Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Ångpannors verkningsgrad, av Bengt Brunes - Nya material - Konstträ som klichénuderlag, av L Pihl - Kopparpläterat aluminium, av SHl - Titanlegeringar med hög hållfasthet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
"förlust i rökgasvärme". Denna senare post blir då ett
verkligt uttryck för ångpannans förmåga att utnyttja
rökgasvärmet. Procentuellt utgör "förlusten i rökgasvärme"
i det valda exemplet 6,3 °/o av tillfört bränslevärme, medan
den enligt gällande normer blir 5,0 eller 7,1 (beroende på
lufttemperaturen) trots att bränslet, COE-halten och
rökgastemperaturen är desamma i de båda fallen.
Som regel uppnås vid ett leveransprov väsentligt bättre
förbränningsresultat och bättre värmeekonomi än i den
rutinmässiga driften. Det sammanhänger med att
leveransprovet utföres vid en såvitt möjligt konstant ånggenerering,
eldningen skötes av leverantörens specialister och alla
värmeupptagande ytor är i bästa möjliga skick. En sådan
"paradverkningsgrad", som därvid uppnås, kan som regel
aldrig upprätthållas under normala driftförhållanden. Även
av praktiska skäl är det sålunda önskvärt att skilja
provningsresultatet och ekonomitalet från
driftverkningsgraden.
Mätfel
I gällande normer finns angivet, hur mätfelet vid
provningar skall beräknas. I allmänhet blir
provningstoleransen 2—3 o/o på den uppmätta verkningsgraden.
Vanligtvis fastställes i samband med leveransprovet de
olika förlustposterna med undantag av "restförlusten",
vilken i huvudsak utgöres av värmeförlust genom strålning,
ledning och konvektion från ångpannans ytterytor. Denna
förlust beräknas som skillnaden mellan tillfört värme och
i nyttiggjort resp. förlustvärme redovisat bortfört värme.
Vid ett modernt större ångpanneaggregat uppgår
verkningsgraden till omkring 90 °/o. Förlusterna genom fritt
värme i rökgaser, oförbränt i aska m.m., som direkt kan
fastställas, utgör tillsammans 7—8 °/o av tillfört värme och
restförlusten är 2—3 "Vo. Har leverantören i ett sådant fall
garanterat 90 % verkningsgrad, men blott uppnår 87 ’°/o,
skall enligt normerna leveransen ändock godkännas, om
mätningsfelet är beräknat till 3 °/o, enär garantin då ligger
inom gränsen för mätfelen.
Förlustposterna kan dock som regel bestämmas med en
noggrannhet, som är långt större än vad nyss angivna
tolerans anger. Parterna kan därför i ett sådant fall, som det
skisserade, vara medvetna om att ångpannan icke
presterar vad som väntats, men ändock har den blivit godkänd
på grund av sättet att beräkna osäkerheten i mätningarna.
Det är numera rätt vanligt, att köparen skyddar sig mot
överraskningar av detta slag genom att i kontraktet
stipulera garantier för de direkt mätbara förlustposterna. Det
skulle emellertid vara värdefullt, om normerna medgav att
med utgångspunkt från förlustmätningarna minska det
beräknade mätningsfelet hos verkningsgraden eller
ekonomitalet.
Det är lätt att inse, att de i det föregående berörda
frågorna är av stor ekonomisk betydelse. En
verkningsgradsprocent hos en industriångpanna, som genererar 40 t/h
ånga och är i drift under 7 000 h per år, motsvarar en
bränsleförbrukning av ungefär 350 t stenkol per år. Om
man utgår från dagens bränslepriser och räknar med 25
års brukningstid för ångpannan, utgör nuvärdet av denna
bränslekvantitetet mer än en halv miljon kronor eller en
tredjedel av ångpannans inköpspris.
Litteratur
1. Regeln für Abnahmeversuche an Damp[kesseln. VDI
Dampf-kessel-Regeln DIN VDI 1942. Berlin 1942.
2. Code for commercial acceptance tests for steam boilers. British
Standard nr 845 — 1939. London 1939.
För lösskjutning med kulsprutepistol används en
patron av 9 mm normalkaliber med plastkula, och en speciell
pipa med konisk förträngning till 5 mm kaliber. Genom
rörelsemotståndet splittras kulan och fångas av ett
mynningsskydd, vilket medger närstridsövningar ned till 5 m
håll.
Nya material
Konstträ som klichéunderlag. Efter amerikansk
förebild (Tekn. T. 1949 s. 914) tillverkas nu i Sverige, i
samarbete mellan cellulosaindustrin och Grafiska
Forskningslaboratoriet, ett nytt material till klichéunderlag. Detta är
sammansatt av träflis och plast, och denna blandning har
pressats till plattor av bestämd tjocklek under högt tryck.
Klichéunderlaget påminner till sitt utseende om den
tidigare kända kramforsplattan, men har fått förbättrade
egenskaper genom speciell pressteknik och ökad plasthalt för
att materialet skall utstå påkänningarna i tryckpressarna.
Vid kompressionsmätningar har materialets elasticitet
visat sig mycket god och överlägsen tidigare kända
trämaterial, som i de flesta fall uppvisar en kraftig bestående
deformation efter belastning. Materialets hårdhet har
genom den ökade plastkoncentrationen dock ökat slitningen
på verktygen vid bearbetningen, men detta problem
bemästras genom val av lämpliga sågklingor.
En bestämd fördel med det nya materialet är förutom de
goda elastiska egenskaperna även att detta har mindre
tendenser att slå sig än vanligt klichéträ för variationer i
luftfuktighet, då träflisen ligger desorienterat i den pressade
plattan. L Pihl
Kopparpläterat aluminium. Man har länge använt
kop-parpläterat aluminium inom elektrotekniken, men dess
möjligheter på andra områden börjar först nu beaktas.
Koppar kan bindas vid aluminium genom en kombination
av svetsning och varmvalsning, men tillverkning av en
tillfredsställande kompoundmetall fordrar noggrann
kontroll. Kopparn kan anbringas på den ena eller på båda
sidorna av grundmetallen i skikt på 5—50 ’% av
kom-poundmetallens tjocklek. För ett ogenomträngligt skikt
rekommenderas minst 0,025 mm tjocklek, men om kopparn
bara skall underlätta lödning, är tunnare skikt tillräckligt.
Kompoundmetallens termiska utvidgningskoefficient och
elasticitetsmodul är nära lika med aluminiums. I
allmänhet liknar dess mekaniska egenskaper aluminiums mer än
koppars. Möjligheten av galvanisk korrosion får inte
förbises, och under vissa betingelser torde det vara nödvändigt
att skydda skurna plåtkanter mot korrosion. Då en spröd
koppar-aluminiumlegering kan bildas vid smältning,
fordras stor omsorg vid svetsning, men tillfredsställande fogar
kan göras med punktsvetsning av på ena sidan pläterat
aluminium, om aluminiumytorna läggs mot varandra. Vid
tennlödning uppstår inga svårigheter (Engineers’ Digest
apr. 1952). SHl
Titanlegeringar med hög hållfasthet. Under den
senaste tiden har man i USA utarbetat och börjat saluföra
fyra titanlegeringar som har en hållfasthet mer än två
gånger rent kommersiellt titans. En av dem innehåller 7 ’%
Fig. 1.
Jämviktsdiagram för
titanlegeringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
