Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Amalgammetallurgins grunder, av Rolf Brännland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14. oktober 1952
809
Amalgammetallurgins grunder
Civilingenjör Rolf Brännland, Stockholm
Med amalgammetallurgi avser man
framställning av vissa metaller i ofta mycket ren form
genom att de först selektivt upplöses i kvicksilver
och sedan isoleras ur lösningen. Dessa
metallurgiska förfaranden har på senare tid utvecklats
mycket, främst tack vare värdefulla erfarenheter
från polarografin, och de har tillämpats vid
framställning av flera metaller.
En metall kan understundom föreligga i
reducerad form men förorenad, t.ex. legerad med
andra metaller, och då används kvicksilver för
utlösning av den önskade metallen, eventuellt
vid förhöjd temperatur. Exempel på denna
process är den gamla guldamalgameringsmetoden1
och, i senare tid, regenereringsförfaranden för
zink2 och aluminium3, av vilka det senare
genomförs vid hög temperatur.
I allmänhet föreligger metallen i bunden form
såsom ett salt. I så fall måste detta först
reduceras genom elektrolys, varvid metallen direkt löses
eller dispergeras i kvicksilver, som utgör katod i
processen. Förfarandet tillämpas för
framställning av alkalimetallerna, zink, järn, koppar
m.fl. Vidare kan i många fall en
cementerings-metod användas, varvid metallsaltlösningen
behandlas med ett amalgam av en oädlare metall.
En utbytesreaktion äger då rum, och den ädlare
metallen upptas i kvicksilvret4-5. Denna metod
är synnerligen värdefull för framställning av
metaller, som vid elektrolys reagerar både vid katod
och anod, t.ex. bly och mangan.
Separering av kvicksilver och den i detta lösta
eller dispergerade metallen kan ske på flera olika
sätt. Utsegring kan användas, då en metall visar
med temperaturen starkt varierande löslighet i
kvicksilver, t.ex. vid aluminiumframställning. En
vanlig metod är att destillera av kvicksilvret0,
t.ex. vid järnframställning7. Denna metod är dock
ganska komplicerad.
Den lösta metallen kan slutligen renframställas
genom elektrolys med kvicksilverlösningen som
anod, ett förfarande som är mycket förmånligt
när metallens normalpotential och
väteöverspänning har gynnsamma värden. Så är fallet vid t.ex.
zink- och blyframställning8 samt vid
alkali-metallframställning, om elektrolyten är en eutek-
Litteraturgranskning utförd vid KTH:s Institution för teknisk
elektrokemi.
669.791.5
tisk saltblandning9’10. Dessutom bör kanske
ock-nämnas att man kan sönderdela ett amalgam
under bildning av vissa föreningar, såsom
hydroxid, karbonat, sulfid, hyposulfit och klorit11-12.
Amalgammetallurgins utveckling
Framställningen av alkali vid
kvicksilverprocessen torde vara allmänt känd och har
utvecklats till en storindustri. I vidsträckt bemärkelse
kan denna process sägas tillhöra
amalgammetallurgin, även om alkalimetallen vanligen inte
framställes i ren form, utan amalgamet sönderdelas
direkt till hydroxid och kvicksilver. Detta
förfarande patenterades så tidigt som 1892—1893
av österrikaren Kellner och amerikanen
Cast-ner13.
Redan sex år tidigare hade Squire14 fått patent
på framställning av zink genom elektrolys av en
alkalisk zinklösning med kvicksilverkatod och
sönderdelning av amalgamet genom
avdestilla-tion av kvicksilvret, men de tekniska
svårigheterna kunde tydligen inte övervinnas med den
tidens hjälpmedel, ty patentet utnyttjades inte. I
början av 1930-talet föreslogs framställning av
tenn enligt i huvudsak samma metod15, och vid
samma tid tillkom också Palmaers förfarande16
för utfällning av järn, kobolt och nickel ur olika
lösningar, t.ex. för rening av aluminiumsulfat.
Den egentliga utvecklingen av
amalgammetallurgin började dock först strax före och under
andra världskriget, då bl.a. den redan nämnda
metoden att regenerera aluminium ur skrot
(flygplanskrot samt stans- och klipprester),
varvid aluminium utlöses med kvicksilver vid 600
—650°C och befrias från olöst Fe, Ni, Ti, Mn, Si
m.fl. genom avfiltrering. Efter avkylning
avskiljes nästan rent aluminium, medan Mg, Zn, Sn,
Pb m.fl. stannar i kvicksilverfasen317’1S.
I.G. Farbenindustrie utvecklade i samarbete
med Duisburger Kupferhütte under slutet av
1930-talet en metod att framställa
"Fünfneuner-zink" (99,999 % Zn) ur zinkkloridlösningar med
kvicksilverkatod19 (Tekn. T. 1952 s. 134). I en
något modifierad process kunde också zinkvitt
(ZnO) produceras20-21. Förutom den i halvstor
skala genomförda zinkframställningen torde
utvinning av flera andra metaller enligt samma
principer vara tekniskt genomförbar22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
