Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Andras erfarenheter - Kontroll och reglering av destillationsförlopp, av SHl - Mjukgöring av metaller genom kallbearbetning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 725
en nålventil kontinuerligt matas med vattenånga. I
kammarens centrum finns en annan motståndstermometer på
vilken ångan kondenseras och åter förångas. De båda
termometrarna är förbundna med ett registrerande
mätinstrument som anger skillnaden mellan mätpunkternas
temperaturer. Mätområdet är vanligen ± 1°C, varvid
alkoholhalten på bottnen kan noggrant avläsas på 0,02 ’%> när.
Mätinstrumentet kan vara kombinerat med en
alarm-anordning, som ger signal så snart alkohol uppträder på
mätbottnen, eller hellre med en pneumatisk reglering av
kolonnens tillflöde eller värmetillförsel. I senare fallet
förhindras alkoholförluster automatiskt. Ändringar i
alkoholkoncentrationen på mindre än 0,005 "Vo syns på det
diagram som mätinstrumentet ger, men detta utlöser alarm
eller sätter i gång regleringsanordningen redan vid en
alkoholhalt på 0,0002 fl/o.
Vätskans sammansättning på en viss botten i en kolonn
är ofta av stor betydelse, särskilt vid
precisionsdestilla-tion, när skillnaden mellan komponenternas kokpunkter är
liten eller när tillflödets sammansättning varierar. Mäter
man sammansättningen på en botten något ovanför
tillflödesbottnen, kan man nämligen förhindra större
rubbningar i kolonnens arbete genom att reglera återflöde eller
värmetillförsel. En reglering grundad på mätning t.ex. av
temperaturen vid kolonnens topp träder däremot inte i
funktion förrän verkan av en ändring av tillflödet
medfört en ändring av förhållandena i hela kolonnen.
Det förr mest använda sättet att få ett tidigare utslag för
sammansättningsändringar i en kolonn var att mäta
temperaturen på en botten där den ändrar sig snabbt med
sammansättningen. Denna metod är föga noggrann, och
den avlästa temperaturen för en viss sammansättning
beror av det totaltryck under vilket kolonnen arbetar. En
mycket noggrannare metod är att mäta skillnaden mellan
trycket på mätbottnen och trycket vid samma temperatur
i ett slutet kärl innehållande vätska av den önskade
sammansättningen.
Härvid kan man använda ett instrument (fig. 2), vars
känselorgan är ett slutet cylindriskt kärl 9 innehållande
jämförelsevätska. Detta är nedsänkt i vätskan på bottnen
och står i förbindelse med kammaren på ena sidan av ett
membran 11. På dettas andra sida trycker vätskan på
mätbottnen. Med en kraftvåg mäts skillnaden mellan trycket
i det slutna jämförelsesystemet och trycket på bottnen.
Den överförs till en pneumatisk signal som kan användas
för att reglera återflödet eller utföra någon annan lämplig
justering.
Instrumentet utförs för mätområden på 0—0,08 upp till
0—2 kp/cnr. Känsligheten är större än 1 "Vo av
mätområdet. Detta skall väljas med hänsyn tagen till ångtryckets
variation med sammansättningen och kolonnens
totaltryck. Metoden har med framgång använts bl.a. vid
destillation av alkohol och separering av
isobutan-n-butan-blandningar (J G Dobson i Industrial & Engineering
Che-mistry dec. 1951). SHl
Fig. 2. Instrumentering för
reglering av sammansättningen på en
kolonnbotten; 1 fjädrar, 2 bälg för
kraftvågen, 3 relä, 4 inställning av
mätområdet, 5 nollinställning, 6
behållare för jämförelsevätska, 1
böjligt rör, 8 förseglat påfyllning sr ör, 9
vätskeyta, 10 filter, 11 membran.
Fig. 1. Instrumentering för hindrande av alkohol förluster
vid avdrivning; 1 motståndstermometer, 2
kondenserings-kammare, 3 lågtrycksånga från nålventil, A
motstånds-termometer, 5 förvärmare, 6 tillflöde, 7 kondensor, 8
alkohol, 9 återflöde, 10 mätinstrument, 11 alar manordning,
12 avdrivare, 13 ånga, 1A återstod.
Mjukgöring av metaller genom kallbearbetning. Det
har visat sig att vissa metaller och metallegeringar
mjuknar i stället för att — som vanligen är fallet — hårdna
vid kallbearbetning. Engelsmannen Hargreaves fann t.ex.
1927 att brinellhårdheten hos gjuten av en eutektisk
bly-tennlegering föll från 14 till ca 4 vid hamring. Hårdheten
kunde sedan höjas till ursprungligt värde genom
upphettning till 170—175°C i 20 min. Orsaken till detta fenomen
är ännu inte utredd.
Tennföremål kan tillverkas genom gjutning eller genom
tryckning eller hamring av plåtar valsade av göt. Medan
gjutna artiklar behåller sin form bra, deformeras tryckta
tennföremål ganska lätt, särskilt om de utsätts för för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
