Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Nya metoder - Metod för framställning av metallografiska slipprov, av J Murkes - Försilvring av plast, av SHl - Roterande rost, av Wll - Nya material - Packningsmaterial av plastbelagda fibrer, av SHl - Pulvermetall för gasturbinhjul, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
Fig. 2.
Kopplingsschema vid
användning av likström
överlagrad med
växelström.
Skärapparaten kan konstrueras genom ombyggnad av en
svarv eller fräsmaskin. Metallskivan är av vanlig plåt, 0,5
—2 mm tjock och roterar med en periferihastighet av
15—30 m/s. Likström eller växelström kan användas.
Likströmmen är lämpligen 15—25 V och 20—200 A. Bästa
resultatet erhålles dock vid överlagring av lik- och
växelström (fig. 2). Strömparametrarna beror på arbetsstyckets
dimensioner och materialets egenskaper.
Till skärningsstället måste en elektrolyt tillföras i riklig
mängd. Man kan använda t.ex. natriumvattenglas (specifik
vikt 1,28—1,34 och Si02 : NaX) = 2:3) eller
koncentrerad saltsyra. Elektrolyten tillförs med en pump vars
kapacitet är 10—15 1/min. Ju större strömstyrkan är, desto
högre blir skärhastigheten och desto mindre ytfinheten.
Vid lämpligt valda betingelser är skärhastigheten 5—12
cm2/min.
Slipning av på detta sätt erhållna prov utförs i princip
enligt samma metod. Härvid är skivans periferihastighet
8—12 m/s och dess diameter 200—300 mm. Man tillför
6—9 1/min elektrolyt. Vid användning av likström är
spänningen 12—20 V och strömstyrkan 2—50 A. Ju större
strömparametrarna är desto sämre blir ytfinheten och
desto större nötningen. Skivans tryck mot arbetsstycket
utövas för hand eller med en fjäder och är 0,4—0,8 kp/cm2.
Vid olika spänning och strömstyrka fås följande ytfinhet:
Spänning Strömstyrka Ytfinhet
VA fi
Grov slipning ........... 18—20 40—45 0,5 —6,4
Slipning ................. 17—19 20—30 0,5 —2,5
Preliminär polering ..... 10—14 2— 4 0,15—0,5
Metoden uppges ha följande fördelar: anordningen är
enkel och kan byggas vid varje laboratorium;
slipnings-tiden är relativt kort; även de hårdaste metaller kan
bearbetas; slipprovets yta upphettas ej (dvs. inga
strukturförändringar uppstår i ytan); ytan deformeras inte (inget
Bailby-skikt); när provet slipats och polerats fordras en
mycket kortvarig mekanisk eller elektrolytisk polering;
metoden kan användas för slipning av mycket hårda
metaller icke bara i samband med framställning av
metallografiska slipprov (J Chodoäowski i Hutnik 1951 h. 12).
J Murkes
Försilvring av plast. Vid framställning av
metallöverdrag på plast kan man först fälla ut en silverspegel på
plastytan (Tekn. T. 1951 s. 695), varigenom ett ledande
ytskikt fås. Silverspegelns vidhäftning blir dock ganska dålig.
På grund av de spänningar som uppstår vid ellytisk
utfällning av metallskikt på silvret tenderar
metallbeläggningen därför att flaga av.
Enligt en brittisk metod kan man emellertid utnyttja
själva plastmaterialets förmåga att under vissa betingelser
reagera med saltlösningar av metaller som kan ge
hydro-soler på kemisk eller elektrokemisk väg. På detta sätt kan
man enligt uppgift framställa mycket tunna metallskikt
som ur praktisk synpunkt kan anses legerade med plasten
och därför inte kan skiljas från denna utom genom så
stark avnötning att plasten under metallskiktet förstörs.
Tunna skivor av fenoplastlaminat som försilvrats enligt
denna metod lär kunna böjas upprepade gånger mer än
60° utan att metallskiktet lossnar. Det har visat sig att
vidhäftningen består vid temperaturer upp till den vid
vilken plasten förstörs. De spänningar som uppstår vid el-
lytisk metallutfällning på silverskiktet förmår inte lossa
detta från plasten.
