Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1952 - Metoder för undersökning av kalk och bruk, av Tor Hagerman och Heino Roosaar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Brukpenetrör för
bestämning av hårdningsförloppet i
3 putsskikt.
En indirekt metod för kornstorleksuppskattning genom
bestämning av kornmàssans permeabilitet, exempelvis
enligt Lea & Nurse4, tillämpas som driftkontroll inom
cementindustrin. Försök att använda denna metod för
undersökning av puderkalk har hittills ej gett önskat resultat,
därför att kalkens specifika vikt dels kan variera rätt
avsevärt, dels är svår att säkert bestämma. Orsaken till
sistnämnda förhållande ligger däri att någon skarp gräns
mellan enkelkorn och hållfasta aggregat ej torde
föreligga vid kalk. Pyknometerbestämningar i olika vätskor
ger därför olika resultat, vilka värden och differenser redan
i sig torde vara karaktäriserande för en viss puderkalk.
Volymvikten hos kalken är värdefull att känna för
bruks-proportionering. Bestämningar har utförts i ett cylindriskt
kopparkärl (diameter och höjd ca 18 cm), som vrids med
en enkel anordning ett kvarts varv i taget och får ett slag
av en mjuk hammare efter varje vridning. Kalken
sammanpackas tills packningsgraden nått ett asymtotiskt
slutvärde. På så sätt sammanpackad kalk har visat sig ha en
volymvikt mellan 0,6 och 0,9, beroende på kalksort,
fukthalt m.m. Vid uppmätning av puderkalk med hink, som
sker vid proportionering av bruk i praktiken, kan man
enligt Nycander räkna med en volymvikt av ca 90 o/o av
slutvärdets.
Hydrathalten i puderkalk för byggnadsändamål har vid
vissa tillfällen betonats vara en betydelsefull
kvalitetsfaktor. Emellertid är det tydligt att kalkens värde som
bindemedel i hög grad kan bero på andra faktorer, särskilt dess
halt av hydrauliska beståndsdelar.
Bestämningen av kalkhydrathalten, Ca(OH)B, är osäker
och värdena beror i viss mån på den metod som användes.
Detta sammanhänger med att en del silikater och även
andra komponenter är lätthydrolyserbara och kommer att
påverka resultatet.
625
Ett särskilt titreringsförfarande där man söker undvika
att få med annan kalk än hydratbunden anges av ASTM5.
Detta grundar sig på en förtitrering, varefter sluttitrering
genomföres med mycket svag syra och med stor
försiktighet. Denna metod, "available lime", tillämpar Statens
Provningsanstalt vid kalkhydratbestämningar.
En snabb metod för ungefärlig undersökning av
hydrathalten i puderkalk grundar sig på bestämning av
viktförlusten vid + 580—+ 600°C, varvid huvudsakligen fukt och
hydratbundet vatten avgår. Efter korrektion för fukt (fritt
vatten), bestämd vid ca 105°C i kolsyrafri atmosfär, kan
hydrathalten beräknas.
Bland felkällor för beräkning av hydratmängden må
anföras osäkerheten om, hur stor del av en eventuell
mag-nesiahalt som är hydratbundet. Vidare kan även
glödg-ningsresultatet påverkas av förekomst av vissa andra
hydrat, kristallvatten etc. Vid driftkontroll och jämförelse
mellan ett flertal prov av likartad typ ger metoden
vanligen tillräckligt noggranna värden. Erhållna resultat visar
också i allmänhet några procent högre halt kalkhydrat vid
tillämpandet av glödgningsförfarande!, jämfört med
"available lime"-metoden.
Andra metoder för bestämning av den aktiva kalken,
såsom kaustiseringsmetoden, glykolmetoden, sockermetoden
m.m. har var och en sina karakteristika för tolkning av
resultaten.
Kalkhydrathalten för i marknaden vanligen
förekommande luftkalker ligger enligt våra undersökningar vid 80—
90 °/o och i hydrauliska kalker omkring 50 %.
Den hydrauliska kalkens sammansättning är en fråga av
synnerligt stort intresse, inte minst därför att även små
mängder av vissa ämnen kan påverka släckningsresultaten
rätt avsevärt, särskilt vid våtsläckning, såsom framgått av
speciella undersökningar, utförda av oss under senare
åren. Egenskaperna hos kalkens hydrauliska ämnen är
också av stor betydelse, inte minst med tanke på
lagringstid hos det färdigblandade bruket. Tyvärr har sistnämnda
fråga hittills studerats endast mycket litet.
Undersökningar av bruk
Dessa arbeten har inriktats på att fastställa brukens
beskaffenhet omedelbart efter beredningen, deras konsistens
och bearbetbarhet, styvnandet i laven och den hastighet
som bruket upptorkar på olika murmaterial, samt även
hållfasthetsundersökningar. Dessutom har undersökts
por-strukturen genom impregnering med metylmetakrylat och
efterföljande mikrogranskning0, 7.
Brukens konsistens bestämdes tidigare genom
koninträng-ning och sedan med hjälp av Mo-mätare, en metod
lanserad av P Nycander8, som avsågs att användas vid
betongundersökningar.
En något förminskad Mo-mätare provades i samband med
utredningar för av S Nycander förordad kalkklassificering.
Mo-prov synes ge högre försöksnoggrannhet och vara mera
nyanserade än koninträngningsförsök, då man kommer i
beröring med endast små bruksmängder. Vid dessa försök
framkom att lämplig konsistens för putsbruk är omkring
18 Mo, dvs. att mobiliteten motsvarar ca 18 stötar,
översteg mobiliteten 25 Mo var bruket svårarbetat och
olämpligt för putsning. Utföres Mo-prov på färdigblandat bruk
med jämna mellanrum, kan man på så sätt fastställa
styvnandet av bruket med god noggrannhet.
Brukens torkhastighet på olika murmaterial bedömes
vanligen i praktiken av muraren. För att få saken mera
siffermässigt belyst har olika metoder provats att fastställa
Fig. 3. Apparat för
krympningsmätning hos puts- och murbruk
(enl. S Nycander); a mikroskruv,
b lösa gavlar med armering för
ingjutning i bruk, c halvskuren
50 mm kopparränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
