Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1952 - Nybyggen - M/F »Dan», en ombyggd dansk färja för trafik Helsingør—Hälsingborg, av N Lll - Hopfällbar helikopter, av sah - Kraftstationen och kanalen vid Ottmarsheim, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 773
Fig. 1. M/F "Dan", en ombyggd dansk färja för 1000
passagerare och 40—50 bilar, i början av sommaren insatt
i trafik mellan Hälsingborg och Helsingör.
Det nya huvudmaskineriet består av två B & W
dieselmotorer av typen 728-VF-50, tillsammans utvecklande 1 400
ahk vid 300 r/m. Hjälpmaskineriet omfattar tre
trecylin-driga dieselmotorer, kopplade till var sin 80 kW, 220 V,
likströmsgenerator. En oljeeldad panna levererar ånga till
maskinrum och tankar samt till uppvärmning av hytter
och salonger, vilken sker medelst inblåsning av varm luft.
Eldsläckning sker med hjälp av skumsläckningsapparater
samt slangar, räckande över hela fartyget. Dessutom finns
en sprinkleranläggning för hela vagndäcket. Fyra
vattentäta dörrar, som manövreras från kommandobryggan, ökar
fartygets säkerhet. För rodrens manövrerande finns två
elektriska styrmaskiner. Färjan är också försedd med radio
och radar (enl. A/S Nakskov Skibsværft och Danske
Statsbaner). N Lll
Hopfällbar helikopter. För amerikanska armén har
konstruerats en helikopter, XH-26, som kan släppas ner från
större flygplan, och därefter packas upp samt sättas ihop
av två man på 20 min.
Helikoptern är det minsta flygdonet hittills i amerikanska
försvaret. Den är 2 m hög och kan packas i en låda med
dimensionerna 1,5 X 1,5 X 4,2 m. Tomvikten är 130 kg och
flygvikten med förare, radio och bränsle ca 350 kg.
Helikoptern drivs av två impulsmotorer på 7 kp,
monterade i bladspetsarna. Bränslet kan vara bensin, fotogen eller
dieselolja. Maximifarten är 130 km/h och flygtiden IV2 h.
Helikoptern är avsedd för transporter, evakuering,
eldledning o.d. Den kan utöver föraren transportera två
personer i bårar, som monteras utvändigt på var sin sida av
flygkroppen (Mechanical Engineering juni 1952). sah
Fig. 1. Amerikanska arméns hopfällbara helikopter XH-26.
Kraftstationen och kanalen vid Ottmarsheim. Sedan
1925 föreligger en plan att utnyttja övre delen av Rhen
för både samfärdsel och energiproduktion. Sammanlagt
skulle på 112 km längd med 106 m fallhöjd byggas åtta
kraftstationer, var och en med två slussar;
energiproduktionen skulle bli 5 700 milj. kWh/år. Den första
byggnadsetappen, som omfattade kraftstationen och slussarna
vid Kembs, blev färdig 1922. En andra etapp utgöres av
den nu färdiga kanalen och kraftstationen vid
Ottmarsheim och sedan följer det påbörjade Fessenheim-projektet.
Vid Kembs uttas i sex kaplanaggregat på 31 MVA med
16,6 m fallhöjd ca 800 milj. kWh/år. Slussarna är 185 resp.
100 m långa och 25 m breda. Den för trafiken och
kraftstationen gemensamma kanalen vid sidan om floden är
uppdelad på 6 km längd omkring kraftstationsläget.
Från den korta avloppskanalen ledes nu en gemensam
kanal 14 km till Ottmarsheim, där ny uppdelning sker. Här
finns två slussar, båda 185 m långa, men 23 resp. 12 m
breda. Kraftstationen har fyra 35 MW kaplanaggregat,
vilka producerar 1 000 milj. kWh/år; fallhöjden är 16,4 m.
Kanalarbetet ådrar sig största intresset. Den
gemensamma kanalen har bottenbredden 80 m, släntlutningen 1 :3
och vattendjupet 9—10 m; dess fall är 0,07 7c,.
Kraftkanalen har bottenbredden 40 m, släntlutningen 1 : 2,5 och
djupet 13 m. Schaktningen av de 18,5 milj. mB har ulförts
med hjälp av bl.a. tre maskiner med 8 m3 släpskopor och
ett paternosterverk med 0,75 m3 skopor.
Flera metoder att skydda mot läckning har använts,
beroende t.ex. på om kanalsidorna utgjorts av naturlig mark
under grundvattennivån eller av upplagda vallar.
Kanalbottnen har på vissa delar fått ett tunt lertäcke och därpå
komprimerad fyllning, på andra sträckor betongbeläggning,
täckt av 1 m grus, vari pråmar kan ankra.
Slänterna har betongklätts vid uppströmsdelen endast
omkring vattenlinjen; längre ned till 13 cm tjocklek över hela
slänten med en högre kvalitet vid vattenlinjen.
Beklädnadsarbetet drevs med en maskin, som belade 25 m7h. Vid
nedströmsdelen har man använt färdiggjutna
vakuumbetongplattor med asfaltfyllda fogar. Plattornas
dimensioner var 7,5 X 3,0 X 0,9 m och vikten per platta ca 5 t;
de armerades med 6 mm järn i 10 X 20 cm rutor.
Omkring 100—120 plattor tillverkades per 9 b arbetsdag;
sammanlagt erfordrades 23 000 plattor. Formarna byggdes
i två rader, vid vars sidor löpte spår för kranar och
be-tonneringsmaskiner. Sedan sidformarna av stål utplacerats
och oljats, täcktes bottnen med papper för att hindra att
betongen fäste vid formen. Armeringen inlades med åt
sidorna utstickande ändar. Biandaren fördes på räls vid
sidan om formarna och tömdes i kärl, som på en bom
fördes ut på gjutplatsen, där betongen vibrerades. Den hade
vattencementtalet 0,54 och innehöll 300 kg cement per m®.
Gjutningen täcktes av en bomullsmatta, som utgjorde
filter. Häröver sattes sedan vakuumskivan, som var av en
kraftig konstruktion med ett finmaskigt nät i kontaktytan
mot mattan. Innanför nätet var vakuumskivan
genomborrad av ett antal fina hål, som förenades med en ledning
till vakuumkammaren. Skivan vibrerades under några
sekunder, sedan vakuum hade anbringats, för att få god
kontakt med betongen. Den lämnades där sedan i 10 min med
180 t tryck. Betongens tjocklek sammanpressades därvid
från 94 till 90 mm; vattencementtalet sjönk till 0,4. Tjugo
timmar härefter lyftes betongplattan med hjälp av en
annan vakuumskiva bort till ett upplag.
Efter 10 dygn, varunder plattorna vattenspolades, lyftes
de i sex punkter av en krän och lastades på vagnar, som
förde dem till beläggningsplatsen, där de lades ut med
hjälp av kranar på bandtraktorer. Mellan plattorna
lämnades 3—4 cm fritt, där de utstickande armeringsjärnen från
angränsande plattor förenades. Per dag utlades 80—100
plattor.
Armeringsnätet tillverkades på arbetsplatsen i speciellt
anordnade automatiska maskiner, som producerade 1 440 m2
nät per timme (72 000 svetspunkter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