För många ändamål kan man nöja sig med det primära
metallskiktet, men metaller, t.ex. silver, som påverkas av
luft eller föroreningar i denna, måste då skyddas med ett
lackskikt. Metodens begränsning bestäms framför allt av
plastmaterialets stabilitet. Om grundmassans volym ändras
med tiden, måste nämligen ett på det första metallskiktet
utfällt relativt sprött skikt lossna.
För den slutliga produktens utseende är vidare
plastytans beskaffenhet av stor betydelse. Föremål — särskilt
av härdbar plast — får vid för närvarande använda
metoder inte tillräckligt jämna ytor. Dessa måste därför
poleras innan beläggning med metall sker, om man vill ha
produkter med vacker lyster. Det är också tänkbart att
först anbringa ett kopparskikt med tillräcklig tjocklek för
polering. Båda utvägarna är dock dyrbara (D Mc PBERSON
i British Plastics nov. 1951). SHl
Roterande rost. En rostkonstruktion, som uppges bli
billigare än de vanliga vanderrosterna och även medge högre
belastningar, består av tre excentriskt anordnade roterande
ringar täckta med roststavar. Vidare finns det ett centralt
hål, genom vilket askan släpps ut periodiskt. Kolet inmatas
tangentiellt vid rostens periferi och föres genom rostens
rörelse in mot centrum.
Det uppges att man med god förbränningsverkningsgrad
kan elda även mycket lågvärdiga bränslen, såsom kolstybb
med 31 °/o fukthalt och 36 °/o askhalt, utan tillsats av extra
bränsle (Engineers Digest juli 1952). Wll
Nya material
Packning&material av plastbelagda fibrer. Genom att
behandla fibrer med en vattensuspension av gummi eller
plast innan de filtas samman till papper på vanligt sätt får
man material med stor kompressibilitet, stor förmåga att
uthärda tryck, ogenomtränglighet för vätskor, stor
böjlighet och jämn struktur. Denna metod för framställning av
impregnerat papper har tidigare använts, men efter
förbättring av processen kan man nu tillföra 100 "Vo
impregneringsmedel mot tidigare 20—25 ’"/o.
Olika fiberslag (cellulosa eller asbest),
impregneringsmedel och fyllmedel kan användas, varigenom
slutproduktens egenskaper kan varieras inom vida gränser. Man kan
sålunda välja icke flyktiga och olösliga
impregneringsmedel, varigenom materialet ger packningar som behåller
sin form vid användningen. Kompressibiliteten kan t.ex.
ökas genom tillsats av upp till 33 Vo finmalt korkpulver.
Asbestpapp framställd på detta sätt har visat ovanligt stor
kompressibilitet och gör därför god tjänst vid tätning av
tunna eller ojämna flänsar (Product Engineering juni
1952). SHl
Pulvermetall för gasturbinhjul. Pulvermetaller har
hittills använts till statorlameller i gasturbiner, medan
dessas turbinhjul tillverkas av högtemperaturlegeringar. Man
vill emellertid göra hjulens skövlar av ett material som
har tillräcklig hållfasthet vid mer än 820°C och som
effektivt motstår den starka nötningen.
Man anser sig nu ha funnit ett lovande material i
titan-karbidpulver bundet med en legering innehållande krom,
kobolt och nickel. Det uppges att materialet, framställt på
pulvermetallurgisk väg, tål 1 040—1 090°G, vilket är ca
280°G mer än vad för närvarande använda
högtemperaturlegeringar uthärdar.
Vid de försök som hittills gjorts pressas ett hjulämne av
pulvret och sintras vid 1 090°C. Det härvid erhållna
materialet är mycket mjukt — mjukare än mässing — och kan
lätt bearbetas med skärande verktyg. Man fräser ut
skövlar vilka alltså kommer att bilda ett stycke med skivan,
överskott på material lämnas för motverkan av krymp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
