Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Nya material - Telluritglas, av SHl - Andras erfarenheter - Lasering av trä, av SHl - Kvicksilver orsakar korrosion av aluminium, av SHl — U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 803
vinkel ändras litet vid frekvenser mellan 50 p/s och 1,2
Mp/s. Undersökning av telluritglasens genomsläpplighet för
infrarött pågår, men man har redan funnit att de har
mycket liten absorption för ljus med våglängd upp till
5,5 fi. Ett glas bestående av 66,3 ’% telluroxid, 23,2 ®/o
blyoxid och 10.5 "Vo zinkfluorid har t.ex. vid en tjocklek på
1 mm minst 70 l0/o genomsläpplighet för alla våglängder i
infrarött upp till 5 (1« trots att 20 ’% förluster uppstår
genom reflexion i de båda ytorna på grund av glasets stora
brytningsindex (J E Stanworth i Nature 5 apr. 1952).
SHI
Andras erfarenheter
Liasering av trä. Man anser ofta att ett trähus vinner i
utseende, om dess väggar utvändigt behandlas med icke
täckande bestrykningsmedel, så att träts naturliga färg och
ådring bibehålles. En sådan behandling är emellertid
mindre hållbar än färg, och den måste därför förnyas
oftare. Medan oljefärg bör hålla i minst fyra år, behöver
ytbehandling utförd med icke täckande
bestrykningsmedel förnyas åtminstone varje år. Ytor som mycket
utsätts för sol och regn måste behandlas oftare.
När de bestrukna ytorna förlorat sin lyster och antagit ett
utseende påminnande om obehandlat träs är det tid att
snarast stryka dem på nytt. Annars får trät lätt en
gråaktig färg, som mörknar vid bestrykning. För att
återställa den ursprungliga färgen måste man då skrapa eller
slipa bort det gråa trät.
Det finns emellertid inget sätt att konservera trä så att
det helt behåller sin färg under längre tid. Vid all
ytbehandling mörknar trä något, och ytan får en lyster eller
glans som det obehandlade trät saknar. Vidare mörknar
alla träslag mer eller mindre snabbt i solljus (även
indirekt) genom att gula eller röda färgnyanser övergår till
bruna. Om dessutom också bestrykningsmedlet mörknar
med tiden, som de flesta gör, måste man räkna med
starkare färgändring.
Linolja, rå eller kokt, är det enklaste och äldsta icke
täckande bestrykningsmedlet. Kan trät inte behandlas i torrt
och varmt väder, är det bäst att använda kokt linolja eller
att försätta rå olja med ca 20 ml/1 torkmedel. Många
målare anser lämpligt att också sätta till förtunningsmedel i
tro att detta ökar oljans inträngningsförmåga. Så är inte
fallet, men förtunningen gör oljan mer lättstruken.
Linolja kan anbringas med pensel eller genom sprutning.
För nytt trä behövs två behandlingar, medan en är
tillräcklig vid underhåll av en tidigare oljad yta. Det är viktigt att
inte föra på mer olja än som helt och hållet sugs upp
av-trät. Om blanka fläckar finns kvar 20—30 min efter
behandlingen, skall överskottet på olja torkas bort innan denna
börjat hårdna. Oljeskikt på träytan tenderar nämligen att
rinna eller skrynkla sig vid torkningen. De blir dessutom
aldrig tillräckligt hårda, är därför dammsamlande och
angrips lätt av mögel.
Linoljat trä håller sig bäst på torra platser. Vid längre
fuktperioder angrips det av mögel, varvid det får mörka
nästan svarta fläckar. Sådana angrepp kan dock hindras
genom att sätta mögelmedel (Tekn. T. 1952 s. 646) till oljan.
Detta kan ske genom att man använder en koncentrerad
lösning av pentaklorfenol eller någon annan klorerad fenol
i stället för terpentin vid utspädning av oljan. Ett annat
sätt är att stryka trät med något hvdrofobt mögelmedel
före behandlingen med olja. I detta fall behöver nytt
mögelmedel inte anbringas förrän efter 3—4 år.
Man kan uppnå vissa fördelar genom att försätta linoljan
med pigment. Dessa är vanligen rödbruna och får
naturligtvis inte tillsättas i så stor mängd att de börjar få
täckande verkan. De ger blek splintved en starkare färg
påminnande om kärnveds, och ljusa träslag, t.ex. furu, får
rikare färg. Vidare bibehålls den ursprungliga färgen
bättre, då pigmentet i viss mån maskerar träts mörknande.
