Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 16 september 1952 - Andras erfarenheter - Kugghjul av pulvermetall, av SHl - Avtenning av stålskrot, av SHl - Gjutformar av fenoplastbunden sand, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
tills impregneringsmetallen smälter. Denna sugs då upp av
den porösa, sintrade metallen, varvid dennas hållfasthet
kan ökas till mer än den dubbla, medan dess slaghållfasthet
växer till den fyrfaldiga. Som impregneringsmetall är
koppar särskilt lämplig på grund av sin lättflutenhet och sina
vätningsegenskaper.
Vid formningen används verktyg (fig. 1) bestående av en
skivformad formkropp och i denna noggrant inpassade
kuggplungar som införs från formkroppens båda sidor och
löper på en central cylindrisk tapp. Denna ger kugghjulets
axelhål. Metallpulvret pressas mellan plungarna, och den
ena av dessa används för att efter pressningen skjuta ut
det färdiga formstyckel -ur formen. Denna metod tillåter
uppenbarligen inte tillverkning av föremål med
underskärningar. Hur stora kugghjul som kan framställas beror på
verktygens hållfasthet och pressens kapacitet. Man har
gjort kugghjul med hög hållfasthet och diametrar på 4—
85 mm, de största i en 300 t press. För större hjul fordras
ett presstryck på 4 200 kp/cnr.
De toleranser som kan hållas vid tillverkningen beror bl.a.
på några för metoden utmärkande felkällor. Genom ojämn
krympning vid sintringen kan t.ex. kuggdelningen bli
ojämn, delningscirkeln få felaktig form eller kuggarnas
riktning avvika från axelhålets. Andra fel, gemensamma för
all kugghjulstillverkning, t.ex. excentrisk eller för stor
delningscirkel, har särskilda för pulvermetoden
karakteristiska orsaker. Vid olika tillverkningssätt kan följande
toleranser hållas:
Diameter Tolerans för
kugg- kon- kugg-
avstånd centricitet tjocklek
mm mm mm mm
Sintring ........ , 0—38 0,018 0,063 0,025
38—100 0,025 0,10 0,050
Pressning ...... . 0—25 0,025 0,075 0,025
Strängsprutning. . 0—12 0,025 0,125 0,025
Ilobbning ...... . 0—150 0,013 0,075 0,050
Slipning ....... . 0—200 0,013 0,050 0,038
id hobbning och slipning kan större noggrannhet uppnås,
om man använder precisionsverktyg.
Den minsta kvantitet av ett visst kugghjul som det lönar
sig att framställa pulvermetallurgiskt kan inte allmänt
anges. Den varierar nämligen med kostnaden för andra
metoder, fördelar vid tillverkningen, fordrad jämnhet i
kvalitet m.m. För ett enkelt kugghjul med 25 mm diameter
kostar pressverktygen ca 2 000 $. Tillverkas 20 000
kugghjul blir verktygskostnaden 10 ct per hjul, vilket förefaller
rimligt. För ett komplicerat kugghjul med 75 mm diameter
kan verktygskostnaden bli 10 000 men en tillverkning
på ca 50 000 hjul, som ger en verktygskostnad på 20 ct
per hjul, kan dock löna sig.
Man har framställt satser på 100 000 av dessa
kugghjulstyper för större belastningar till det förvånansvärt låga
priset av 12 ct för 25 mm och 60 ct för 75 mm hjul. Kugghjul
för låg belastning med 25 mm diameter har sålts för 2,5 ct
(D W Lyinch m.fl. i American Machinist 20 aug. 1951) SHI
Avtenning av stålskrot. För att tillvarata tenn och göra
skrot som tidigare inte kunnat smältas i martinugn
användbart har ett stålverk byggt en egen
avtenningsanlägg-ning. Skrotet tas där i cylindriska korgar 2,4 m i
diameter och 3,3 m långa bestående av ramar på vilka spänts
ett grovt trådnät. Cylindrarnas ena botten är fast, medan
den andra är löstagbar, så att skrotet kan fyllas i.
När en korg fyllts med 2,5—2,7 t skrot nedförs den i
vågrätt läge i en 50 "Vo lösning av natriumhydroxid försatt med
natriumnitrat. Badet upphettas med en värmespiral till
9Ö°C, varvid natriumstannat fälls ut. Fällningen
frånfiltre-ras och surgörs med svavelsyra i ett annat kärl, varefter
tennhydroxid fälls ut med soda.
Efter avtenningen, som tar 2,5 h, sköljs skrotet med
vatten två gånger, tas ur korgen och pressas till balar
(Engineers’ Digest mars 1952). SHI
Fig. 1. Modellplatta med pinnar för formens lösgörande.
Gjutformar av fenoplastbunden sand. Man kan göra
tunnväggiga gjutformar — "skalformar" — av sand
försatt med fenoplast. Denna blandning anbringas som ett
överdrag på en het metallmodell och härdas sedan genom
uppvärmning. Den erhållna formen används bara vid en
gjutning, men man kan givetvis göra många formar med
samma modell.
Metoden uppfanns 1944 av tysken J Croning och kom
till USA efter kriget genom Office of Technical Service.
De stora biltillverkarna Ford och General Motors har lagt
ned flera miljoner dollar var på förbättringar av den, och
i de flesta moderna bilar ingår åtminstone ett par delar
gjutna i skalformar.
Gjuten kan framställas i skalformar till ungefär samma
pris som i vanliga sandformar, men deras kvalitet blir
bättre i förra fallet. De får då jämnare ytor och kan göras
med små toleranser — man uppger 0,2—0,3 ’"/o.
Kassatio-nen av gjuten blir också mindre, och skalformmetoden
eller C-metoden, som den ibland kallas i USA, sparar
därför material och arbete.
Den uppgivna toleransen gäller bara för mått inom en
formhalva; sträcker sig måttet över skarven mellan
halvorna, blir toleransen 3—4 gånger större, men även i detta
fall är den avsevärt mindre än för vanliga sandgjuten.
Därför åtgår 30—55 "/o mindre arbetstid vid bearbetning
av gjuten framställda i skalform. I en del fall blir en
tidigare nödvändig bearbetning överflödig.
För formtillverkningen fordras en specialutrustning som
dock inte är särskilt dyrbar. Denna utrustning begränsar
storleken av de gjuten som kan göras. Metodens
användbarhet begränsas även av att gjutena måste ha sådan form,
att formarna kan lösgöras från modellerna. Dessa (fig. 1)
görs av gjutjärn, stål eller aluminium i form av plattor
med så jämn godstjocklek som möjligt. De måste utföras
med stor precision, vara fria från underskärningar och ha
jämna, väl polerade ytor. Vidare skall de ha ett antal hål
genom vilka pinnar kan skjutas in vid lösgörandet av
den färdiga formen.
Fig. 2. Skalform och i denna framställt gjute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
