Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Framställning av mangan ur järnhaltiga råvaror, av Gotthard Björling - Tvättmaskinens ekonomi, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
ning. Denna metod15 lämpar sig endast för ovan
angivna manganmalmer.
Enligt Allen (US Pat. 2 451 647; 1948) lakas
manganmalm med svaveldioxid och svavelsyra.
Järn, som gått i lösning, fälles sedan med kalk.
Hoak och Coull17 har föreslagit läkning av fattiga
manganmalmer med betsyror. Fox, Back,
Chind-gren, Tame och Kaufman2 har studerat läkning
med N02. Metoden passar egentligen endast för
malmer, som innehåller Mn02 och MnO, däremot
ej för sådana med Mn203 och Mn304. I övrigt är
den ganska lik läkning med salpetersyra.
Ravitz, Wyman, Back och Tame7 har arbetat på
en metod att laka manganmalm med
kalcium-ditionat och S02. Även denna metod lämpar sig
speciellt för malmer med manganet som Mn02.
Man har kunnat få över 90 % utbyte för rimliga
kostnader.
I USA har man intresserat sig mycket för
framställning av mangan ur fattiga inhemska råvaror
och dessa arbeten har sporrats av den uteblivna
ryska exporten. Genom läkning med S02 under
tryck och efterföljande oxidation bildas
mangansulfat, som kristalliseras och kalcineras. Man har
utvecklat en process, enligt vilken man tänker
utvinna 100 000 t/år mangan som sintrad oxid21.
De kemiska metoderna lämpar sig bäst för
fattigare manganmalmer, och då man i framtiden
blir mer hänvisad till sådana malmer, kommer
dessa metoder att öka i betydelse.
Litteratur
1. Benedicks & Löfqulst: Slagginneslutningar i järn och stål.
Stockholm 1929.
2. Fox, Back, Chindgren, Tame & Kaufman: Semi-pilot-plant
investigations of nitrogen dioxide process for beneficiation of
man-ganese ores. US Bureau of Mines, Techn. Paper 674 (1945).
3. Knickerbocker & Milles: Smelting of manganese oxide,
car-bonate and silicate ores with copper and iron sulphides. US Bureau
of Mines, B I 3545 (1940).
4. Kootz, Willems, Oelsen & Wentrup: Gewinnung von
Man-ganschlacken zur Herstellung eines hochprozentigen Ferromangans
dur ch Verb låsen von Spiegeleisen. Ståhl u. Eisen 70 (1950) s. 360.
5. Löfquist: Manganbehovet inom stålindustrin och en ny
metallurgisk anrikningsmetod. Jernk. Ann. 125 (1941) s. 147. Förekomstsätt
och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm
från Basttjärn. Tekn. T. 76 (1946) s. 885. Smältanrikning av mangan
från spegel järn i sulfidoxidslagg genom inblåsning av slaggbildarna.
Jernk. Ann. 131 (1947) s. 493.
6. Nossen: Manganese concentration from löw grade domestic ore.
Ind. Engng Chem. 43 (1951) s. 1695.
7. Bavitz, Wyman, Back & Tame: The dithionate process for
recovery of manganese from low-grade ores. Träns. AIME 182 (1949)
s. 286.
8. Beinfeld: Erzeugung von Ferromangan aus minderwertigen
Erzen. Ståhl u. Eisen 68 (1948) s. 39.
9. Dean: Electrolytic manganese and its alloys. New York 1952.
10. Springer: Die elektrolytische Abscheidung des Mangans.
Leipzig 1951.
11. Torgeson m.fl.: Pilot-plant investigations; matte smelting of
Chamberlain, S. Dak., manganese ore. US Bureau of Mines, B I 3917
(1946).
12. Volkert: Die gestufte Reduktion von Erzen der
Stahlveredlungs-metalle im Elektroofen. Arch. Eisenhüttenw. 19 (1948) s. 1.
13. Willems & Ischebeck: Die Gewinnung manganreicher Schlacken
zur Ferromanganerzeugung durch Erzfrischen am Hochofen. Ståhl
u. Eisen 69 (1949) s. 809.
14. Wood, Barrett & Porath: Matte smelting of manganese. US
Bureau of Mines, B I 3545 (1940).
15. Wyman & Bavitz: Sulphur dioxide leaching tests ön various
western manganese ores. US Bureau of Mines, B I 4077 (1947).