Även gråa fläckar i trät försvinner, om de inte hunnit bli
för mörka. Närvaro av litet pigment ökar också
behandlingens varaktighet märkbart.
Porfyllande lack ("sealer") skall liksom linolja
fullständigt sugas upp av trät, och blanka ytor får därför inte
uppstå vid dess påförande. Lackerna tränger inte in lika djupt
som linolja. De färgar därför trät mindre, och detta får
starkare lyster eller glans, men den senare blir inte lika
hög som den fernissan ger, såvida inte för mycket lack
påförts.
Porfyllande läcker innehåller i stort sett samma ämnen
som fernissor men större mängd förtunningsmedel och
mindre mängd icke flyktiga ämnen. Skillnaden mellan
porfyllande lack och fernissa är mest det sätt varpå
behandlingen av trät sker. Det förra skall strykas på så, att det
fullständigt sugs upp av trät, den senare skall bilda ett
sammanhängande ytskikt med avsevärd tjocklek. En god
båtfernissa kan därför användas som porfyllande lack, om
den späds ut med lika volym terpentin eller annat
förtunningsmedel och påförs på samma sätt som linolja.
Överskott på lack skall sålunda torkas bort innan lacken
hårdnat.
Ytor behandlade med porfyllande lack står bättre mot
mögel än linoljade men inte lika bra som målade. Överallt
där längre fuktperioder kan väntas bör man därför
använda lack försatt med mögelmedel. Man kan använda
pigment i porfyllande lack på samma sätt som i linolja.
Fernissor behöver vid strykningen inte göra trä mörkare
i färgen än vad porfyllande lack gör, men med tiden
förändras fernissan, och det blanka ytskiktet mörknar mer
än lacken i träts porer. Fernissa påförs med pensel eller
genom sprutning. Minst tre behandlingar behövs på nytt
trä. Vid den första kan fernissan spädas ut något med
förtunningsmedel, t.ex. terpentin. Ytor i det fria får inte
grundas med schellack ens för täckande av kvistar. Vid
underhåll av tidigare behandlade ytor räcker i regel en
strykning med fernissa.
Ytor som utsätts för fukt bör strykas med fernissa
försatt med mögelmedel. Några i handeln (även i Sverige)
förekommande fernissor innehåller mögelmedel, men
använder man andra märken, är det bäst att stryka trät med
ett hvdrofobt mögelmedel innan fernissan läggs på. Det är
nämligen sällan lämpligt att sätta mögelmedel till fernissa,
då denna inte tål nämnvärd förtunning, önskar man
använda pigment, bör detta anbringas genom en strykning
med olja före fernissningen.
På det hela taget har fernissbehandling av större ytor i
det fria givit dåligt resultat. Ofta vitnar ytskiktet, och
opaka fläckar uppstår där det lossnat från underlaget utan
att brista. Några fernissor spricker, och det är sedan
besvärligt att återställa ytans goda utseende (F L browne i
Architectural Record febr. 1952). SHI
Kvicksilver orsakar korrosion av aluminium. I USA
har aluminiumapparatur, som länge varit i bruk utan att
visa minsta tecken på korrosion, i åtskilliga fall plötsligt
angripits svårt. I en kemisk fabrik befanns t.ex. flera av
mässingrören i en överhettare vara förstörda genom
sprickbildning, och i en annan fabrik uppstod liknande
sprickor på bronstuberna i en kondensor. I en
värmeväxlare blev blyet på de blyklädda stålrören starkt sprickigt.
En uppsamlingsbehållare för 70 t isättika av
aluminiumlegeringen 52S som använts i 20 år sprang plötsligt läck,
och detsamma skedde med en liknande behållare av
2S-aluminium innehållande ammoniumnitrat. En rörledning
för kolsyra av 3S-aluminium visade plötsligt stora fräthål.
Vid — i vissa fall spektrografisk — undersökning av den
korroderade metallen har man i alla undersökta fall funnit
mycket små droppar av kvicksilver. Detta kan ha
destillerat över till metallen, då kvicksilvers ångtryck vid
rumstemperatur är tillräckligt högt härför. Ursprungligen kan
det ha kommit t.ex. från en krossad termometer. Det
araal-gameras lätt med aluminium, och i många fall torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
