrmätning med radio kanske den enda acceptabla
lösningen. Allt eftersom hastigheterna för de
moderna flygplanen drivs upp blir svårigheterna
och riskerna att ha personal eller
registreringsapparatur i ett provflygplan större och behovet
av fjärrmätning med radio gör sig då gällande
på likartat sätt även för flygplan.
Förutom risken för haveri och totalförlust av
mätresultaten, vilket alltså gör att registrering i
farkosten inte är tillfyllest, finns ett annat skäl
som åtminstone vid provning av robotar direkt
talar för fjärrmätning. Genom att man på
markstationen får en kontinuerlig övervakning av
under provflygningen pågående förlopp i roboten
kan man nämligen, om så bedöms erforderligt,
och om möjligheter till fjärrmanövrering finnes,
ingripa med manövrar eller omställningar av
reglage. Man kan t.ex. ändra ett motorpådrag om
i en brännkammare temperaturen blir för hög
eller materialpåkänningarna för stora.
Man skulle kunna sammanfatta de anförda
synpunkterna på behovet av fjärrmätning på
följande sätt. Fjärrmätning behövs då mätplatserna ej
är tillgängliga för en observatör och dessutom
registrering på mätplatsen av en eller annan
orsak ej duger eller då ett mätresultat skall
utnyttjas på avstånd från mätplatsen utan
nämnvärd tidsförlust.
Fjärrmätsystemens allmänna uppbyggnad
Oberoende av användningen kan man i ett
fjärrmätsystem särskilja tre delar: givare,
överföringssystem samt anordningar för
mätresultatens tillgodogörande på mottagningsplatsen.
Givarna mäter och omvandlar på mätplatsen de
Fig. 1.
Differentialtransformator som
förskjutningsgivare.
Fig. 2. Elektronisk
vibrationsgivare (känslighet 7,5
—10 mV/g, maximal
acceleration 100 g,
frekvensområde 0—250 p/s,
resonansfrekvens 1 000 p/s, Va
max 10 V, la max 60 mA).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
