Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Nybyggen - SAL:s nybygge i Holland, av N Lll - Underjordisk ångcentral, av Wll - Vattenkraftverket Chute la Savonne, av M Luht — G Lbg - Lång undervatten-gasledning, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
750
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
och överbyggnaden tar vid. Avsikten är att bygget skall ha
alla däcken, således även de tre överbyggnadsdäcken,
färdiga före sjösättningen. Mängden av spant, balkar, plåtar
och andra konstruktionselement av olika form och storlek,
som ingår i ett fartygsbygge av detta slag, är enorm.
Sammanlagda vikten av inbyggt stålmaterial blir över 7 000 t.
I bottenkonstruktionen användes både nitning och
svetsning. Bordläggningen är sålunda nitad till spanten och i
långväxlarna, men svetsad i tvärväxlarna. Däcken
hel-svetsas. I övrigt förekommer båda hopfogningsmetoderna,
svetsning dock övervägande.
Förutom själva skrovbygget har arbetet på ett flertal
bäddar för huvudmotorer, hjälpmotorer, kompressorer,
pumpar m.m. slutförts. Vissa hjälpmaskiner och kompressorer
har redan installerats.
Sjösättningen skall äga rum den 18 oktober 1952 och
fartyget väntas komma i trafik hösten 1953 (Nytt från
Broströms 1952 nr 36, 45). N Lll
Underjordisk ångcentral. Vid planering av en ny
ångcentral för Mazetti AB i Malmö fann man att det skulle
vara mest ekonomiskt att förlägga denna under jorden på
samma plats som den gamla. Det var nämligen nödvändigt
att bereda plats för fabrikationslokaler, och man ville
bibehålla det gamla ångdistributionsnätet med tillhörande
kondensatledningar.
Genom ett sådant arrangemang kunde den befintliga
skorstenen bibehållas och ångdistributionsnätet behövde inte
ändras i större omfattning. Emedan panncentralen blev
den lägst liggande lokalen, förenklades återföringen av
kondensat. Vidare blev bränsletillförseln enkel, då kolen
kunde tippas direkt från lastbilar genom luckor till kolsilo.
Pannrummet har fått längden 20 m, bredden 14 m och
djupet 12 m. För att motverka det upptryck, som skulle
uppkomma, om grundvattenytan skulle stiga, gjordes
botten och väggar förhållandevis tjocka: bottnen 110 cm och
väggarna 100 cm nertill och 135 cm upptill. Väggarnas
yttersidor beströks två gånger med asfalt.
Väggarna till luft- och rökgaskanalen för panna göts
direkt på bottenplattan och över dessa kanaler ett
betongbjälklag som skulle utgöra eldarplanet. Gårdsbjälklaget
över pannrummet göts efter det att alla större panndetaljer
kommit på plats. Den totala kostnaden för
byggnadsarbetet har uppgått till ca 100 kr/m3.
Ångpannan är en La Mont-panna för 14 t/h, 40 at ö,
400°C, men den köres nu vid 15 at ö, 250°C, varvid en del
av överhettarna är inkopplad i pannans
cirkulationssystem. Genom en enkel omkoppling har man således
möjlighet att få för kraftalstring lämplig ånga. Ångpannan, som
har ekonomiser och en rekuperativ rörluftförvärmare, är
försedd med oljebrännare och Dano-stoker, även
användbar för skånska stenkol.
Efter det att den nya pannan tagits i drift, nedmonterades
den gamla ångpannan för modernisering. För denna panna,
som skall stå som reserv, gjordes ett schakt på samma sätt
som för den nya pannan.
Pannanläggningen har varit i drift 2V2 år, och man har
endast kunnat konstatera fördelar med att ha den undei
markytan. Värmeförlusterna är små; man har inga
ytterväggar, vilkas temperatur varierar med yttertemperaturen,
personalen utsätts inte för golvdrag eller annan obehaglig
partiell nedkylning. Med lysrör får man in ordentlig
belysning och anläggningen är hållen i pastellfärger, så att
den ger ett ljust och glatt intryck (enl. uppgifter från T
Nordenskjöld & A Sviensson). Wll
Vattenkraftverket Chute la Savonne. För
aluminiumindustrin i Kanada pågår för närvarande anläggning av
en kraftstation vid Chute la Savonne i Peribonka, som är
ett biflöde till S:t Lawrencefloden. Dammen, som blir
660 m lång med 45 m största höjd och utbildas som en
gravitationsdamm, får i plan formen av en kantig hästsko
med maskinstationen placerad i mittpartiet. Grunden
utgöres av delvis skiffrig diorit.
Betongarbetet är i hög grad mekaniserat. Från tre 3 m®
blandare föres betongen med cisternvagnar endera direkt
till gjutplatsen eller till en betongpump, som via 250 mm
stålrör transporterar massan ca 250 m. Av cementhalten
300 kg/m3 ersättes en del med puzzolan samt preparaten
"AEA" och "ADA", i avsikt att få ökad bearbetbarhet,
täthet och hållbarhet mot alkaliskt vatten. AEA ("air
entrain-ing agent") åstadkommer luftblåsor med 0,075—1,25 mm
diameter. ADA ("air detraining agent") har motsatt verkan.
Lufthalten, som bestämmes med "air meter", hålles vid
2—6 *»/•.
Dammkroppen gjutes i 20—30 m långa monoliter. Mot
angränsande monoliter ursparas 60 X 60 cm vertikala schakt,
som senare tätas med asfalt. För formarna användes
trä-formskivor. Arbetsställningarna utförs av vertikala järnrör
och horisontala I-balkar, vilka svetsas och sedermera gjuts
in i betongen. M Luht — G Lbg
Lång undervatten-gasledning. En ledning för naturgas
har i New York-bukten dragits över sundet The Narrows
från Staten Island till Brooklyn. Därmed har slagits ett
längdrekord, 2 km, och ett djuprekord, 33 m, för
permanenta undervattenrörledningar. Den tillfälliga
bensinledningen Pluto (Tekn. T. 1945 s. 1262, 1947 s. 553), som
drogs över Engelska kanalen under kriget, var givetvis
betydligt längre.
Rören har 60 cm innerdiameter och 12 mm väggtjocklek.
De är överdragna med ett asfaltslager, och ovanpå detta ett
7 cm tjockt lager av cementbruk. Vikten är 800 kg per
längdmeter. Ledningen är lagd i en grav med
dimensionerna 7V2 X 6 m, som har muddrats i havsbottnen.
Förläggningen erbjöd stora svårigheter, då det på grund
av den livliga trafiken i sundet icke var möjligt att lägga
ut ledningen på pontoner, och därefter sänka den. Icke
heller var det möjligt, på grund av det stora djupet, att
sammansätta rören till större längder, som skulle kunna
sänkas från pråmar. Förläggningen måste vidare göras
med stor noggrannhet, då två elkablar med 20 cm diameter
senare skall läggas i samma grav.
Problemen löstes så att ledningen fördelades på åtta
längder om ca 250 m vardera, som upplagrades i rörgravens
förlängning på Staten Island-sidan. På var 30 m fästes vid
ledningen en ponton med just så mycket lyftkraft att
ledningen visserligen sjönk, men icke grävde ned sig i
gravens lera. Pontonerna kan sedermera lösgöras, så att de
flyter upp till ytan och kan tas tillvara.
Fig. 1. Ledad vagga för
överföring utan brytning av
rörledningen till pontonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
