Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Böcker - Radiolexikon, bd 12 & 13, av C H Ewerbring - Byggnadsmaterial, av Rg - Kolningslaboratoriet 1902—1952, av SHl - Terminwesen und Lagerhaltung in der Massenfertigung, av Th. Pramberg - Undergrundbahnen und ihre Einsatzgrenzen, av S Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
ken uppgift tjänar t.ex. utredningen om
temperaturkoefficienten (ca 2 sidor) i detta sammanhang? Mycket
utförligare anvisningar kan ju erhållas i vilken annan fysikalisk
eller mekanisk uppslagsbok som helst.
Illustrationsmaterialet är i stort sett gott, men ett par
figurer är felaktiga. Lexikonet torde i främsta rummet
vända sig till amatörer och studerande, som bör kunna ha
nytta av det. C H Ewerbring
Byggnadsmaterial, redigerad av Arne Wiellerstrand.
KF:s Bokförlag, Stockholm 1952. 279 s., 112 fig. 22,50 kr.
Boken, som ingår i serien Brevskolans handböcker,
innehåller en sammanställning av våra vanliga
byggnadsmaterial, omfattande kortare beskrivning av råmaterial,
tillverkning, egenskaper, användning och dimensioner.
Den klart och redigt uppställda boken, som försetts med
hyggliga fotografier, lämpar sig bäst som lärobok och
uppslagsbok vid lägre tekniska skolor. Rg
Kolningslaboratoriet 1902—1952, av Hilding
Bergström. Kolningslaboratoriet, Stockholm 1952. 104 + 21 s.,
71 fig., 19 tab. 17 kr.
Kolningslaboratoriet har 1952 verkat i 50 år. Dess chef
under halvseklet ger i denna lilla bok någon inblick i vad
laboratoriet hittills uträttat. Han skriver om
undersökningar av ved, kolning i mila och ugn, träkol,
biprodukter vid kolning av trä, annan termisk behandling av trä,
sulfat- och sulfitavlut, biprodukter vid sulfat- och
sulfit-cellulosaframställning, sulfatfabrikers förorenande av luft
och vatten, förgiftningsfaran i sulfatfabriker, destillation i
kolonnapparat, självantändning, analysmetoder och
laboratorieapparater. I ett 21-sidigt tillägg ges en förteckning
över Kolningslaboratoriets publikationer.
Boken är lättläst och innehåller mycket av intresse.
Särskilt roligt är att läsa om de undersökningar som lett till
förbättring av kolningen, men även andra arbeten t.ex.
på trätjära och inom cellulosaindustrin är intressanta,
trots att bara en relativt liten del av dem lett till i
praktiken genomförda förfaranden. Det är glädjande att
förf. inte är rädd för att berätta om undersökningar
som givit negativa resultat. Dessa kan ofta vara lika
värdefulla i framtiden som de vilka lett till förbättrade
processer.
Det är klart att förf. i denna kortfattade översikt kunnat
skildra bara en bråkdel av de arbeten som
Kolningslaboratoriet hittills utfört och som utgör hans livsverk. Trots
detta blir åtminstone den något initierade läsaren
imponerad av det arbete som måste ligga bakom varje sats i förf:s
korthuggna skildring. För att fullt uppskatta
Kolningslaboratoriets verksamhet måste man kanske — som så
många ingenjörer gjort — ha arbetat under Hilding
Bergströms färla. SHl
Terminvvesen und Lagerhaltung in der
Massenferti-gung. Rechnerische Unterlagen und Verfahren zur
Be-triebsüberwachung, 2:a uppl., av Volker Knecht. Springer,
Berlin 1951. 88 s., 26 fig. 6 DM.
Såsom framgår av bokens undertitel har förf. sett som
sin huvuduppgift att principiellt klargöra de
organisatoriska problemställningar, som är förknippade med
masstillverkningar och att visa hur man kalkylmässigt kan
bestämma de flesta av de inverkande faktorerna —
framställningen leder till ett flertal formler — och med hjälp
av de erhållna resultaten bygga upp en hållbar och
rationell tillverkningsplan. De faktorer man har att räkna med
och som ingående analyseras berör maskiners och
verkstäders produktionskapacitet, lagerhållning av råvaror
samt hel- och halvfabrikat, verktygsuppsättningar och
deras utnyttjande, bestämning av tidsfrister samt
övervakningsåtgärder. Samtliga dessa arbetsuppgifter tänker förf.
skall skötas av ett särskilt organ — "Terminbüro".
Huruvida företagets arbetsstudieavdelning bör inrangeras i
denna "byrå", är inte utsagt. Besultaten av arbets- och tids-
studier utgör en viktig del av primärmaterialet för
planeringsarbetet.
