Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Brännkammare för reaktionsmotorer, av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 739
Fig. 11. Strömningsmönster i en
brännkammare av amerikansk
typ. Återströmning åstadkommes
av det övertryck som de
inträngande luftstrålarna ger i
cen-trumu.
hål i styrplåt och flamrör minskar rotationen,
vilket ett stycke nedströms resulterar i en
strömning in mot centrum, där trycket nu är obetydligt
lägre än vid periferin men högre än vid
spridaren. Gasen i de centrala delarna skruvar sig fram
mot spridaren, och mellan denna strömning och
skiktet närmast flamröret ligger ett kraftigt
turbulent skikt, där den större delen av
förbränningen äger rum.
I den amerikanska typen, fig. 11, användes inget
gitter, utan praktiskt taget all primärluft tas in
genom hål i flamröret. Tryckuppsättningen i
centrum, där de radiellt inströmmande
luftstrålarna möts, ger en återströmning, som förstärkes
av ejektorverkan från en luftström utefter
flamröret från dess framkant och riktad nedströms.
Denna typ av brännkammare tilltalar säkert
varje produktionstekniker, men den synes
funk-tionsmässigt underlägsen den brittiska typen,
speciellt vid höjdflygning. Detta beror troligen
på att hastigheten nedströms i primärzonen
måste bli betydligt större än i den brittiska typen,
eftersom primärluftbehovet är lika stort, och vi
här måste cirkulera hela mängden.
Man kan variera såväl återströmning som
luftöverskott genom en ändring av gittrets diameter
och skovelvinklar eller flödet genom hål i
styrplåt och flamrör. Att beräkna denna strömning
är ganska svårt, men det är även svårt att på
förhand säga vilket mönster som ger optimum.
Troligtvis bör dimensioneringen baseras på återfört
gasflöde och relativ tvärsnittsarea härför.
Man vet dock tillräckligt om brännkammarens
funktion, för att man redan vid projekteringen
skall kunna fastlägga vissa huvuddimensioner
för luftvägarna. Sedan får balansen mellan dessa
provas ut, och ett optimum fastläggas i provrigg.
Lämpligt är då att räkna med effektiv area, dvs.
med den area som, om ett visst referenstryckfall
förlustfritt omsattes i kinetisk energi, skulle ge
samma mängd som den verkliga arean med alla
förluster. Som referenstryckfall brukar väljas
differensen mellan totaltryck före brännkamma-
re och statiskt tryck inuti flamröret i höjd med
första hålraden för sekundärluft.
Vid beräkning av effektiva areor använder man
sig av empiriska värden på tryckförluster och
kontraktionskoefficienter i hål och
ledskenegit-ter. De effektiva areorna förhåller sig som
luftflödena och medger därför en snabb beräkning
av den relativa ändring av verklig area som
fordras för en viss flödesändring. Likaså kan
inflytandet på hela balansen och totala tryckfallet lätt
överblickas.
Man kan se mycket varierande uppgifter i
litteraturen på det luftöverskott som bör hållas.i
primärzonen. Många håller före, att det är
lämpligt med ett överskott på 20—30 %, men man
kan knappast fixera detta värde utan att beakta
areabelastningen. Ju högre areabelastning desto
mindre luftöverskott bör man nämligen hålla.
Bränsleinsprutning
Vid bränsleinsprutning i droppform har man
hittills använt sig av olika typer av
rotations-spridare. Härvid införes bränslet till en
rotationskammare genom tangentiella hål och strömmar
sedan ut genom ett utloppshål med mindre
diameter än kammarens, vilket ökar rotationen
ytterligare. Bränslet lämnar mynningen i form
av en tunn konisk hinna, som av ytspänning och
luftkrafter snabbt bryts sönder i droppar av
varierande storlek.
Genom utvecklingen av reamotorer mot större
effekter (högre flyghastigheter och högre
operationshöjder) har för spridarens del två allvarliga
problem uppstått. Förhållandet mellan största
och minsta bränslemängd har ökats väsentligt.
Då man inte vill höja maximitrycket på
bränslesystemet, måste insprutningstrycket vid små
mängder bli mycket lågt, emedan flödet är
proportionellt mot kvadratroten ur tryckfallet.
Eftersom droppstorleken ökar kraftigt med
sjunkande insprutningstryck försvåras
förbränningen väsentligt på stor höjd, och detta accentueras
ytterligare av förbränningsluftens låga tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