16. Zappfe: Leaching manganese from the siliceous iron ores of
Minnesota. Engng Mining J. 127 (1929) s. 1039, 128 (1929) s. 14.
17. IIoak & Goull: Recovery of manganese from low-grade ores.
Chem. Engng Progr. 46 (1950) s. 158.
18. Ischebeck & Willems: Das saure Schmelzen von
manganhal-tigen Eisenerzen zur Gewinnung künstlicher Manganerze und ihre
Yerhüttung auf Ferromangan. Arch. Eisenhüttenw. 23 (1952) s. 1.
19. Jacobs m.fl.: Semi-pilot-plant investigations ön electrowinning
manganese from chloride electrolytes. US Bureau of Mines, B I 4817
(1951).
20. Dean: Manganese extraction by carbamate solutions and the
chemistry of new manganese-ammonia complexes. Mining Engng 4
(1952) s. 55.
21. 0’Conno»: Chemical refining of metals. Chem. Engng 59 (1952)
s. 164.
Tvättmaskinens ekonomi. En hemtvättmaskin är en
relativt dyr apparat, som ligger outnyttjad 23 av dygnets 24
timmar, samtidigt som andra tvättmaskiner på samma sätt
ligger stilla i många andra hem.
Enligt den klassiska nationalekonomin är det ett skirt
vansinne att så mycket kapital ligger bundet i dessa
maskiner, vars kapacitet flerfalt överstiger samhällets
tvättbehov. Frågan är emellertid om icke husmodern är
klokare än Ricardo och Mill då hon anser det väsentligare att
spara arbete — sitt eget eller sin hemhjälps — än kapital
och utrustning.
Den klassiska teorin kom nämligen till vid en tidpunkt då
arbetskraften var relativt riklig, medan det var ont om
kapital. Problemet blev att bestämma hur mycket, eller
rättare sagt hur litet arbetskraft som borde användas till en
bestämd utrustning, varvid svaret gavs av lagen om
marginalkostnaderna.
Husmoderns problem är däremot att det arbete som hon
har att utföra är obegränsat, medan arbetskraften är
begränsad till hennes egen. Kapital finns tillgängligt i relativt
riklig mängd och till billiga villkor, åtminstone i USA. En
bil eller en tvättmaskin betraktas där knappast längre som
en kapitalinvestering utan som en löpande månatlig
avbetalning. Utomstående arbetskraft är så sällsynt, eller i
varje fall så kostsam, att endast de förmögnaste kan ha
råd till hemhjälp.
Bristen på hemhjälp är för övrigt mera ett symptom än
en orsak. Den visar helt enkelt att arbetskraften betalas
bättre i industrin än i hemarbetet, vilket i sin tur beror på
att industrin är kapitaliserad till ett betydligt högre värde
än hushållen. År 1950 hade en amerikansk arbetare till sitt
förfogande anläggningar till ett värde av omkring 10 000
en summa som flerfaldigt överträffar investeringen i även
det högst mekaniserade hushållet.
Av samma orsak är det som service-yrkena, och delvis
även hantverket, alltmer försvinner. Detta tvingar
egnahemsägare, och numera även hyresgäster, att investera
pengar i verktyg och maskiner med mycket låg
utnyttjningstid, men som är nödvändiga för att de själva skall
kunna uträtta arbeten som tidigare snickaren, målaren
eller rörmokaren utförde till ett rimligt pris och med
önskad snabbhet.
Liknande tankegångar som husmoderns börjar nu göra
sig gällande även inom industrin. Det har på senare år
blivit en allmän erfarenhet att de stigande arbetslönerna
äter upp besparingarna som tillverkningsvolymer i närhet
av full kapacitet medför. En hel del amerikanska
storföretag har också i sina utbyggnadsprogram medvetet räknat
med en överinvestering, som medför att full kapacitet
kommer att utnyttjas endast sporadiskt. Detta medför
visserligen ökade kostnader under perioder av dålig avsättning,
men motsvarande vinster — och något därtill — vid
högkonjunkturer.
Ett sådant resonemang skulle, lika litet som den om
tvättmaskinen, ha vunnit någon förståelse hos Ricardo.
Men så kunde både han och Mill skicka bort sin tvätt!
(Business Week 14 juni 1952). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