Förf:s framställning bygger på erfarenheter från
metallindustrin. Även om man kanske aldrig kan direkt tillämpa
en för ett visst område utarbetad organisation på ett annat
område, bör hans tankegångar kunna ge värdefulla
impulser och därför intressera alla som har med
massproduktion av något slag att göra. En del praktiska exempel
har fått ganska stort utrymme och förhöjer otvivelaktigt
bokens värde och praktiska användning. Tack vare sin
lättfattlighet och grundlighet vid klargörande av de
grundläggande begreppen bör boken även vara särskilt ägnad att
hjälpa nybörjare till rätta. Th. Pramberg
Untergrundbahnen und ihre Einsatzgrenzen, av Br-
dolf Berger. Wilhelm Ernst & Sohn, Berlin 1951. 99 s.,
39 fig., 35 tab. 9,50 DM.
Efter en redogörelse för trafikmedlens — även historiska
sådanas — benämning och karaktär konstaterar förf. att
exempelvis snabbanornas i New York respektive Berlin år
1937 anpart av kollektiv trafik var 63 respektive 49 %>.
Vidare utvidgar förf. begreppet tunnelbana att omfatta
hela snabbanenätet, där tunnelbana är en integrerande del
— liksom fallet är i Stockholm.
För att besvara frågan "när blir en tunnelbana
nödvändig?" analyserar förf. situationen vid första
tunnelbanebygget i 20 storstäder. Städerna är med avseende på
anläggningens utförande före eller efter första världskriget
indelade i två tidsgrupper, den ena 1890 (eldrift)—1912
omfattande London, Budapest, Glasgow, Paris, Berlin,
Boston, Liverpool, New York, Philadelphia, Buenos Aires,
Hamburg och den andra 1919—1935 omfattande Madrid,
Barcelona, Neapel, Los Angeles, Tokio, Oslo, Athen,
Stockholm och Moskva. I den tidigare gruppen varierade
invånarantalet mellan 0,6 och 4,2 milj., medelvärde 1,7 milj., i
den senare gruppen var motsvarande siffror 0,3, 3,5 och
1,1 milj. Om inan i stället sammanför de 6 världsstäderna
med över 2 milj. invånare, erhålles för dessa ett medeltal
av 3,2 milj.; för övriga 14 storstäder 0,8 milj.
Förf. konstaterar, att befolkningstalet dock ej är
utslagsgivande utan många andra faktorer inverka, såsom
levnadsstandard, stadens utsträckning och topografi,
befolkningstäthet, reslängd och utflyttning från cityområdet till
förorter.
Lönsamhetsgränsen behandlar förf. i nästa kapitel. Han
konstaterar härvid, att anläggningskostnaden blott i
undantagsfall och under kortare tidrymder kunnat förräntas
genom trafikintäkterna. Senaste tunnelbanan i Berlin 1936
—1939 kostade 16 milj. BM och i Moskva 1935 41 milj.
rubel per km (20 à 30 Mkr.). Av denna orsak kan städerna
blott långsamt utbygga sitt tunnelbanenät. Korta
byggnadstider sänker i regel kostnaden. För sträckor 1,5—5 km
synes byggnadstider 20—40 månader vara normala. För
byggande av tunnelbana i Berlin åtgick 1910 ca 400
årsverken per km, 1926 ca 900 och 1936 ca 11 000, utvisande
bl.a. de ökade svårigheterna att genom den förtätade
bebyggelsen dra fram en tunnelbana. För Moskva — med
djuptunnel — beräknades motsvarande årsverken till 8 000
år 1935. (I Stockholm 1945—1952 åtgår för sträckan
Kungsgatan—Fridhemsplan 3,9 km i medeltal ca 500
årsverken per km, byggnadstid 90 månader.)
I kap. III "Den övre insatsgränsen för tunnelbana"
behandlar förf. principerna för linjeföringen (radiell, ring-,
parabolisk) och konstaterar att den radiella sträckningen
är den viktigaste. Vidare söker han finna en tillväxtformel
för tunnelbanenäten, jämför invånare per km tunnelbana,
beräknar km tunnelbanenät per 100 km2 trafikområde —
nättäthet — och uppställer formler för beräkning av det
erforderliga framtida tunnelbanenätet i en storstad.
Förf. framhåller, att i innerstaden måste stationerna ligga
så tätt att tågens uppehållstid ej förlänges och banans
kapacitet sjunker på grund av koncentrerade
passagerar-anhopningar. För nu befintliga tunnelbanenät — alltså in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
