Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1952 - Principer och metoder för fjärrmätning, av Tord Wikland, Rune Ferngren och Dag Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Ett FM/FM-fjärrmätningssystems principiella
uppbyggnad.
vilka kanaler. Som en allmän regel anges att de
givare som avses överföra snabbt varierande
mätförlopp måste inkopplas till de
kontinuerligt arbetande kanalerna, under det att givare
som avses överföra långsamt varierande
mätförlopp, t.ex. temperaturer, roderutslag, gyrolägen,
accelerationer osv., kan inkopplas i tidsföljd till
en kanal.
Ett annat amerikanskt system, som är avsett för
överföring av mätvärden från flygande robotar
till marken, arbetar efter
tidsuppdelningsprinci-pen varvid PAM—FM användes. Systemet
använder två åtta-kanals givarinkopplaranordningar,
och den kompletta apparaturen kan således
överföra sammanlagt sexton informationskanaler.
Det kan dock, om så blir erforderligt, utökas till
antingen 32 eller 64 kanaler.
Man kan teoretiskt visa att, om man vill
överföra en information med frekvensen f, så måste
denna information inkopplas till
överföringsorganen minst två gånger under en period av
informationen. I vårt fall har man valt att om
16 informationskanaler skall överföras bör den
högsta överförbara frekvensen vara 3 200 p/s,
vilket alltså betyder att varje information måste
inkopplas till överföringsapparaturen minst
6 400 gånger per sekund. Vid 16 kanaler betyder
detta alltså 16 X 6 400 = 102 400 pulser per
sekund, dvs. varje puls har en varaktighet av
något mindre än 10 jus. Väljes 32 kanaler och
samma inkopplingsfrekvens (6 400 gånger per
sekund) sjunker tydligen den övre
gränsfrekvensen per information till 1 600 p/s osv. I verklig-
heten visar det sig dock att två inkopplingar per
period är väl litet.
Systemets uppbyggnad framgår av fig. 11—13.
Varje givare är kontinuerligt kopplad till
styrgallret på sitt inkopplingsrör och alla
inkopplingsrören i inkopplaren har gemensamt
anodmotstånd. De inkopplingsrör som valts är rör
med god bromsgallerstyrverkan. Normalt är
inkopplingsrören så inkopplade att bromsgallren
har hög negativ förspänning och rören för alltså
ingen ström. Inkopplingsrörens bromsgaller är
emellertid förbundna med en pulsgenerator,
vilken lämnar positiva pulser till resp. rörs
bromsgaller, varvid röret för ett kort ögonblick blir
ledande. Amplituden på den spänningsändring
(puls) som uppstår över det gemensamma
anodmotståndet blir beroende av styrspänningen på
det just inkopplade rörets styrgaller (se fig. 11).
Den mest intressanta delen i systemet är
pulsgeneratorn, vilken är av matristyp. Den består,
fig. 12, av tre räknesteg och ett antal
parallellkopplade motstånd och kristallikriktare. Varje
räknesteg är kopplat i vanlig flip-flop koppling.
För att pulsgeneratorn sålunda skall komma i
gång och arbeta rätt, fordras att den styres av
en styrpulsgenerator (självsvängande
multivibra-tor). Varje räknesteg styr sitt dubbelrör, där
varje halva i röret är kopplad som katodföljare
och varje katodmotstånd står via de
parallellkopplade motstånd-kristallikriktarelementen i
förbindelse med de horisontella ledarna 1—8.
I det moment som åskådliggöres på bilden antas
Fig. 11. Inkopplingsrörens principiella koppling och
signal-spänningarnas förlopp över det gensamma
anodmotståndet. Rl■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
